Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Design som varumärke - En studie av det varumärkesrättsliga skyddet för varuutstyrslar

Karlsson, Daniel (2002)
Department of Law
Abstract
Det föreliggande examensarbetet i immaterialrätt behandlar det varumärkesrättsliga skyddet för varuutstyrslar. Denna skyddsmöjlighet inom varumärkesrätten skapades genom tillkomsten av 1960 års VML. Från denna tidpunkt och fram till Sveriges tillträde till EES och implementeringen av 1989 års varumärkesdirektiv Rådets första direktiv 89/104/EEG om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar , EGT nr L 40 (fortsättningsvis Varumärkesdirektivet) var det, trots denna lagstadgade skyddsmöjlighet, svårt att varumärkesregistrera en produkts utstyrsel i Sverige. Likt för övriga varumärken fanns det ett krav på att utstyrslar skulle ha förmågan att kunna särskilja en näringsidkares produkter i förhållande till konkurrenters produkter på... (More)
Det föreliggande examensarbetet i immaterialrätt behandlar det varumärkesrättsliga skyddet för varuutstyrslar. Denna skyddsmöjlighet inom varumärkesrätten skapades genom tillkomsten av 1960 års VML. Från denna tidpunkt och fram till Sveriges tillträde till EES och implementeringen av 1989 års varumärkesdirektiv Rådets första direktiv 89/104/EEG om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar , EGT nr L 40 (fortsättningsvis Varumärkesdirektivet) var det, trots denna lagstadgade skyddsmöjlighet, svårt att varumärkesregistrera en produkts utstyrsel i Sverige. Likt för övriga varumärken fanns det ett krav på att utstyrslar skulle ha förmågan att kunna särskilja en näringsidkares produkter i förhållande till konkurrenters produkter på marknaden. Både i lagtext och i praxis ställdes det dock ytterligare krav på utstyrslar, bland annat stadgades det i lagtexten att dessa skulle vara ''säregna''. I praktiken innebar denna stränga inställning till varuutstyrslar att endast ett fåtal, som helt utgjordes av känneteckensrättsliga element, fick registreras. Bland de mest omdiskuterade rättsfallen från denna tid kan nämnas de som rör LEGO-klotsen och PHILISHAVE-rakapparaten. Ingen av dessa två produkter erhöll något varumärkesskydd. Genom den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1993 och som införlivade ovan nämnda EG-direktiv, utvidgades möjligheterna att skydda en varas eller en förpacknings utformning. Trots de absoluta registreringshinder som fastslogs i 13 § 2 st VML, skapades ett relativt stort spelutrymme för näringsidkare att registrera olika utstyrslar. Detta berodde på att kravet på säregenhet togs bort i 1 § 2 st och att 13 § 2 st var tämligen snäv i sin utformning. Den senare bestämmelsen krävde enbart att utstyrseln inte ''uteslutande'' bestod av en form som antingen följde av varans art, som krävdes för att uppnå ett tekniskt resultat eller som gav varan ett betydande värde. Syftet med bestämmelsen var att förhindra att otillbörliga tillverkningsmonopol, som innebar betydande konkurrensbegränsningar, skulle skapas genom varumärkesskyddet. Det uppdagades dock senare att rekvisitet ''uteslutande'' i 13 § 2 st inte överensstämde speciellt väl med rekvisitet ''huvudsakligen'' i 5 § VML, som utgör en inskränkning i den varumärkesrättsliga ensamrätten. Följaktligen uppstod tolkningssvårigheter rörande hur dessa bestämmelser skulle förhålla sig till varandra. De utvidgade skyddsmöjligheterna har lett till att fler varuutstyrslar har kunnat registreras som varumärken. Ett tydligt tecken på utvecklingen är att rakapparaten PHILISHAVE, som onekligen till viss del är funktionellt betingad, efter lagändringen har erhållit varumärkesregistrering i Sverige. Även kraven på särskiljningsförmåga har blivit lägre. Rättsläget är dock inte helt klart gällande bedömningen av varuutstyrslar. Exempelvis är den exakta innebörden av de absoluta registreringshindrena i 13 § 2 st, som speglar motsvarande bestämmelser i EG-direktivet, inte helt klargjord. Detta har sin grund i att den nationella rätten skall tolkas direktivkonformt och att EG-domstolen inte slutgiltigt avgjort denna fråga. I väntan på tydliga tolkningsbesked har det framkommit en rad tolkningsförslag i den juridiska doktrinen. Även praxis från den EG-rättsliga registreringsmyndigheten, OHIM, har fått stor betydelse för svensk praxis rörande hur bedömningen av varuutstyrslar skall utföras. Sverige har, genom 2001 års slutbetänkande rörande en ny varumärkeslag, avsikten att närma sig såväl varumärkesdirektivet som andra nordiska länders lagstiftning på området. Ur ett rättsligt perspektiv är det på liknande sätt intressant att se hur till exempel USA valt att lösa dessa frågor. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Karlsson, Daniel
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Immaterialrätt
language
Swedish
id
1559065
date added to LUP
2010-03-08 15:55:23
date last changed
2010-03-08 15:55:23
@misc{1559065,
  abstract     = {{Det föreliggande examensarbetet i immaterialrätt behandlar det varumärkesrättsliga skyddet för varuutstyrslar. Denna skyddsmöjlighet inom varumärkesrätten skapades genom tillkomsten av 1960 års VML. Från denna tidpunkt och fram till Sveriges tillträde till EES och implementeringen av 1989 års varumärkesdirektiv Rådets första direktiv 89/104/EEG om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar , EGT nr L 40 (fortsättningsvis Varumärkesdirektivet) var det, trots denna lagstadgade skyddsmöjlighet, svårt att varumärkesregistrera en produkts utstyrsel i Sverige. Likt för övriga varumärken fanns det ett krav på att utstyrslar skulle ha förmågan att kunna särskilja en näringsidkares produkter i förhållande till konkurrenters produkter på marknaden. Både i lagtext och i praxis ställdes det dock ytterligare krav på utstyrslar, bland annat stadgades det i lagtexten att dessa skulle vara ''säregna''. I praktiken innebar denna stränga inställning till varuutstyrslar att endast ett fåtal, som helt utgjordes av känneteckensrättsliga element, fick registreras. Bland de mest omdiskuterade rättsfallen från denna tid kan nämnas de som rör LEGO-klotsen och PHILISHAVE-rakapparaten. Ingen av dessa två produkter erhöll något varumärkesskydd. Genom den lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1993 och som införlivade ovan nämnda EG-direktiv, utvidgades möjligheterna att skydda en varas eller en förpacknings utformning. Trots de absoluta registreringshinder som fastslogs i 13 § 2 st VML, skapades ett relativt stort spelutrymme för näringsidkare att registrera olika utstyrslar. Detta berodde på att kravet på säregenhet togs bort i 1 § 2 st och att 13 § 2 st var tämligen snäv i sin utformning. Den senare bestämmelsen krävde enbart att utstyrseln inte ''uteslutande'' bestod av en form som antingen följde av varans art, som krävdes för att uppnå ett tekniskt resultat eller som gav varan ett betydande värde. Syftet med bestämmelsen var att förhindra att otillbörliga tillverkningsmonopol, som innebar betydande konkurrensbegränsningar, skulle skapas genom varumärkesskyddet. Det uppdagades dock senare att rekvisitet ''uteslutande'' i 13 § 2 st inte överensstämde speciellt väl med rekvisitet ''huvudsakligen'' i 5 § VML, som utgör en inskränkning i den varumärkesrättsliga ensamrätten. Följaktligen uppstod tolkningssvårigheter rörande hur dessa bestämmelser skulle förhålla sig till varandra. De utvidgade skyddsmöjligheterna har lett till att fler varuutstyrslar har kunnat registreras som varumärken. Ett tydligt tecken på utvecklingen är att rakapparaten PHILISHAVE, som onekligen till viss del är funktionellt betingad, efter lagändringen har erhållit varumärkesregistrering i Sverige. Även kraven på särskiljningsförmåga har blivit lägre. Rättsläget är dock inte helt klart gällande bedömningen av varuutstyrslar. Exempelvis är den exakta innebörden av de absoluta registreringshindrena i 13 § 2 st, som speglar motsvarande bestämmelser i EG-direktivet, inte helt klargjord. Detta har sin grund i att den nationella rätten skall tolkas direktivkonformt och att EG-domstolen inte slutgiltigt avgjort denna fråga. I väntan på tydliga tolkningsbesked har det framkommit en rad tolkningsförslag i den juridiska doktrinen. Även praxis från den EG-rättsliga registreringsmyndigheten, OHIM, har fått stor betydelse för svensk praxis rörande hur bedömningen av varuutstyrslar skall utföras. Sverige har, genom 2001 års slutbetänkande rörande en ny varumärkeslag, avsikten att närma sig såväl varumärkesdirektivet som andra nordiska länders lagstiftning på området. Ur ett rättsligt perspektiv är det på liknande sätt intressant att se hur till exempel USA valt att lösa dessa frågor.}},
  author       = {{Karlsson, Daniel}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Design som varumärke - En studie av det varumärkesrättsliga skyddet för varuutstyrslar}},
  year         = {{2002}},
}