Advanced

När föreligger grund för befrielse från skattetillägg?

Karlsson, Frida (2006)
Department of Law
Abstract
Syftet med införandet det svenska skattetilläggssystemet var att garantera att de skattskyldiga fullgjorde sin uppgiftsskyldighet på rätt sätt. En strävan var även att effektivisera påföljdssystemet och göra det mer differentierat och nyanserat. Enligt de nya reglerna som trädde ikraft år 1972 skulle överträdelser av skattelagstiftningen i princip alltid beivras med en ekonomisk sanktion som benämndes skattetillägg. Skattetillägget skulle utgå utan hänsyn till uppsåt eller oaktsamhet hos den skattskyldige. För att systemet inte skulle leda till obilliga resultat ansågs det emellertid nödvändigt att de tillämpande myndigheterna fick möjlighet att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Det infördes därför en ordning som innebar att... (More)
Syftet med införandet det svenska skattetilläggssystemet var att garantera att de skattskyldiga fullgjorde sin uppgiftsskyldighet på rätt sätt. En strävan var även att effektivisera påföljdssystemet och göra det mer differentierat och nyanserat. Enligt de nya reglerna som trädde ikraft år 1972 skulle överträdelser av skattelagstiftningen i princip alltid beivras med en ekonomisk sanktion som benämndes skattetillägg. Skattetillägget skulle utgå utan hänsyn till uppsåt eller oaktsamhet hos den skattskyldige. För att systemet inte skulle leda till obilliga resultat ansågs det emellertid nödvändigt att de tillämpande myndigheterna fick möjlighet att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Det infördes därför en ordning som innebar att skattetillägget skulle kunna efterges vid ringa fall av försummelse eller om det annars ansågs obilligt att ta ut avgiften. Skattetilläggssystemet har blivit omdiskuterat och varit föremål för flera utredningar och förändringar under årens lopp. Det har bland annat framhållits att befrielsegrunderna har tillämpats alltför restriktivt och att tillämpningen innehållit inslag av godtycke och orättvisa. Ur de skattskyldigas perspektiv har de ändringar som gjorts till största delen inneburit en liberalisering av reglerna. Detta gäller särskilt i fråga om befrielsegrunder och uttagsnivåer. Vid utformandet av de idag gällande reglerna om skattetillägg var utgångspunkten att skapa ett sanktionssystem som uppfyller högt ställda krav på effektivitet, förutsebarhet, likformighet och rättssäkerhet samt de krav som Europakonventionen ställer på förfarandet. Europadomstolen har i två domar mot Sverige fastslagit att det för skattetilläggens konventionsförenlighet är av betydelse att det görs en nyanserad och inte en för restriktiv bedömning i varje enskilt fall av om det finns förutsättningar för att undanröja eller efterge skattetillägget. I syfte att öka möjligheterna till att beakta såväl förutsättningarna i det enskilda ärendet som eventuella oskäligheter, har det vid sidan av möjligheten till hel befrielse från skattetillägg införts en möjlighet till delvis befrielse. Den senaste omarbetningen av reglerna innebar också att nya befrielsegrunder kom till direkt uttryck i lagtexten. Befrielse från skattetillägg ska ske helt eller delvis om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig eller om ett uttag av tillägget med fullt belopp annars skulle vara oskäligt. 5 kap. 14 § taxeringslagen. Vid bedömningen av om befrielse ska ske på grund av ursäktlighet ska det särskilt beaktas om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha samband med den skattskyldiges ålder, hälsa eller liknande förhållande. Vidare ska det särskilt beaktas om det kan antas att felaktigheten har sin grund i att den skattskyldige har felbedömt skattereglerna eller de faktiska förhållanden som har haft samband med den oriktiga uppgiften. Den sistnämnda bestämmelsen får ett tydligt subjektivt inslag genom att det är den skattskyldiges egen bedömning av skattereglerna som ska vara ursäktlig. Vid bedömningen av oskälighetskriteriet ska det bland annat särskilt beaktas om avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller underlåtenheten. Bestämmelsen har den karaktär av ''ventil'' som tidigare tillskrivits den förut gällande regeln om befrielse då det framstod som ''uppenbart oskäligt'' att ta ut den särskilda avgiften. I rättspraxis har befrielse medgetts på denna grund då den skattskyldiges förfarande inte skulle ha resulterat i någon skattevinst. RÅ 2005 ref. 7. Jfr även RÅ 2001 not. 9. Vid bedömningen av om det skulle vara oskäligt att ta ut skattetillägg ska det även beaktas om målet eller ärendet inte har avgjorts inom skälig tid. Likaså ska hänsyn tas till om felaktigheten eller underlåtenheten inneburit att den skattskyldige tidigare har fällts till ansvar för brott enligt skattebrottslagen (1971:69). Europadomstolen har ännu inte uttalat sig i frågan om de svenska befrielsegrunderna tillhandahåller tillräckliga möjligheter för de skattskyldiga att exculpera sig. Det torde emellertid ändå vara motiverat att införa de subjektiva rekvisiten uppsåt och oaktsamhet som förutsättning för att skattetillägg ska påföras. Detta för att systemet ska vara rättssäkert och upplevas som rättvist av de skattskyldiga. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Karlsson, Frida
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skatterätt
language
Swedish
id
1559086
date added to LUP
2010-03-08 15:55:23
date last changed
2010-03-08 15:55:23
@misc{1559086,
  abstract     = {Syftet med införandet det svenska skattetilläggssystemet var att garantera att de skattskyldiga fullgjorde sin uppgiftsskyldighet på rätt sätt. En strävan var även att effektivisera påföljdssystemet och göra det mer differentierat och nyanserat. Enligt de nya reglerna som trädde ikraft år 1972 skulle överträdelser av skattelagstiftningen i princip alltid beivras med en ekonomisk sanktion som benämndes skattetillägg. Skattetillägget skulle utgå utan hänsyn till uppsåt eller oaktsamhet hos den skattskyldige. För att systemet inte skulle leda till obilliga resultat ansågs det emellertid nödvändigt att de tillämpande myndigheterna fick möjlighet att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Det infördes därför en ordning som innebar att skattetillägget skulle kunna efterges vid ringa fall av försummelse eller om det annars ansågs obilligt att ta ut avgiften. Skattetilläggssystemet har blivit omdiskuterat och varit föremål för flera utredningar och förändringar under årens lopp. Det har bland annat framhållits att befrielsegrunderna har tillämpats alltför restriktivt och att tillämpningen innehållit inslag av godtycke och orättvisa. Ur de skattskyldigas perspektiv har de ändringar som gjorts till största delen inneburit en liberalisering av reglerna. Detta gäller särskilt i fråga om befrielsegrunder och uttagsnivåer. Vid utformandet av de idag gällande reglerna om skattetillägg var utgångspunkten att skapa ett sanktionssystem som uppfyller högt ställda krav på effektivitet, förutsebarhet, likformighet och rättssäkerhet samt de krav som Europakonventionen ställer på förfarandet. Europadomstolen har i två domar mot Sverige fastslagit att det för skattetilläggens konventionsförenlighet är av betydelse att det görs en nyanserad och inte en för restriktiv bedömning i varje enskilt fall av om det finns förutsättningar för att undanröja eller efterge skattetillägget. I syfte att öka möjligheterna till att beakta såväl förutsättningarna i det enskilda ärendet som eventuella oskäligheter, har det vid sidan av möjligheten till hel befrielse från skattetillägg införts en möjlighet till delvis befrielse. Den senaste omarbetningen av reglerna innebar också att nya befrielsegrunder kom till direkt uttryck i lagtexten. Befrielse från skattetillägg ska ske helt eller delvis om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig eller om ett uttag av tillägget med fullt belopp annars skulle vara oskäligt. 5 kap. 14 § taxeringslagen. Vid bedömningen av om befrielse ska ske på grund av ursäktlighet ska det särskilt beaktas om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha samband med den skattskyldiges ålder, hälsa eller liknande förhållande. Vidare ska det särskilt beaktas om det kan antas att felaktigheten har sin grund i att den skattskyldige har felbedömt skattereglerna eller de faktiska förhållanden som har haft samband med den oriktiga uppgiften. Den sistnämnda bestämmelsen får ett tydligt subjektivt inslag genom att det är den skattskyldiges egen bedömning av skattereglerna som ska vara ursäktlig. Vid bedömningen av oskälighetskriteriet ska det bland annat särskilt beaktas om avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller underlåtenheten. Bestämmelsen har den karaktär av ''ventil'' som tidigare tillskrivits den förut gällande regeln om befrielse då det framstod som ''uppenbart oskäligt'' att ta ut den särskilda avgiften. I rättspraxis har befrielse medgetts på denna grund då den skattskyldiges förfarande inte skulle ha resulterat i någon skattevinst. RÅ 2005 ref. 7. Jfr även RÅ 2001 not. 9. Vid bedömningen av om det skulle vara oskäligt att ta ut skattetillägg ska det även beaktas om målet eller ärendet inte har avgjorts inom skälig tid. Likaså ska hänsyn tas till om felaktigheten eller underlåtenheten inneburit att den skattskyldige tidigare har fällts till ansvar för brott enligt skattebrottslagen (1971:69). Europadomstolen har ännu inte uttalat sig i frågan om de svenska befrielsegrunderna tillhandahåller tillräckliga möjligheter för de skattskyldiga att exculpera sig. Det torde emellertid ändå vara motiverat att införa de subjektiva rekvisiten uppsåt och oaktsamhet som förutsättning för att skattetillägg ska påföras. Detta för att systemet ska vara rättssäkert och upplevas som rättvist av de skattskyldiga.},
  author       = {Karlsson, Frida},
  keyword      = {Skatterätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {När föreligger grund för befrielse från skattetillägg?},
  year         = {2006},
}