Interimistiska förbud - en empirisk undersökning av beviskravet sannolika skäl och en analys av Sanktionsdirektivets implementering
(2009)Department of Law
- Abstract
- Immaterialrättsintrång förefaller alltmer vara kopplade till organiserad brottslighet. Ökad användning av Internet gör det möjligt att sprida piratkopior över hela världen på ett ögonblick. Sedan möjligheten till interimistiska vitesförbud infördes år 1994 har sanktionen varit ett effektivt medel i rättighetsinnehavarnas kamp mot immaterialrättsintrång. Ett interimistiskt förbud innebär att ett pågående intrång i den immateriella rättigheten förhindras i väntan på ett slutgiltigt domstolsavgörande. Eftersom processen i allmän domstol inte sällan är tidskrävande, förhindrar ett interimistiskt förbud att irreparabla värden såsom goodwill samt marknadsandelar går förlorade. Den första frågeställningen i den här uppsatsen är vad beviskravet... (More)
- Immaterialrättsintrång förefaller alltmer vara kopplade till organiserad brottslighet. Ökad användning av Internet gör det möjligt att sprida piratkopior över hela världen på ett ögonblick. Sedan möjligheten till interimistiska vitesförbud infördes år 1994 har sanktionen varit ett effektivt medel i rättighetsinnehavarnas kamp mot immaterialrättsintrång. Ett interimistiskt förbud innebär att ett pågående intrång i den immateriella rättigheten förhindras i väntan på ett slutgiltigt domstolsavgörande. Eftersom processen i allmän domstol inte sällan är tidskrävande, förhindrar ett interimistiskt förbud att irreparabla värden såsom goodwill samt marknadsandelar går förlorade. Den första frågeställningen i den här uppsatsen är vad beviskravet sannolika skäl innebär i en immaterialrättslig process där käranden har yrkat på ett interimistiskt förbud. Käranden måste visa sannolika skäl för att dels visa ensamrätten existerar, dels att ett intrång har skett i denna ensamrätt. Frågan är av stor betydelse för parterna i en tvist, eftersom beviskravet inverkar på domstolens bedömning av resterande rekvisit. Om käranden lyckas bevisa sannolika skäl och domstolen bifaller yrkandet, leder tvisten i de flesta fall till en förlikning mellan parterna. I praktiken betyder detta att tvisten avgörs med ett lägre beviskrav än vad som krävs i en ordinarie process. Uppsatsens andra frågeställning handlar om vilka förändringar Sanktionsdirektivet innebär för svensk rätt avseende de interimistiska vitesförbud. Direktivet syftar till att förhindra intrång redan på försök och förberedelsestadier. I min uppsats har jag dock pekat på att möjligheten att hindra förestående intrång redan omfattades av de allmänna bestämmelserna om civilrättsliga säkerhetsåtgärder i 15 kap. RB samt genom en extensiv tolkning av de tidigare immaterialrättsliga bestämmelserna. I uppsatsen har jag också klartgjort att syftet med direktivet går förlorat eftersom det är ett minimidirektiv. Syftet med Sanktionsdirektivet sägs vara att tillnärma medlemsstaternas lagstiftningar för att uppnå en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden. Det har sagts att skillnaderna leder till att de materiella reglerna om immateriella rättigheter försvagas och till att den inre marknaden splittras på detta område. Direktivet är dock ett minimidirektiv, vilket innebär att det är upp till var medlemsstat att införa strängare bestämmelser. Detta betyder att den enhetliga skyddsnivån aldrig uppnås. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559203
- author
- Klingberg, Jennie
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Immaterialrätt, Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1559203
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:23
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:23
@misc{1559203,
abstract = {{Immaterialrättsintrång förefaller alltmer vara kopplade till organiserad brottslighet. Ökad användning av Internet gör det möjligt att sprida piratkopior över hela världen på ett ögonblick. Sedan möjligheten till interimistiska vitesförbud infördes år 1994 har sanktionen varit ett effektivt medel i rättighetsinnehavarnas kamp mot immaterialrättsintrång. Ett interimistiskt förbud innebär att ett pågående intrång i den immateriella rättigheten förhindras i väntan på ett slutgiltigt domstolsavgörande. Eftersom processen i allmän domstol inte sällan är tidskrävande, förhindrar ett interimistiskt förbud att irreparabla värden såsom goodwill samt marknadsandelar går förlorade. Den första frågeställningen i den här uppsatsen är vad beviskravet sannolika skäl innebär i en immaterialrättslig process där käranden har yrkat på ett interimistiskt förbud. Käranden måste visa sannolika skäl för att dels visa ensamrätten existerar, dels att ett intrång har skett i denna ensamrätt. Frågan är av stor betydelse för parterna i en tvist, eftersom beviskravet inverkar på domstolens bedömning av resterande rekvisit. Om käranden lyckas bevisa sannolika skäl och domstolen bifaller yrkandet, leder tvisten i de flesta fall till en förlikning mellan parterna. I praktiken betyder detta att tvisten avgörs med ett lägre beviskrav än vad som krävs i en ordinarie process. Uppsatsens andra frågeställning handlar om vilka förändringar Sanktionsdirektivet innebär för svensk rätt avseende de interimistiska vitesförbud. Direktivet syftar till att förhindra intrång redan på försök och förberedelsestadier. I min uppsats har jag dock pekat på att möjligheten att hindra förestående intrång redan omfattades av de allmänna bestämmelserna om civilrättsliga säkerhetsåtgärder i 15 kap. RB samt genom en extensiv tolkning av de tidigare immaterialrättsliga bestämmelserna. I uppsatsen har jag också klartgjort att syftet med direktivet går förlorat eftersom det är ett minimidirektiv. Syftet med Sanktionsdirektivet sägs vara att tillnärma medlemsstaternas lagstiftningar för att uppnå en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden. Det har sagts att skillnaderna leder till att de materiella reglerna om immateriella rättigheter försvagas och till att den inre marknaden splittras på detta område. Direktivet är dock ett minimidirektiv, vilket innebär att det är upp till var medlemsstat att införa strängare bestämmelser. Detta betyder att den enhetliga skyddsnivån aldrig uppnås.}},
author = {{Klingberg, Jennie}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Interimistiska förbud - en empirisk undersökning av beviskravet sannolika skäl och en analys av Sanktionsdirektivets implementering}},
year = {{2009}},
}