Advanced

Svensk och italiensk marknadsföringsrätt - en komparativ studie utifrån ett gemenskapsrättsligt perspektiv med fokus på regleringen kring TV-reklam

Lidman, Ingrid (2009)
Department of Law
Abstract
Redan 1984 kom direktivet om vilseledande reklam, som var det första i sitt slag. Det var emellertid fråga om ett minimidirektiv som därmed tillät med­lemsstaterna att behålla många av sina olikartade nationella bestämmelser på områ­det. 1989 utfärdades TV-direktivet som bl.a. innehöll särskilda be­stämmel­ser för TV-reklam, dock även detta ett minimidirektiv. Efter en re­videring 1997, som främst innebar ett utökat tillämpningsområde för direk­tivet från 1984, byttes dess namn till direktivet om vilseledande och jämfö­rande reklam. 2005 utfärdades direkti­vet om otillbörliga affärsmetoder som medförde ännu en revidering av 1984 års direktiv. Det nya direktivet tog så att säga över en del av direktivet om vilseledande och jämförande... (More)
Redan 1984 kom direktivet om vilseledande reklam, som var det första i sitt slag. Det var emellertid fråga om ett minimidirektiv som därmed tillät med­lemsstaterna att behålla många av sina olikartade nationella bestämmelser på områ­det. 1989 utfärdades TV-direktivet som bl.a. innehöll särskilda be­stämmel­ser för TV-reklam, dock även detta ett minimidirektiv. Efter en re­videring 1997, som främst innebar ett utökat tillämpningsområde för direk­tivet från 1984, byttes dess namn till direktivet om vilseledande och jämfö­rande reklam. 2005 utfärdades direkti­vet om otillbörliga affärsmetoder som medförde ännu en revidering av 1984 års direktiv. Det nya direktivet tog så att säga över en del av direktivet om vilseledande och jämförande reklams tillämpningsområde, nämligen dess konsumentsskyddsintresse. Därefter skyddar rättsakten från 1984 endast näringsidkare mot vilseledande reklam. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder syftar, till skillnad från sin före­gångare, till en fullständig harmonisering på marknadsföringsområdet. Sveriges MFL är en ramlag som innehåller våra generella regler om reklam. Denna genomgick en ändring senast i juli 2008 som en del av implemente­ringen av direktivet från 2005. Man valde att behålla lagens skyddsintresse för både konsumenter och näringsidkare. En viktig nyhet med den nya MFL är att marknadsföringsbegreppet vidgas till att motsvara det gemenskaps­rättsliga affärsmetodsbegreppet, dvs. till att även inkludera efterköpssitua­tioner. RTL är den svenska lag i vilken man finner de särskilda bestämmel­ser som gäller för TV-reklam. Den största skillnaden mellan nationell rätt och gemenskapsrätt på detta område utgörs av Sveriges absoluta barn-reklamsförbud. TV-direktivets s.k. sändarlandsprincip innebär emellertid att detta förbud endast kan gälla för de programföretag som sänder från svensk mark. Vad gäller landets självregleringssystem på marknadsföringsrättens område så är de ledande organen MER och ERK. Genom att tolka ICC:s reklam­regler fastslår de om en reklam strider mot god affärssed eller ej. De­ras fällande beslut är dock av rådgivande karaktär, då organen saknar sank­tionsmöjligheter. Italiens generella reklambestämmelser återfinns i deras CdC. Emellertid har im­plementeringen av 2005 års direktiv föranlett utfärdandet av en ny lag som tagit över näringsidkarskyddet vad gäller vilseledande reklam. Efter re-vide­ringen av CdC i slutet av 2007 efterliknar dess marknadsföringsdel nu-mera i hög grad direktivet om otillbörliga affärsmetoder, både till struktur och inne­håll. Italiens motsvarighet till den svenska RTL är TU. Den skiljer sig från TV-direktivet bl.a. genom att föreskriva regler om en särskild typ av reklam, kallat säljfrämjande referenser, som inte ens nämns i direktivet. Italien har sedan lång tid tillbaka ett starkt självregleringssystem på mark-nads­förings­området. Detta innehåller bl.a. en särskild regelsamling med vid­sträckt tillämpningsområde, samt ett ledande organ, Giurì, vars fällande be­slut inne­bär ett faktiskt förbud av reklamen ifråga. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Lidman, Ingrid
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Komparativ rätt
language
Swedish
id
1559570
date added to LUP
2010-03-08 15:55:24
date last changed
2010-03-08 15:55:24
@misc{1559570,
  abstract     = {Redan 1984 kom direktivet om vilseledande reklam, som var det första i sitt slag. Det var emellertid fråga om ett minimidirektiv som därmed tillät med­lemsstaterna att behålla många av sina olikartade nationella bestämmelser på områ­det. 1989 utfärdades TV-direktivet som bl.a. innehöll särskilda be­stämmel­ser för TV-reklam, dock även detta ett minimidirektiv. Efter en re­videring 1997, som främst innebar ett utökat tillämpningsområde för direk­tivet från 1984, byttes dess namn till direktivet om vilseledande och jämfö­rande reklam. 2005 utfärdades direkti­vet om otillbörliga affärsmetoder som medförde ännu en revidering av 1984 års direktiv. Det nya direktivet tog så att säga över en del av direktivet om vilseledande och jämförande reklams tillämpningsområde, nämligen dess konsumentsskyddsintresse. Därefter skyddar rättsakten från 1984 endast näringsidkare mot vilseledande reklam. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder syftar, till skillnad från sin före­gångare, till en fullständig harmonisering på marknadsföringsområdet. Sveriges MFL är en ramlag som innehåller våra generella regler om reklam. Denna genomgick en ändring senast i juli 2008 som en del av implemente­ringen av direktivet från 2005. Man valde att behålla lagens skyddsintresse för både konsumenter och näringsidkare. En viktig nyhet med den nya MFL är att marknadsföringsbegreppet vidgas till att motsvara det gemenskaps­rättsliga affärsmetodsbegreppet, dvs. till att även inkludera efterköpssitua­tioner. RTL är den svenska lag i vilken man finner de särskilda bestämmel­ser som gäller för TV-reklam. Den största skillnaden mellan nationell rätt och gemenskapsrätt på detta område utgörs av Sveriges absoluta barn-reklamsförbud. TV-direktivets s.k. sändarlandsprincip innebär emellertid att detta förbud endast kan gälla för de programföretag som sänder från svensk mark. Vad gäller landets självregleringssystem på marknadsföringsrättens område så är de ledande organen MER och ERK. Genom att tolka ICC:s reklam­regler fastslår de om en reklam strider mot god affärssed eller ej. De­ras fällande beslut är dock av rådgivande karaktär, då organen saknar sank­tionsmöjligheter. Italiens generella reklambestämmelser återfinns i deras CdC. Emellertid har im­plementeringen av 2005 års direktiv föranlett utfärdandet av en ny lag som tagit över näringsidkarskyddet vad gäller vilseledande reklam. Efter re-vide­ringen av CdC i slutet av 2007 efterliknar dess marknadsföringsdel nu-mera i hög grad direktivet om otillbörliga affärsmetoder, både till struktur och inne­håll. Italiens motsvarighet till den svenska RTL är TU. Den skiljer sig från TV-direktivet bl.a. genom att föreskriva regler om en särskild typ av reklam, kallat säljfrämjande referenser, som inte ens nämns i direktivet. Italien har sedan lång tid tillbaka ett starkt självregleringssystem på mark-nads­förings­området. Detta innehåller bl.a. en särskild regelsamling med vid­sträckt tillämpningsområde, samt ett ledande organ, Giurì, vars fällande be­slut inne­bär ett faktiskt förbud av reklamen ifråga.},
  author       = {Lidman, Ingrid},
  keyword      = {Komparativ rätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Svensk och italiensk marknadsföringsrätt - en komparativ studie utifrån ett gemenskapsrättsligt perspektiv med fokus på regleringen kring TV-reklam},
  year         = {2009},
}