Svensk och italiensk marknadsföringsrätt - en komparativ studie utifrån ett gemenskapsrättsligt perspektiv med fokus på regleringen kring TV-reklam
(2009)Department of Law
- Abstract
- Redan 1984 kom direktivet om vilseledande reklam, som var det första i sitt slag. Det var emellertid fråga om ett minimidirektiv som därmed tillät medlemsstaterna att behålla många av sina olikartade nationella bestämmelser på området. 1989 utfärdades TV-direktivet som bl.a. innehöll särskilda bestämmelser för TV-reklam, dock även detta ett minimidirektiv. Efter en revidering 1997, som främst innebar ett utökat tillämpningsområde för direktivet från 1984, byttes dess namn till direktivet om vilseledande och jämförande reklam. 2005 utfärdades direktivet om otillbörliga affärsmetoder som medförde ännu en revidering av 1984 års direktiv. Det nya direktivet tog så att säga över en del av direktivet om vilseledande och jämförande... (More)
- Redan 1984 kom direktivet om vilseledande reklam, som var det första i sitt slag. Det var emellertid fråga om ett minimidirektiv som därmed tillät medlemsstaterna att behålla många av sina olikartade nationella bestämmelser på området. 1989 utfärdades TV-direktivet som bl.a. innehöll särskilda bestämmelser för TV-reklam, dock även detta ett minimidirektiv. Efter en revidering 1997, som främst innebar ett utökat tillämpningsområde för direktivet från 1984, byttes dess namn till direktivet om vilseledande och jämförande reklam. 2005 utfärdades direktivet om otillbörliga affärsmetoder som medförde ännu en revidering av 1984 års direktiv. Det nya direktivet tog så att säga över en del av direktivet om vilseledande och jämförande reklams tillämpningsområde, nämligen dess konsumentsskyddsintresse. Därefter skyddar rättsakten från 1984 endast näringsidkare mot vilseledande reklam. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder syftar, till skillnad från sin föregångare, till en fullständig harmonisering på marknadsföringsområdet. Sveriges MFL är en ramlag som innehåller våra generella regler om reklam. Denna genomgick en ändring senast i juli 2008 som en del av implementeringen av direktivet från 2005. Man valde att behålla lagens skyddsintresse för både konsumenter och näringsidkare. En viktig nyhet med den nya MFL är att marknadsföringsbegreppet vidgas till att motsvara det gemenskapsrättsliga affärsmetodsbegreppet, dvs. till att även inkludera efterköpssituationer. RTL är den svenska lag i vilken man finner de särskilda bestämmelser som gäller för TV-reklam. Den största skillnaden mellan nationell rätt och gemenskapsrätt på detta område utgörs av Sveriges absoluta barn-reklamsförbud. TV-direktivets s.k. sändarlandsprincip innebär emellertid att detta förbud endast kan gälla för de programföretag som sänder från svensk mark. Vad gäller landets självregleringssystem på marknadsföringsrättens område så är de ledande organen MER och ERK. Genom att tolka ICC:s reklamregler fastslår de om en reklam strider mot god affärssed eller ej. Deras fällande beslut är dock av rådgivande karaktär, då organen saknar sanktionsmöjligheter. Italiens generella reklambestämmelser återfinns i deras CdC. Emellertid har implementeringen av 2005 års direktiv föranlett utfärdandet av en ny lag som tagit över näringsidkarskyddet vad gäller vilseledande reklam. Efter re-videringen av CdC i slutet av 2007 efterliknar dess marknadsföringsdel nu-mera i hög grad direktivet om otillbörliga affärsmetoder, både till struktur och innehåll. Italiens motsvarighet till den svenska RTL är TU. Den skiljer sig från TV-direktivet bl.a. genom att föreskriva regler om en särskild typ av reklam, kallat säljfrämjande referenser, som inte ens nämns i direktivet. Italien har sedan lång tid tillbaka ett starkt självregleringssystem på mark-nadsföringsområdet. Detta innehåller bl.a. en särskild regelsamling med vidsträckt tillämpningsområde, samt ett ledande organ, Giurì, vars fällande beslut innebär ett faktiskt förbud av reklamen ifråga. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559570
- author
- Lidman, Ingrid
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Komparativ rätt
- language
- Swedish
- id
- 1559570
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559570,
abstract = {{Redan 1984 kom direktivet om vilseledande reklam, som var det första i sitt slag. Det var emellertid fråga om ett minimidirektiv som därmed tillät medlemsstaterna att behålla många av sina olikartade nationella bestämmelser på området. 1989 utfärdades TV-direktivet som bl.a. innehöll särskilda bestämmelser för TV-reklam, dock även detta ett minimidirektiv. Efter en revidering 1997, som främst innebar ett utökat tillämpningsområde för direktivet från 1984, byttes dess namn till direktivet om vilseledande och jämförande reklam. 2005 utfärdades direktivet om otillbörliga affärsmetoder som medförde ännu en revidering av 1984 års direktiv. Det nya direktivet tog så att säga över en del av direktivet om vilseledande och jämförande reklams tillämpningsområde, nämligen dess konsumentsskyddsintresse. Därefter skyddar rättsakten från 1984 endast näringsidkare mot vilseledande reklam. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder syftar, till skillnad från sin föregångare, till en fullständig harmonisering på marknadsföringsområdet. Sveriges MFL är en ramlag som innehåller våra generella regler om reklam. Denna genomgick en ändring senast i juli 2008 som en del av implementeringen av direktivet från 2005. Man valde att behålla lagens skyddsintresse för både konsumenter och näringsidkare. En viktig nyhet med den nya MFL är att marknadsföringsbegreppet vidgas till att motsvara det gemenskapsrättsliga affärsmetodsbegreppet, dvs. till att även inkludera efterköpssituationer. RTL är den svenska lag i vilken man finner de särskilda bestämmelser som gäller för TV-reklam. Den största skillnaden mellan nationell rätt och gemenskapsrätt på detta område utgörs av Sveriges absoluta barn-reklamsförbud. TV-direktivets s.k. sändarlandsprincip innebär emellertid att detta förbud endast kan gälla för de programföretag som sänder från svensk mark. Vad gäller landets självregleringssystem på marknadsföringsrättens område så är de ledande organen MER och ERK. Genom att tolka ICC:s reklamregler fastslår de om en reklam strider mot god affärssed eller ej. Deras fällande beslut är dock av rådgivande karaktär, då organen saknar sanktionsmöjligheter. Italiens generella reklambestämmelser återfinns i deras CdC. Emellertid har implementeringen av 2005 års direktiv föranlett utfärdandet av en ny lag som tagit över näringsidkarskyddet vad gäller vilseledande reklam. Efter re-videringen av CdC i slutet av 2007 efterliknar dess marknadsföringsdel nu-mera i hög grad direktivet om otillbörliga affärsmetoder, både till struktur och innehåll. Italiens motsvarighet till den svenska RTL är TU. Den skiljer sig från TV-direktivet bl.a. genom att föreskriva regler om en särskild typ av reklam, kallat säljfrämjande referenser, som inte ens nämns i direktivet. Italien har sedan lång tid tillbaka ett starkt självregleringssystem på mark-nadsföringsområdet. Detta innehåller bl.a. en särskild regelsamling med vidsträckt tillämpningsområde, samt ett ledande organ, Giurì, vars fällande beslut innebär ett faktiskt förbud av reklamen ifråga.}},
author = {{Lidman, Ingrid}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Svensk och italiensk marknadsföringsrätt - en komparativ studie utifrån ett gemenskapsrättsligt perspektiv med fokus på regleringen kring TV-reklam}},
year = {{2009}},
}