Marknadsföringslagen & varumärkesskyddet, komplettering eller överlappning
(1999)Department of Law
- Abstract
- Känneteckensrätten är ett dynamiskt rättsområde som är föremål för närmast ständiga förändringar. Starka influenser kommer från omvärlden i form av EG-rättsakter men också historiskt genom jämförelser mot utlandet. Intresset att värna om företagets kanske värdefullaste tillgång, varumärket, och dess många funktioner borde dock stå fast. Arbetet behandlar överlappningen mellan Varumärkeslagen och Marknadsföringslagen vad gäller skyddet för kännetecken som framförallt gör sig gällande rörande varu- och förpackningsutformningar. Denna överlappning ställer ett ombud inför valet om vilken lag han eller hon skall driva ett mål enligt. Detta trots att Sverige länge har försvarat uppfattningen att det inte skulle förekomma något samspel mellan de... (More)
- Känneteckensrätten är ett dynamiskt rättsområde som är föremål för närmast ständiga förändringar. Starka influenser kommer från omvärlden i form av EG-rättsakter men också historiskt genom jämförelser mot utlandet. Intresset att värna om företagets kanske värdefullaste tillgång, varumärket, och dess många funktioner borde dock stå fast. Arbetet behandlar överlappningen mellan Varumärkeslagen och Marknadsföringslagen vad gäller skyddet för kännetecken som framförallt gör sig gällande rörande varu- och förpackningsutformningar. Denna överlappning ställer ett ombud inför valet om vilken lag han eller hon skall driva ett mål enligt. Detta trots att Sverige länge har försvarat uppfattningen att det inte skulle förekomma något samspel mellan de två typerna av regelverk. Ett förbud mot fortsatt marknadsföring av en vara under en viss beteckning får ju i stort samma återverkningar som ett varumärkesrättsligt motsvarande förbud. Användandet av de båda lagarna vilar mycket på tradition men också till viss del på okunskap. Skyddsförutsättningarna är i stora delar lika de båda lagarna emellan men skyddsomfånget är större enligt MFL, mycket beroende på förekomsten av lagens generalparagraf tillsammans med den mer flexibla praxis MD tillåtit sig. Sanktionsmässigt talar mycket för VmL då det enligt denna lag är både lättare och mer lukrativt att få skadestånd, lagen är straffsanktionerad och man har dessutom större möjligheter till bevissäkring genom den nya rätten till intrångsundersökning. Om då målet är mera lockande enligt VmL är vägen dit både kortare och mera spännande enligt MFL. Den nygamla ordningen med MD som första och enda instans i förbudsmål gör tidsmässigt MFL till ett attraktivt val. Praxis enligt denna lag visar också tecken på en större situationsanpassning som kan, rätt bedömd, vara till gagn för en rättighetsinnehavare. Så länge de parallella systemen består är det dock tillrådligt att likt Gunnar Sträng använda både hängslen och livrem, den tid och de pengar man spenderar på att verkligen få ett stopp för intrånget i ens varumärke är sannolikt en god investering. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559573
- author
- Lidman, Per
- supervisor
- organization
- year
- 1999
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Immaterialrätt
- language
- Swedish
- id
- 1559573
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559573,
abstract = {{Känneteckensrätten är ett dynamiskt rättsområde som är föremål för närmast ständiga förändringar. Starka influenser kommer från omvärlden i form av EG-rättsakter men också historiskt genom jämförelser mot utlandet. Intresset att värna om företagets kanske värdefullaste tillgång, varumärket, och dess många funktioner borde dock stå fast. Arbetet behandlar överlappningen mellan Varumärkeslagen och Marknadsföringslagen vad gäller skyddet för kännetecken som framförallt gör sig gällande rörande varu- och förpackningsutformningar. Denna överlappning ställer ett ombud inför valet om vilken lag han eller hon skall driva ett mål enligt. Detta trots att Sverige länge har försvarat uppfattningen att det inte skulle förekomma något samspel mellan de två typerna av regelverk. Ett förbud mot fortsatt marknadsföring av en vara under en viss beteckning får ju i stort samma återverkningar som ett varumärkesrättsligt motsvarande förbud. Användandet av de båda lagarna vilar mycket på tradition men också till viss del på okunskap. Skyddsförutsättningarna är i stora delar lika de båda lagarna emellan men skyddsomfånget är större enligt MFL, mycket beroende på förekomsten av lagens generalparagraf tillsammans med den mer flexibla praxis MD tillåtit sig. Sanktionsmässigt talar mycket för VmL då det enligt denna lag är både lättare och mer lukrativt att få skadestånd, lagen är straffsanktionerad och man har dessutom större möjligheter till bevissäkring genom den nya rätten till intrångsundersökning. Om då målet är mera lockande enligt VmL är vägen dit både kortare och mera spännande enligt MFL. Den nygamla ordningen med MD som första och enda instans i förbudsmål gör tidsmässigt MFL till ett attraktivt val. Praxis enligt denna lag visar också tecken på en större situationsanpassning som kan, rätt bedömd, vara till gagn för en rättighetsinnehavare. Så länge de parallella systemen består är det dock tillrådligt att likt Gunnar Sträng använda både hängslen och livrem, den tid och de pengar man spenderar på att verkligen få ett stopp för intrånget i ens varumärke är sannolikt en god investering.}},
author = {{Lidman, Per}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Marknadsföringslagen & varumärkesskyddet, komplettering eller överlappning}},
year = {{1999}},
}