Advanced

Betalningar över Internet vid elektronisk handel - Vem står risken för förklaringsmisstag, befordringsfel och dröjsmål?

Lindblad, Ida (2003)
Department of Law
Abstract
Den här uppsatsen behandlar betalningar över Internet vid elektronisk handel. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det är den betalningsskyldige eller den betalningsberättigade som står risken för förklaringsmisstag, befordringsfel och dröjsmål. Vidare undersöks i vilken utsträckning betalningsförmedlaren kan göras ansvarig. Några vanliga betalningsmetoder på Internet behandlas även i uppsatsen för att ge läsaren en inblick i hur betalningar över Internet rent praktiskt kan gå till. Dessa är betalning med kontokort, elektroniska checkar och betalning på marknadstorg. Vad gäller förhållandet mellan den betalningsskyldige och den betalningsberättigade finns det inga lagar som specifikt behandlar betalningar över Internet. Därför har jag... (More)
Den här uppsatsen behandlar betalningar över Internet vid elektronisk handel. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det är den betalningsskyldige eller den betalningsberättigade som står risken för förklaringsmisstag, befordringsfel och dröjsmål. Vidare undersöks i vilken utsträckning betalningsförmedlaren kan göras ansvarig. Några vanliga betalningsmetoder på Internet behandlas även i uppsatsen för att ge läsaren en inblick i hur betalningar över Internet rent praktiskt kan gå till. Dessa är betalning med kontokort, elektroniska checkar och betalning på marknadstorg. Vad gäller förhållandet mellan den betalningsskyldige och den betalningsberättigade finns det inga lagar som specifikt behandlar betalningar över Internet. Därför har jag utgått från skuldebrevslagens- och avtalslagens riskfördelningsmodeller och undersökt, genom ändamålsöverväganden, om dessa kan tillämpas på betalningar över Internet. Beträffande skuldebrevslagen torde 3 § 2 st, vilken reglerar den betalningsberättigades anvisning om betalningsställe, kunna tillämpas då den är ändamålsenlig. Konsekvensen blir att det är den betalningsberättigade som står risken för befordringsfel och dröjsmål. Avtalslagen reglerar förklaringsmisstag i 32 § 1 st, men denna paragraf torde inte kunna tillämpas på betalningar över Internet eftersom den innehåller subjektiva rekvisit som ej kan tillskrivas en dator som handlar automatiskt. Det är istället bättre att tillämpa förklaringsteorin, vilken fokuserar på objektivt konstaterbara fakta. Befordringsfel behandlas i 32 § 2 st avtalslagen och torde kunna tillämpas eftersom de motiv som ligger bakom regelns utformande även kan göras gällande vid betalningar över Internet. Konsekvensen blir därmed att det är den betalningsberättigade som står risken för befordringsfel. Avtalslagens riskfördelningsmodell beträffande dröjsmål är däremot svårare att tillämpa, främst då det kan vara problematiskt att likna en betalning vid en accept och då regeln ej är ändamålsenlig. Det är därför bättre att tillämpa skuldebrevslagen vid dröjsmål med betalning över Internet. Sammantaget blir resultatet, vid en tillämpning enligt ovan, att den betalningsberättigade står risken för förklaringsmisstag, befordringsfel och dröjsmål. Beträffande betalningsförmedlarens ansvar finns det endast viss EG-rättslig lagstiftning. Betaltjänstutredningen, SOU 1995:69, har dock lagt fram ett svenskt lagförslag på området. Möjligheten att vältra över ansvaret på betalningsförmedlaren torde dock vara relativt liten. Framför allt gäller detta då ett ansvarsresonemang oftast kan göras gällande först när betalningsuppdraget kommit betalningsförmedlaren till handa och eftersom betalningsförmedlare ofta friskriver sig från sådant ansvar. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Lindblad, Ida
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förmögenhetsrätt
language
Swedish
id
1559621
date added to LUP
2010-03-08 15:55:24
date last changed
2010-03-08 15:55:24
@misc{1559621,
  abstract     = {Den här uppsatsen behandlar betalningar över Internet vid elektronisk handel. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det är den betalningsskyldige eller den betalningsberättigade som står risken för förklaringsmisstag, befordringsfel och dröjsmål. Vidare undersöks i vilken utsträckning betalningsförmedlaren kan göras ansvarig. Några vanliga betalningsmetoder på Internet behandlas även i uppsatsen för att ge läsaren en inblick i hur betalningar över Internet rent praktiskt kan gå till. Dessa är betalning med kontokort, elektroniska checkar och betalning på marknadstorg. Vad gäller förhållandet mellan den betalningsskyldige och den betalningsberättigade finns det inga lagar som specifikt behandlar betalningar över Internet. Därför har jag utgått från skuldebrevslagens- och avtalslagens riskfördelningsmodeller och undersökt, genom ändamålsöverväganden, om dessa kan tillämpas på betalningar över Internet. Beträffande skuldebrevslagen torde 3 § 2 st, vilken reglerar den betalningsberättigades anvisning om betalningsställe, kunna tillämpas då den är ändamålsenlig. Konsekvensen blir att det är den betalningsberättigade som står risken för befordringsfel och dröjsmål. Avtalslagen reglerar förklaringsmisstag i 32 § 1 st, men denna paragraf torde inte kunna tillämpas på betalningar över Internet eftersom den innehåller subjektiva rekvisit som ej kan tillskrivas en dator som handlar automatiskt. Det är istället bättre att tillämpa förklaringsteorin, vilken fokuserar på objektivt konstaterbara fakta. Befordringsfel behandlas i 32 § 2 st avtalslagen och torde kunna tillämpas eftersom de motiv som ligger bakom regelns utformande även kan göras gällande vid betalningar över Internet. Konsekvensen blir därmed att det är den betalningsberättigade som står risken för befordringsfel. Avtalslagens riskfördelningsmodell beträffande dröjsmål är däremot svårare att tillämpa, främst då det kan vara problematiskt att likna en betalning vid en accept och då regeln ej är ändamålsenlig. Det är därför bättre att tillämpa skuldebrevslagen vid dröjsmål med betalning över Internet. Sammantaget blir resultatet, vid en tillämpning enligt ovan, att den betalningsberättigade står risken för förklaringsmisstag, befordringsfel och dröjsmål. Beträffande betalningsförmedlarens ansvar finns det endast viss EG-rättslig lagstiftning. Betaltjänstutredningen, SOU 1995:69, har dock lagt fram ett svenskt lagförslag på området. Möjligheten att vältra över ansvaret på betalningsförmedlaren torde dock vara relativt liten. Framför allt gäller detta då ett ansvarsresonemang oftast kan göras gällande först när betalningsuppdraget kommit betalningsförmedlaren till handa och eftersom betalningsförmedlare ofta friskriver sig från sådant ansvar.},
  author       = {Lindblad, Ida},
  keyword      = {Förmögenhetsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Betalningar över Internet vid elektronisk handel - Vem står risken för förklaringsmisstag, befordringsfel och dröjsmål?},
  year         = {2003},
}