Varumärkeslagens användningstvång i konkurrensrättslig belysning
(2004)Department of Law
- Abstract
- Användningstvånget är en av de mest centrala bestämmelserna i varumärkesrätten. Bestämmelsens syfte är att begränsa den ensamrätt som varumärkesrätten ger upphov till och avser att skydda. Bestämmelsen har således konkurrensrättsliga inslag. Genom att lagstiftaren ger en möjlighet till hävning av ett varumärke som inte använts efter fem år, begränsas skyddet. Bestämmelsen är emellertid inte helt oproblematisk. Utformningen av bestämmelsen, tillsammans med andra närliggande bestämmelser i varumärkeslagen, ger upphov till en rad olika effekter som är diskutabla och kan anses stå i motsats till syftet. Bestämmelsen placerar ansvaret på konkurrenterna att häva ett icke använt varumärke, vilket innebär att varumärket och ensamrätten inte... (More)
- Användningstvånget är en av de mest centrala bestämmelserna i varumärkesrätten. Bestämmelsens syfte är att begränsa den ensamrätt som varumärkesrätten ger upphov till och avser att skydda. Bestämmelsen har således konkurrensrättsliga inslag. Genom att lagstiftaren ger en möjlighet till hävning av ett varumärke som inte använts efter fem år, begränsas skyddet. Bestämmelsen är emellertid inte helt oproblematisk. Utformningen av bestämmelsen, tillsammans med andra närliggande bestämmelser i varumärkeslagen, ger upphov till en rad olika effekter som är diskutabla och kan anses stå i motsats till syftet. Bestämmelsen placerar ansvaret på konkurrenterna att häva ett icke använt varumärke, vilket innebär att varumärket och ensamrätten inte automatiskt hävs när ett varumärke inte har använts efter fem år. Faktorer som kostnadskrävande domstolsprocesser, bevisbörda och registreringshinder kan inverka hämmande på konkurrenters benägenhet att utnyttja möjligheten till hävning. Åtgärder såsom införande av administrativa processer, borttagning av vissa registreringshinder och möjligheter för PRV att häva, har framförts som förslag. Genom att utreda dessa förslag utifrån såväl ett immaterialrättsligt som ett konkurrensrättsligt perspektiv och med beaktande av andra länders lösningar, är det min uppfattning att ett administrativt hävningsförfarande, liksom en förändring av registreringshindren, bättre skulle uppnå syftet med bestämmelsen. Det är dessutom av vikt att ett enhetligt förfarande utvecklas i gemenskap med andra EU-medlemsstater. Däremot är det mer tveksamt om ett system där PRV initierar hävningsprocesser skulle vara att föredra med ett konkurrensrättsligt synsätt. Frånvaron av hävning har även möjliggjort ett kringgående av bestämmelsen, genom nyregistrering och omregistrering. Diskussioner har förts kring huruvida detta skall anses vara tillåtet. Slutsatsen måste bli att kringgåendet visserligen är tillåtet men samtidigt inte förenligt med bestämmelsens syfte. Den påtagliga bristen på hävningsprocesser leder även till att vägledande praxis på området i många fall är otillräcklig. Under de senaste åren har ett fåtal fall emellertid bidragit till rättsutvecklingen. Generellt kan sägas att tendensen pekar mot att flexiblare helhetsbedömningar görs, kravet på verkligt bruk av kännetecknet ställs väldigt lågt och varuklassernas betydelse för användningen minskar i betydelse samtidigt som varubegreppet vidgas. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559654
- author
- Lindfors, Anna-Sara
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Konkurrensrätt, Immaterialrätt
- language
- Swedish
- id
- 1559654
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559654,
abstract = {{Användningstvånget är en av de mest centrala bestämmelserna i varumärkesrätten. Bestämmelsens syfte är att begränsa den ensamrätt som varumärkesrätten ger upphov till och avser att skydda. Bestämmelsen har således konkurrensrättsliga inslag. Genom att lagstiftaren ger en möjlighet till hävning av ett varumärke som inte använts efter fem år, begränsas skyddet. Bestämmelsen är emellertid inte helt oproblematisk. Utformningen av bestämmelsen, tillsammans med andra närliggande bestämmelser i varumärkeslagen, ger upphov till en rad olika effekter som är diskutabla och kan anses stå i motsats till syftet. Bestämmelsen placerar ansvaret på konkurrenterna att häva ett icke använt varumärke, vilket innebär att varumärket och ensamrätten inte automatiskt hävs när ett varumärke inte har använts efter fem år. Faktorer som kostnadskrävande domstolsprocesser, bevisbörda och registreringshinder kan inverka hämmande på konkurrenters benägenhet att utnyttja möjligheten till hävning. Åtgärder såsom införande av administrativa processer, borttagning av vissa registreringshinder och möjligheter för PRV att häva, har framförts som förslag. Genom att utreda dessa förslag utifrån såväl ett immaterialrättsligt som ett konkurrensrättsligt perspektiv och med beaktande av andra länders lösningar, är det min uppfattning att ett administrativt hävningsförfarande, liksom en förändring av registreringshindren, bättre skulle uppnå syftet med bestämmelsen. Det är dessutom av vikt att ett enhetligt förfarande utvecklas i gemenskap med andra EU-medlemsstater. Däremot är det mer tveksamt om ett system där PRV initierar hävningsprocesser skulle vara att föredra med ett konkurrensrättsligt synsätt. Frånvaron av hävning har även möjliggjort ett kringgående av bestämmelsen, genom nyregistrering och omregistrering. Diskussioner har förts kring huruvida detta skall anses vara tillåtet. Slutsatsen måste bli att kringgåendet visserligen är tillåtet men samtidigt inte förenligt med bestämmelsens syfte. Den påtagliga bristen på hävningsprocesser leder även till att vägledande praxis på området i många fall är otillräcklig. Under de senaste åren har ett fåtal fall emellertid bidragit till rättsutvecklingen. Generellt kan sägas att tendensen pekar mot att flexiblare helhetsbedömningar görs, kravet på verkligt bruk av kännetecknet ställs väldigt lågt och varuklassernas betydelse för användningen minskar i betydelse samtidigt som varubegreppet vidgas.}},
author = {{Lindfors, Anna-Sara}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Varumärkeslagens användningstvång i konkurrensrättslig belysning}},
year = {{2004}},
}