Elektronisk handel och OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet
(1999)Department of Law
- Abstract
- Den elektroniska handeln har väckt komplicerade frågor av skatterättslig karaktär, inte minst i förhållande till OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet, vilket mer än 1 500 dubbelbeskattningsavtal är baserade på. Internet möjliggör nämligen en ny sorts handel där företagsledningen kan befinna sig och fatta beslut från olika stater och varor och tjänster kan beställas och levereras på nätet till kunder i andra länder utan att företaget behöver ha någon etablering där. Enligt artikel 7 i modellavtalet skall inkomst av rörelse beskattas i den stat där rörelsen har sitt hemvist, såvida inte rörelsen bedrivs i den andra staten från ett där beläget fast driftställe. Om rörelsen bedrivs på detta sätt äger den andra... (More)
- Den elektroniska handeln har väckt komplicerade frågor av skatterättslig karaktär, inte minst i förhållande till OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet, vilket mer än 1 500 dubbelbeskattningsavtal är baserade på. Internet möjliggör nämligen en ny sorts handel där företagsledningen kan befinna sig och fatta beslut från olika stater och varor och tjänster kan beställas och levereras på nätet till kunder i andra länder utan att företaget behöver ha någon etablering där. Enligt artikel 7 i modellavtalet skall inkomst av rörelse beskattas i den stat där rörelsen har sitt hemvist, såvida inte rörelsen bedrivs i den andra staten från ett där beläget fast driftställe. Om rörelsen bedrivs på detta sätt äger den andra staten beskatta inkomsten till den del den är hänförlig till det fasta driftstället. Artikeln är svår att tillämpa på den elektroniska handeln. För det första är det osäkert hur ett företags hemvist skall fastställas vid Internethandel eftersom det avgörande är var företaget har sin verkliga ledning. Ledningen i ett företag som bedriver elektronisk handel kan nämligen befinna sig i olika stater och fatta alla beslut angående företaget via elektroniska nätverk och på videokonferenser. För det andra är det osäkert när ett företag som ägnar sig åt elektronisk handel skall anses ha ett fast driftställe i källstaten. Den kanske mest omdiskuterade frågan när det gäller den elektroniska handeln och begreppet fast driftställe är huruvida en värddator kan utgöra ett fast driftställe. För det tredje gör den elektroniska handeln det svårt att fastställa hur stor del av företagets inkomst som källstaten har rätt att beskatta. Modellavtalet förutsätter att det är möjligt att fastställa den inkomst som det fasta driftstället kan antas ha förvärvat om det varit ett fristående företag och det kan vara mycket svårt när, som vid elektronisk handel verksamheten är mycket integrerad. Enligt artikel 12 beskattas inkomst av royalty enligt samma princip som inkomst av rörelse. Problemet är att kommentaren till artikeln endast berör traditionell försäljning av datorprogramvara. Det innebär att det dels är osäkert hur principerna i artikeln skall tillämpas på försäljning av datorprogramvara på Internet och dels hur övriga digitala varor (t.ex. böcker, bilder och musik) som säljs på nätet skall klassificeras. Osäkerheten som råder vad gäller tillämpningen av bestämmelserna i modellavtalet är skadlig för den internationella handeln. Risken är att företag avstår från elektronisk etablering för att undvika dubbelbeskattning, oförutsedda skatteskulder och tvister. För att skatterätten skall ge rättslig säkerhet och vara neutral i förhållande till den elektroniska handeln menar OECD att de nuvarande begreppen och principerna ändå skall tillämpas på Internethandeln. Till den del de är nödvändigt skall anpassningar göras. I praktiken torde det komma att innebära att endast en värddator i källstaten inte ger upphov till ett fast driftställe. All inkomst från elektronisk handel kommer således beskattas i hemviststaten. Fördelen med att låta hemviststaten beskatta inkomst från den elektroniska handeln är dels att företagen inte riskerar oväntade skatteskulder eller skattetvister i källstaten och dels att problemet med att fastställa hur stor del av företagets inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället i källstaten undviks. All inkomst beskattas ju i hemviststaten. Förutsättningen för beskattning endast i hemviststaten är för det första att begreppet hemvist är tillförlitligt. Annars kan företag med lätthet manipulera situationen så att dess hemvist blir förlagd till ett skatteparadis. Det har givits olika förslag i litteraturen. Alternativet att behålla dagens begrepp förutsätter att staterna är eniga om dess tillämpning. Detta kan bli svårt varför alternativa lösningar, såsom ett företags hemvist baserad på en viss andel av aktieägarna eller på en formel, har givits. För det andra är det av avgörande betydelse att beskattningen av den elektroniska handeln fördelas mellan käll- och hemviststater så att både nettoexportörer och nettoimportörer av elektronisk handel blir tillfredsställda. En tillämpning av de nuvarande begreppen och principerna i modellavtalet ger, som jag konstaterade ovan, hemviststaten beskattningsrätten. Det innebär i sin tur att nettoimporterande stater inte skulle kunna kompensera minskningen av skatteintäkter som källstat i rollen som hemviststat. Ett alternativ skulle vara att införa en ny skatt på den elektroniska handeln. Ett annat att vidga begreppet fast driftställe så att en värddator under vissa förutsättningar ger källstaten beskattningsrätt. I avslutningen funderar jag på om det ändå inte skulle vara möjligt att behålla dagens regler samtidigt som nettoimportörer är tillfreds med fördelningen av skattebasen som den elektroniska handeln genererar. Tanken är att beskattning i konsumtionslandet glider över till mer av mervärdes- och mindre av inkomstbeskattning. När det gäller beskattningen av royalty finns det ett förslag om revision av kommentaren till artikel 12. Förslaget är tillfredställande till den delen att det betonas att det är irrelevant för bedömningen av transaktionens karaktär huruvida datorprogramvaran levereras till köparen på traditionell väg eller via Internet. Förslaget är mindre tillfredsställande i den delen att det inte omfattar andra digitala varor är datorprogramvara. Avslutningsvis är det uppenbart att en anpassning av modellavtalet till den elektroniska handeln förutsätter ytterligare studier och erfarenhet. Även om antalet användare av Internet förväntas öka dramatiskt är den elektroniska handeln fortfarande endast en liten del av den totala internationella handeln. Detta gör att det finns tid för diskussion och eftertanke innan anpassningen av OECD:s modellavtal (och staternas nationella rätt) görs. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559708
- author
- Lindquist, Hanna
- supervisor
- organization
- year
- 1999
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1559708
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559708,
abstract = {{Den elektroniska handeln har väckt komplicerade frågor av skatterättslig karaktär, inte minst i förhållande till OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet, vilket mer än 1 500 dubbelbeskattningsavtal är baserade på. Internet möjliggör nämligen en ny sorts handel där företagsledningen kan befinna sig och fatta beslut från olika stater och varor och tjänster kan beställas och levereras på nätet till kunder i andra länder utan att företaget behöver ha någon etablering där. Enligt artikel 7 i modellavtalet skall inkomst av rörelse beskattas i den stat där rörelsen har sitt hemvist, såvida inte rörelsen bedrivs i den andra staten från ett där beläget fast driftställe. Om rörelsen bedrivs på detta sätt äger den andra staten beskatta inkomsten till den del den är hänförlig till det fasta driftstället. Artikeln är svår att tillämpa på den elektroniska handeln. För det första är det osäkert hur ett företags hemvist skall fastställas vid Internethandel eftersom det avgörande är var företaget har sin verkliga ledning. Ledningen i ett företag som bedriver elektronisk handel kan nämligen befinna sig i olika stater och fatta alla beslut angående företaget via elektroniska nätverk och på videokonferenser. För det andra är det osäkert när ett företag som ägnar sig åt elektronisk handel skall anses ha ett fast driftställe i källstaten. Den kanske mest omdiskuterade frågan när det gäller den elektroniska handeln och begreppet fast driftställe är huruvida en värddator kan utgöra ett fast driftställe. För det tredje gör den elektroniska handeln det svårt att fastställa hur stor del av företagets inkomst som källstaten har rätt att beskatta. Modellavtalet förutsätter att det är möjligt att fastställa den inkomst som det fasta driftstället kan antas ha förvärvat om det varit ett fristående företag och det kan vara mycket svårt när, som vid elektronisk handel verksamheten är mycket integrerad. Enligt artikel 12 beskattas inkomst av royalty enligt samma princip som inkomst av rörelse. Problemet är att kommentaren till artikeln endast berör traditionell försäljning av datorprogramvara. Det innebär att det dels är osäkert hur principerna i artikeln skall tillämpas på försäljning av datorprogramvara på Internet och dels hur övriga digitala varor (t.ex. böcker, bilder och musik) som säljs på nätet skall klassificeras. Osäkerheten som råder vad gäller tillämpningen av bestämmelserna i modellavtalet är skadlig för den internationella handeln. Risken är att företag avstår från elektronisk etablering för att undvika dubbelbeskattning, oförutsedda skatteskulder och tvister. För att skatterätten skall ge rättslig säkerhet och vara neutral i förhållande till den elektroniska handeln menar OECD att de nuvarande begreppen och principerna ändå skall tillämpas på Internethandeln. Till den del de är nödvändigt skall anpassningar göras. I praktiken torde det komma att innebära att endast en värddator i källstaten inte ger upphov till ett fast driftställe. All inkomst från elektronisk handel kommer således beskattas i hemviststaten. Fördelen med att låta hemviststaten beskatta inkomst från den elektroniska handeln är dels att företagen inte riskerar oväntade skatteskulder eller skattetvister i källstaten och dels att problemet med att fastställa hur stor del av företagets inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället i källstaten undviks. All inkomst beskattas ju i hemviststaten. Förutsättningen för beskattning endast i hemviststaten är för det första att begreppet hemvist är tillförlitligt. Annars kan företag med lätthet manipulera situationen så att dess hemvist blir förlagd till ett skatteparadis. Det har givits olika förslag i litteraturen. Alternativet att behålla dagens begrepp förutsätter att staterna är eniga om dess tillämpning. Detta kan bli svårt varför alternativa lösningar, såsom ett företags hemvist baserad på en viss andel av aktieägarna eller på en formel, har givits. För det andra är det av avgörande betydelse att beskattningen av den elektroniska handeln fördelas mellan käll- och hemviststater så att både nettoexportörer och nettoimportörer av elektronisk handel blir tillfredsställda. En tillämpning av de nuvarande begreppen och principerna i modellavtalet ger, som jag konstaterade ovan, hemviststaten beskattningsrätten. Det innebär i sin tur att nettoimporterande stater inte skulle kunna kompensera minskningen av skatteintäkter som källstat i rollen som hemviststat. Ett alternativ skulle vara att införa en ny skatt på den elektroniska handeln. Ett annat att vidga begreppet fast driftställe så att en värddator under vissa förutsättningar ger källstaten beskattningsrätt. I avslutningen funderar jag på om det ändå inte skulle vara möjligt att behålla dagens regler samtidigt som nettoimportörer är tillfreds med fördelningen av skattebasen som den elektroniska handeln genererar. Tanken är att beskattning i konsumtionslandet glider över till mer av mervärdes- och mindre av inkomstbeskattning. När det gäller beskattningen av royalty finns det ett förslag om revision av kommentaren till artikel 12. Förslaget är tillfredställande till den delen att det betonas att det är irrelevant för bedömningen av transaktionens karaktär huruvida datorprogramvaran levereras till köparen på traditionell väg eller via Internet. Förslaget är mindre tillfredsställande i den delen att det inte omfattar andra digitala varor är datorprogramvara. Avslutningsvis är det uppenbart att en anpassning av modellavtalet till den elektroniska handeln förutsätter ytterligare studier och erfarenhet. Även om antalet användare av Internet förväntas öka dramatiskt är den elektroniska handeln fortfarande endast en liten del av den totala internationella handeln. Detta gör att det finns tid för diskussion och eftertanke innan anpassningen av OECD:s modellavtal (och staternas nationella rätt) görs.}},
author = {{Lindquist, Hanna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Elektronisk handel och OECD:s modell för skatteavtal beträffande inkomst och förmögenhet}},
year = {{1999}},
}