Trafficking in women-ur ett straffrättsligt perpektiv

Abstract

Handel med människor är något som har förekommit lika länge som mänskligheten har existerat, skillnaden ligger i vilket syfte som handeln har ägt rum. Förr var det brist på arbetskraft som fick de rika i Nordstaterna i USA att handla svart arbetskraft från Afrika. Idag är det istället vit slavhandel som går från de fattiga länderna i Öst till Västvärlden i prostitutionssyfte. Precis som förr handlar man med både barn, kvinnor och män. Det som driver de som organiserar handeln är att det finns mycket pengar att tjäna på verksamheten, upptäcksrisken är liten och de eventuella straffen är lindriga. Efterfrågan på utländska prostituerade är vidare mycket stor i Västvärlden. Orsaken till detta är troligtvis den idag vanligt förekommande sexturismen till dessa exotiska länder, detta skapar drömmar om att kunna ha tillgång till deras kvinnor även här i Väst. Det vållar inga stora bekymmer att rekrytera kvinnorna till verksamheten. Oftast så lockas de in i branschen genom falska löften om bra jobb som servitriser eller dansare i Väst där de kan tjäna mycket pengar och göra hela sin familj rik. I vissa fall vet kvinnorna om att de ska delta i viss prostitution, men de är ovetande om i vilken omfattning och under vilka former. När de väl är fast i de slavliknande förhållandena i ett vilt främmande land är möjligheterna små att dra sig ur. Kvinnorna stannar kvar i rädsla för att själv eller familjen hemma ska utsättas för våld om hon går till polisen för att ange organisatören. En annan sak som håller henne fast i det nya landet är den skuld hon har att betala till organisatören för transport och uppehälle. Under nittonhundratalet kom de första konventionerna som upprättats i syfte att motverka könshandeln som benämndes med begreppet trafficking. Under första hälften av nittonhundratalet upprättades fyra konventioner som 1949 skulle komma att ersättas av en gemensam konvention utarbetad av FN. Problemet med konventionerna har varit att de saknar en enhetlig definition av begreppet trafficking, vilket har gjort att de ej fått det resultat som varit avsikten från början. Än idag finns ingen enhetlig definition, dock är försöken till en definition allt mer vanligt förekommande. Bland annat har EU:s polisiära organ Europol som har till uppgift att motverka trafficking gjort en definition av begreppet. På senare tid har problemet med trafficking aktualiserats även i Sverige. Det rör sig främst om kvinnor från Öst- och Centaleuropa då möjligheterna där att försörja sig starkt försämrats och därför att viseringskravet har upphört för personer från dessa länder vilket underlättar inresan. Problemet med trafficking har kommit till polisens kännedom genom olika bordell- och massageinstitut som växt upp som svampar runt om i våra storstäder. I samband med utredningar om koppleribrott har man funnit anknytning till traffickingverksamhet. När en kvinna påträffas som visar sig försörja sig genom prostitution och inte har något giltigt uppehållstillstånd utvisas hon med stöd av Utlänningslagens regler. Detta innebär stora problem vid den fortsatta utredningen huruvida organisatören gjort sig skyldig till koppleri eller inte. Som situationen ser ut idag tvingas åklagaren som leder utredningen att resa till kvinnans hemland för att slutföra förhören. Då kvinnans vittnesmål är det mest betydelsefulla i hela utredningen är det önskvärt att hon ska kunna delta under hela utredningen och svara på frågor samt att hon kan vittna mot organisatören vid en eventuell rättegång. En lösning på detta problem skulle kunna vara att ge kvinnor som blivit offer för trafficking tillfälligt uppehållstillstånd i väntan på rättegången. Som dagens lagstiftning ser ut finns det inget brott som kriminaliserar trafficking, istället är det en rad olika brott som blir tillämpliga för att täcka alla olika moment i traffickingverksamheten. Huvudbrottet som blir tillämpligt är koppleri och de andra brott som kan bli aktuella är exempelvis människorov, olaga hot, olaga tvång och urkundsförfalskning. Nackdelen med att inte ha ett särskilt brott är bland annat att den ovärdiga människobehandlingen som förekommer i trafficking får stå i bakgrunden för koppleribrottet. I Sverige finns idag två kända domar om koppleri där det finns dokumenterad anknytning till handel med kvinnor. Dessutom har en rad olika förundersökningar inletts där misstankar om handel med kvinnor har förelegat, men dessa har inte lett till åtal på grund av bristande bevisning. Förutom de begränsade möjligheterna att få kvinnans vittnesmål finns det andra straffrättsliga aspekter som minskar möjligheterna till en fällande dom mot organisatören. Enligt svensk rätt finns krav på dubbel straffbarhet för att svensk domstol ska ha behörighet att döma en svensk medborgare eller en utländsk medborgare med hemvist i Sverige om brottet begåtts utomlands. Detta innebär att brottet måste vara straffbelagt både på gärningsorten och i Sverige för att svensk domstol ska kunna döma i målet. Undantag föreligger endast om för brottet är stadgat minst fyra års fängelse och kan alltså idag endast bli aktuellt vid misstanke om brottet människorov. Ett annat faktum som kan sätta hinder i vägen för en fällande dom mot organisatören är rättegångsbalkens regler om att den person har rätt att vägra vittna vid rättegången om detta skulle innebära att vittnet avslöjade vanärande handling. Kvinnan har alltså rätt att vägra yttra sig vid rättegången då hon skulle avslöja sin egen prostitutionsverksamhet. I likhet med denna rätt att vägra yttra sig vid rättegången har också sexköparen denna rätt med anledning av att han då skulle riskera att avslöja egen brottslighet. Idag är det nämligen förbjudet att köpa tillfälliga sexuella förbindelser. Det finns således många moment som gör det svårt att nå fram till en fällande dom mot organisatören med stöd av dagens lagstiftning. Det krävs många förändringar på lagstiftningsnivå för att lättare kunna döma den eller de ansvariga för traffickingverksamheten. Det handlar om att ge kvinnan rätt till tillfälligt uppehållstillstånd, bättre skydd för kvinnan så att hon vågar vittna, slopat krav på dubbel straffbarhet, skärpta regler mot skenäktenskap, större internationellt samarbete, ökade polisiära möjligheter att skaffa fram bevis samt införande av särskilt brott mot trafficking.

• author: Lundberg, Maria
• supervisor: Per Ole Träskman
• organization: Department of Law
• year: 2000
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt
• language: Swedish
• id: 1559837
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:24
• date last changed: 2010-03-08 15:55:24