Massmedier, rättegång och förhandlingsoffentlighet - hand i hand in på 2000-talet
(2004)Department of Law
- Abstract
- Förhandlingsoffentlighet innebär att en förhandling inför domstol skall vara offentlig. Denna rätt är lagstadgad i RF och är även konstaterad i Europakonventionen. Rättigheten har en lång historia och härleds tillbaka till de gamla häradstingen, vilka hölls under bar himmel. Efterhand har det utvecklats inskränkningar i denna princip, för att skydda integriteten hos de olika rättegångsdeltagarna. Massmedier såsom radio, TV och övrig press är omgärdade av ett regelverk som till vissa delar består av lagstiftning och till andra av en frivillig branschstandard. RTL omgärdar utsändningen i dessa medier. Här ställs bl.a. krav på att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt att respekt för alla människors lika värde och värdighet... (More)
- Förhandlingsoffentlighet innebär att en förhandling inför domstol skall vara offentlig. Denna rätt är lagstadgad i RF och är även konstaterad i Europakonventionen. Rättigheten har en lång historia och härleds tillbaka till de gamla häradstingen, vilka hölls under bar himmel. Efterhand har det utvecklats inskränkningar i denna princip, för att skydda integriteten hos de olika rättegångsdeltagarna. Massmedier såsom radio, TV och övrig press är omgärdade av ett regelverk som till vissa delar består av lagstiftning och till andra av en frivillig branschstandard. RTL omgärdar utsändningen i dessa medier. Här ställs bl.a. krav på att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt att respekt för alla människors lika värde och värdighet måste iakttas. Att dessa regler efterlevs kontrolleras av Granskningsnämnden för Radio och TV. Den frivilliga branschstandarden består av så kallade etiska regler. Dessa har ställts upp av branschen själv och har utmynnat i ett antal publicitetsregler. De viktigaste principerna går ut på att media inte i onödan skall publicera namn och bild och att de skall respektera den enskildes privatliv. Att reglerna efterlevs kontrolleras av två särskilt inrättade organ, PO och PON. Även förtalsreglerna i TF och YGL kan bli relevanta om någon utpekas som brottslig eller klandervärd av media, utan att belägg härför finnes. Exempel på inskränkningar i förhandlingsoffentligheten är att förhandlingar kan hållas bakom stängda dörrar, att ljudupptagningar i vissa fall endast får göras av rätten själv samt att fotografier inte får tas i rättssalen. Det finns fler inskränkningar än så, men dessa tre är de mest intressanta i ett massmedialt perspektiv. Alla inskränkningar i denna princip hänger samman med att balansen mellan den personliga integriteten och offentlighetsintresset skall bli så optimal som möjligt. Stängda dörrar innebär att en förhandling är icke-offentlig och att följaktligen varken media eller allmänhet har tillträde. Rätten kan förordna om tystnadspliktsförordnanden så att de uppgifter som dryftats bakom stängda dörrar ej skall kunna föras vidare till media. Denna typ av förordnanden har blivit vanligare på senare tid och har väckt motstånd i advokatleden. Advokaterna hävdar att förordnanden av detta slag leder till obalans i medierapporteringen. De olika rättsliga aktörerna har tystnadsplikt även på andra grunder och får inte yppa sådant som omfattas härunder. Dock finns det i Sverige en meddelarfrihet, kompletterad med ett efterforskningsförbud, som gör att vissa sekretessbelagda uppgifter trots detta kan lämnas för offentliggörande i media. Ljudupptagningsförbudet innebär att annan än rätten kan förbjudas att ta upp ljud under en förhandling. För att så skall få ske krävs att inspelningen inverkar menligt på utredningen. Allmänheten har dock rätt att kräva en kopia av rättens ljudinspelning, men till följd av varierande praxis i domstolarna kan detta ta olika lång tid beroende på var i landet man vill få ut en kopia. Även fotograferingsförbudet är till för att skydda rättegångsdeltagarnas integritet. Detta förbud är dock absolut och medger inga undantag. Innebörden är att varken vanliga kameror eller videokameror är tillåtna i rättssalen och integritetsaspekten har tillmätts sådan vikt att offentlighetsintresset har fått stå helt tillbaka. Som ett argument har även ordningsintresset lyfts fram, men med dagens teknik torde detta argument ha mist mycket av sin bärkraft. Att domstolens möte med massmedia sköts på ett bra sätt är oerhört viktigt för att korrekt information skall nå allmänheten. Alla myndigheter har ett lagstadgat informationsansvar som de måste uppfylla, så även domstolarna. Det kan vara bra att domare deltar i den allmänna debatten för att nyansera denna något och för att försvara en dom mot oberättigad kritik, men här kan också finnas problem. Det är exempelvis inte lämpligt att en domare gör sig till talesman för sina kollegor och blotta risken att i media framstå som jävig kan vara förödande. Brottsrapporteringen i samhället tenderar att vara oproportionerlig i det att grova brott blir mycket mer omskrivna, trots att de är färre till antalet. Detta leder till att allmänheten får en felaktig bild av situationen i samhället. Journalister som behandlar det rättsliga området anses också ofta för dåligt insatta i den rättsliga problematiken. I förlängningen kan detta leda till att domstolarnas auktoritet undergrävs genom en skev rättsrapportering. För att stävja denna typ av rapportering finns pressens självsanerande verksamhet som dock har anklagats för att vara alltför tandlös. Att granska sin egen verksamhet kan medföra problem. Rekvisiten i publicitetsreglerna är på sina ställen något luddiga och de granskande organen ägnar sig bitvis åt ganska fria intresseavvägningar som då skapar en ojämn praxis. Själva syftet med reglerna kan också utgöra ett problem, då de inte kommit till för att skydda offentliga och samhälleliga intressen. Att media kan ha en påverkande effekt på domstolarnas rättskipning är något man i vart fall bör ta i beaktande. Det finns dock inga direkta belägg åt något håll. Det har framförts att vittnen, nämndemän och andra ''icke-jurister'' skulle ha lättare att bli påverkade än utbildade yrkesdomare. Det skall dock påpekas att det naturligtvis är bra att en debatt förs i media, då denna påverkan i förlängningen kan leda till motiverade lagändringar. I dagens samhälle kan inte var och en av oss direkt kontrollera vad som händer i domstolarna. Att massmedia här spelar en stor roll är klart och vi lever i en tid av medelbar offentlighet. Rättegångens offentlighet medför en rad fördelar. Dessa kan vara att skänka legitimitet åt domstolen samt innebära en rättsbildande funktion för allmänheten. Det leder till en sorts rättssäkerhet i samhället när en rättegång bedrivs i offentlighetens ljus. Frågan är på vilket sätt den medelbara offentligheten skall se ut i framtiden. Det har framkommit förslag och argument för att tillåta TV-sända rättegångar och på så sätt öka offentligheten. Här finns dock en hel del problem och argumenten har också mött starkt motstånd. Framtiden får utvisa om TV-sända rättegångar skall bli en realitet eller ej. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1560098
- author
- Mars, Johan
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1560098
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:25
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:25
@misc{1560098,
abstract = {{Förhandlingsoffentlighet innebär att en förhandling inför domstol skall vara offentlig. Denna rätt är lagstadgad i RF och är även konstaterad i Europakonventionen. Rättigheten har en lång historia och härleds tillbaka till de gamla häradstingen, vilka hölls under bar himmel. Efterhand har det utvecklats inskränkningar i denna princip, för att skydda integriteten hos de olika rättegångsdeltagarna. Massmedier såsom radio, TV och övrig press är omgärdade av ett regelverk som till vissa delar består av lagstiftning och till andra av en frivillig branschstandard. RTL omgärdar utsändningen i dessa medier. Här ställs bl.a. krav på att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt att respekt för alla människors lika värde och värdighet måste iakttas. Att dessa regler efterlevs kontrolleras av Granskningsnämnden för Radio och TV. Den frivilliga branschstandarden består av så kallade etiska regler. Dessa har ställts upp av branschen själv och har utmynnat i ett antal publicitetsregler. De viktigaste principerna går ut på att media inte i onödan skall publicera namn och bild och att de skall respektera den enskildes privatliv. Att reglerna efterlevs kontrolleras av två särskilt inrättade organ, PO och PON. Även förtalsreglerna i TF och YGL kan bli relevanta om någon utpekas som brottslig eller klandervärd av media, utan att belägg härför finnes. Exempel på inskränkningar i förhandlingsoffentligheten är att förhandlingar kan hållas bakom stängda dörrar, att ljudupptagningar i vissa fall endast får göras av rätten själv samt att fotografier inte får tas i rättssalen. Det finns fler inskränkningar än så, men dessa tre är de mest intressanta i ett massmedialt perspektiv. Alla inskränkningar i denna princip hänger samman med att balansen mellan den personliga integriteten och offentlighetsintresset skall bli så optimal som möjligt. Stängda dörrar innebär att en förhandling är icke-offentlig och att följaktligen varken media eller allmänhet har tillträde. Rätten kan förordna om tystnadspliktsförordnanden så att de uppgifter som dryftats bakom stängda dörrar ej skall kunna föras vidare till media. Denna typ av förordnanden har blivit vanligare på senare tid och har väckt motstånd i advokatleden. Advokaterna hävdar att förordnanden av detta slag leder till obalans i medierapporteringen. De olika rättsliga aktörerna har tystnadsplikt även på andra grunder och får inte yppa sådant som omfattas härunder. Dock finns det i Sverige en meddelarfrihet, kompletterad med ett efterforskningsförbud, som gör att vissa sekretessbelagda uppgifter trots detta kan lämnas för offentliggörande i media. Ljudupptagningsförbudet innebär att annan än rätten kan förbjudas att ta upp ljud under en förhandling. För att så skall få ske krävs att inspelningen inverkar menligt på utredningen. Allmänheten har dock rätt att kräva en kopia av rättens ljudinspelning, men till följd av varierande praxis i domstolarna kan detta ta olika lång tid beroende på var i landet man vill få ut en kopia. Även fotograferingsförbudet är till för att skydda rättegångsdeltagarnas integritet. Detta förbud är dock absolut och medger inga undantag. Innebörden är att varken vanliga kameror eller videokameror är tillåtna i rättssalen och integritetsaspekten har tillmätts sådan vikt att offentlighetsintresset har fått stå helt tillbaka. Som ett argument har även ordningsintresset lyfts fram, men med dagens teknik torde detta argument ha mist mycket av sin bärkraft. Att domstolens möte med massmedia sköts på ett bra sätt är oerhört viktigt för att korrekt information skall nå allmänheten. Alla myndigheter har ett lagstadgat informationsansvar som de måste uppfylla, så även domstolarna. Det kan vara bra att domare deltar i den allmänna debatten för att nyansera denna något och för att försvara en dom mot oberättigad kritik, men här kan också finnas problem. Det är exempelvis inte lämpligt att en domare gör sig till talesman för sina kollegor och blotta risken att i media framstå som jävig kan vara förödande. Brottsrapporteringen i samhället tenderar att vara oproportionerlig i det att grova brott blir mycket mer omskrivna, trots att de är färre till antalet. Detta leder till att allmänheten får en felaktig bild av situationen i samhället. Journalister som behandlar det rättsliga området anses också ofta för dåligt insatta i den rättsliga problematiken. I förlängningen kan detta leda till att domstolarnas auktoritet undergrävs genom en skev rättsrapportering. För att stävja denna typ av rapportering finns pressens självsanerande verksamhet som dock har anklagats för att vara alltför tandlös. Att granska sin egen verksamhet kan medföra problem. Rekvisiten i publicitetsreglerna är på sina ställen något luddiga och de granskande organen ägnar sig bitvis åt ganska fria intresseavvägningar som då skapar en ojämn praxis. Själva syftet med reglerna kan också utgöra ett problem, då de inte kommit till för att skydda offentliga och samhälleliga intressen. Att media kan ha en påverkande effekt på domstolarnas rättskipning är något man i vart fall bör ta i beaktande. Det finns dock inga direkta belägg åt något håll. Det har framförts att vittnen, nämndemän och andra ''icke-jurister'' skulle ha lättare att bli påverkade än utbildade yrkesdomare. Det skall dock påpekas att det naturligtvis är bra att en debatt förs i media, då denna påverkan i förlängningen kan leda till motiverade lagändringar. I dagens samhälle kan inte var och en av oss direkt kontrollera vad som händer i domstolarna. Att massmedia här spelar en stor roll är klart och vi lever i en tid av medelbar offentlighet. Rättegångens offentlighet medför en rad fördelar. Dessa kan vara att skänka legitimitet åt domstolen samt innebära en rättsbildande funktion för allmänheten. Det leder till en sorts rättssäkerhet i samhället när en rättegång bedrivs i offentlighetens ljus. Frågan är på vilket sätt den medelbara offentligheten skall se ut i framtiden. Det har framkommit förslag och argument för att tillåta TV-sända rättegångar och på så sätt öka offentligheten. Här finns dock en hel del problem och argumenten har också mött starkt motstånd. Framtiden får utvisa om TV-sända rättegångar skall bli en realitet eller ej.}},
author = {{Mars, Johan}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Massmedier, rättegång och förhandlingsoffentlighet - hand i hand in på 2000-talet}},
year = {{2004}},
}