Advanced

Oriktig uppgift vid påförande av skattetillägg - en diskussion av omfattning, tillämpning och lämplighet av begreppet

Menzel, Katarina (2004)
Department of Law
Abstract
En förutsättning för det svenska beskattnings- och taxeringssystemet är att Skatteverket får tillgång till fullständiga och korrekta uppgifter om de skattskyldigas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Ett sätt att få de skattskyldiga att medverka till detta är att på administrativ väg sanktionera felaktiga och ofullständiga uppgifter. Sanktionssystemet i form av skattetillägg vid oriktig uppgift har tillämpats sedan år 1972. Tidigare handlades dessa förseelser av domstol. Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen skall en skattskyldig påföras skattetillägg om denne lämnat en oriktig uppgift till ledning för sin taxering. En oriktig uppgift kan både vara en felaktig uppgift eller en utelämnad uppgift. Begreppet oriktig uppgift i detta sammanhang... (More)
En förutsättning för det svenska beskattnings- och taxeringssystemet är att Skatteverket får tillgång till fullständiga och korrekta uppgifter om de skattskyldigas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Ett sätt att få de skattskyldiga att medverka till detta är att på administrativ väg sanktionera felaktiga och ofullständiga uppgifter. Sanktionssystemet i form av skattetillägg vid oriktig uppgift har tillämpats sedan år 1972. Tidigare handlades dessa förseelser av domstol. Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen skall en skattskyldig påföras skattetillägg om denne lämnat en oriktig uppgift till ledning för sin taxering. En oriktig uppgift kan både vara en felaktig uppgift eller en utelämnad uppgift. Begreppet oriktig uppgift i detta sammanhang är därför vidare än dess betydelse enligt normalt språkbruk. Med oriktig uppgift kan i detta sammanhang snarare förstås alla uppgifter, både lämnade och helt eller delvis utelämnade uppgifter, som leder till att Skatteverket vilseleds att fatta ett felaktigt taxeringsbeslut. Subjektiva rekvisit såsom uppsåt och oaktsamhet är här inte relevanta utan avgörande är om uppgiften rent objektivt är att betrakta som oriktig och att denna oriktighet medförde/kunde ha medfört en avvikelse från ett korrekt taxeringsbeslut. Att den oriktiga uppgiften skall fastslås på rent objektiva grunder har att göra med den grundläggande tanken att reglerna skall vara enkla och schabloniserade. Denna tanke beror till stor del på att en mer nyanserad bedömning skulle ställa större krav på den handläggande instansen, framför allt vad gäller den handläggande personalens juridiska skolning. Vid bedömning av om en uppgift skall anses oriktig skall hänsyn tas till alla uppgifter som den skattskyldige varit skyldig att lämna. En begränsning är dock att härmed endast avses uppgifter som hänför sig till den aktuella taxeringen. Förutom de uppgifter som anges direkt i deklarationshandlingarna nämns i lag (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ytterligare uppgifter. Då det inte är möjligt att förutse varje enskild persons inkomstförhållanden kompletteras bestämmelserna med en allmänt hållen bestämmelse, i lagens 3 kap. 1 § 6 p., som säger att en självdeklaration skall innehålla de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att fatta riktiga taxerings- och beskattningsbeslut. En utgångspunkt för bedömande av såväl omfattningen av uppgifter som kan befinnas vara oriktiga som för omfattningen av uppgifter som den skattskyldige är skyldig att lämna är om Skatteverket kunnat fatta ett beslut om riktig taxering. Är svaret på denna fråga nekande har den skattskyldige inte fullgjort sin upplysningsplikt. En motpol till den skattskyldiges upplysningsplikt är Skatteverkets utredningsansvar. I praxis Se under avsnitt 6.2.3. kan märkas krav på ett ökat utredningsansvar hos Skatteverket. Tidigare har frågan om en oriktig uppgift förelegat endast bedömts utifrån de uppgifter som lämnats av den skattskyldige i ett första skede. Har Skatteverket inte kunnat fastslå en korrekt taxering på grundval av dessa uppgifter har en oriktig uppgift oftast ansetts varit för handen. På senare år har dock Regeringsrätten mera sett till arten av felaktigheten. Har denna varit uppenbar för Skatteverket har detta ålagts ett ansvar att utreda felaktigheten och om den skattskyldige då kompletterat uppgifterna så har en oriktig uppgift heller inte varit för handen. I förarbetena har omfattningen av begreppet oriktig uppgift inte diskuterats närmre. Vad som diskuterats oftare i detta sammanhang är möjligheterna till att efterge skattetillägget. I 5 kap. 8 och 14 §§ taxeringslagen anges när skattetillägg inte skall utgå. Exemplifieringarna som finns är inte uttömmande utan bestämmelserna anger endast riktlinjer för när det kan vara fråga om att efterge skattetillägget. Även om eftergiftsgrunderna inte direkt bidrar till en förståelse av begreppet oriktig uppgifts innebörd, speglar de uttydningen av begreppet och har betydelse för förståelsen av i vilka fall som skattetillägg med anledning av oriktig uppgift faktiskt utdöms. Det tycks också ha varit lagstiftarens mening att begränsa begreppets omfattning snarare genom att ange eftergiftsgrunder än genom en närmare definition av begreppet oriktig uppgift. Jag ställer mig osäker till om denna term är lämplig ur tillämpningssynpunkt. Varför välja en beteckning som här får en juridisk teknisk innebörd som är mycket vidare än den som gäller för normalt språkbruk, särskilt då handläggningen av frågan skall ske genom icke jurister. I diskussionerna om skattetillägg och eftergiftsgrunder har det allt sedan sanktionssystemets införande framförts kritik om att dessa tillämpats alltför stelt och restriktivt. Både senare förarbeten och alldeles nyligen Europadomstolen har poängterat vikten av att det vid tillämpningen av eftergiftsbestämmelserna görs en nyanserad bedömning i det enskilda fallet. Det är också möjligheten till subjektiv och nyanserad bedömning som fått Europadomstolen att acceptera skattetillägget som sanktionsform. Skattetilläggets påförande på objektiva grunder med bortseende från subjektiva rekvisit har sin grund i att regeln skall vara enkel att tillämpa för icke juridiskt skolade handläggare. Genom eftergiftsreglernas utformning ställer dock lagstiftaren ett krav på att samma icke juridiskt skolade handläggare skall tillämpa bestämmelserna på ett nyanserat och subjektivt sätt. Enligt min åsikt är det motsägelsefullt att de som inte anförtros göra subjektiva bedömningar i huvudregeln, har ett krav på sig att tillämpa undantagen med hänsyn till subjektiva omständigheter. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Menzel, Katarina
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skatterätt
language
Swedish
id
1560180
date added to LUP
2010-03-08 15:55:26
date last changed
2010-03-08 15:55:26
@misc{1560180,
  abstract     = {En förutsättning för det svenska beskattnings- och taxeringssystemet är att Skatteverket får tillgång till fullständiga och korrekta uppgifter om de skattskyldigas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Ett sätt att få de skattskyldiga att medverka till detta är att på administrativ väg sanktionera felaktiga och ofullständiga uppgifter. Sanktionssystemet i form av skattetillägg vid oriktig uppgift har tillämpats sedan år 1972. Tidigare handlades dessa förseelser av domstol. Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen skall en skattskyldig påföras skattetillägg om denne lämnat en oriktig uppgift till ledning för sin taxering. En oriktig uppgift kan både vara en felaktig uppgift eller en utelämnad uppgift. Begreppet oriktig uppgift i detta sammanhang är därför vidare än dess betydelse enligt normalt språkbruk. Med oriktig uppgift kan i detta sammanhang snarare förstås alla uppgifter, både lämnade och helt eller delvis utelämnade uppgifter, som leder till att Skatteverket vilseleds att fatta ett felaktigt taxeringsbeslut. Subjektiva rekvisit såsom uppsåt och oaktsamhet är här inte relevanta utan avgörande är om uppgiften rent objektivt är att betrakta som oriktig och att denna oriktighet medförde/kunde ha medfört en avvikelse från ett korrekt taxeringsbeslut. Att den oriktiga uppgiften skall fastslås på rent objektiva grunder har att göra med den grundläggande tanken att reglerna skall vara enkla och schabloniserade. Denna tanke beror till stor del på att en mer nyanserad bedömning skulle ställa större krav på den handläggande instansen, framför allt vad gäller den handläggande personalens juridiska skolning. Vid bedömning av om en uppgift skall anses oriktig skall hänsyn tas till alla uppgifter som den skattskyldige varit skyldig att lämna. En begränsning är dock att härmed endast avses uppgifter som hänför sig till den aktuella taxeringen. Förutom de uppgifter som anges direkt i deklarationshandlingarna nämns i lag (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ytterligare uppgifter. Då det inte är möjligt att förutse varje enskild persons inkomstförhållanden kompletteras bestämmelserna med en allmänt hållen bestämmelse, i lagens 3 kap. 1 § 6 p., som säger att en självdeklaration skall innehålla de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att fatta riktiga taxerings- och beskattningsbeslut. En utgångspunkt för bedömande av såväl omfattningen av uppgifter som kan befinnas vara oriktiga som för omfattningen av uppgifter som den skattskyldige är skyldig att lämna är om Skatteverket kunnat fatta ett beslut om riktig taxering. Är svaret på denna fråga nekande har den skattskyldige inte fullgjort sin upplysningsplikt. En motpol till den skattskyldiges upplysningsplikt är Skatteverkets utredningsansvar. I praxis Se under avsnitt 6.2.3. kan märkas krav på ett ökat utredningsansvar hos Skatteverket. Tidigare har frågan om en oriktig uppgift förelegat endast bedömts utifrån de uppgifter som lämnats av den skattskyldige i ett första skede. Har Skatteverket inte kunnat fastslå en korrekt taxering på grundval av dessa uppgifter har en oriktig uppgift oftast ansetts varit för handen. På senare år har dock Regeringsrätten mera sett till arten av felaktigheten. Har denna varit uppenbar för Skatteverket har detta ålagts ett ansvar att utreda felaktigheten och om den skattskyldige då kompletterat uppgifterna så har en oriktig uppgift heller inte varit för handen. I förarbetena har omfattningen av begreppet oriktig uppgift inte diskuterats närmre. Vad som diskuterats oftare i detta sammanhang är möjligheterna till att efterge skattetillägget. I 5 kap. 8 och 14 §§ taxeringslagen anges när skattetillägg inte skall utgå. Exemplifieringarna som finns är inte uttömmande utan bestämmelserna anger endast riktlinjer för när det kan vara fråga om att efterge skattetillägget. Även om eftergiftsgrunderna inte direkt bidrar till en förståelse av begreppet oriktig uppgifts innebörd, speglar de uttydningen av begreppet och har betydelse för förståelsen av i vilka fall som skattetillägg med anledning av oriktig uppgift faktiskt utdöms. Det tycks också ha varit lagstiftarens mening att begränsa begreppets omfattning snarare genom att ange eftergiftsgrunder än genom en närmare definition av begreppet oriktig uppgift. Jag ställer mig osäker till om denna term är lämplig ur tillämpningssynpunkt. Varför välja en beteckning som här får en juridisk teknisk innebörd som är mycket vidare än den som gäller för normalt språkbruk, särskilt då handläggningen av frågan skall ske genom icke jurister. I diskussionerna om skattetillägg och eftergiftsgrunder har det allt sedan sanktionssystemets införande framförts kritik om att dessa tillämpats alltför stelt och restriktivt. Både senare förarbeten och alldeles nyligen Europadomstolen har poängterat vikten av att det vid tillämpningen av eftergiftsbestämmelserna görs en nyanserad bedömning i det enskilda fallet. Det är också möjligheten till subjektiv och nyanserad bedömning som fått Europadomstolen att acceptera skattetillägget som sanktionsform. Skattetilläggets påförande på objektiva grunder med bortseende från subjektiva rekvisit har sin grund i att regeln skall vara enkel att tillämpa för icke juridiskt skolade handläggare. Genom eftergiftsreglernas utformning ställer dock lagstiftaren ett krav på att samma icke juridiskt skolade handläggare skall tillämpa bestämmelserna på ett nyanserat och subjektivt sätt. Enligt min åsikt är det motsägelsefullt att de som inte anförtros göra subjektiva bedömningar i huvudregeln, har ett krav på sig att tillämpa undantagen med hänsyn till subjektiva omständigheter.},
  author       = {Menzel, Katarina},
  keyword      = {Skatterätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Oriktig uppgift vid påförande av skattetillägg  - en diskussion av omfattning, tillämpning och lämplighet av begreppet},
  year         = {2004},
}