Sveriges behov av kapitaliseringsregler i ljuset av EG-rätten
(2005)Department of Law
- Abstract
- I takt med en ökad europeisk integration och ett fördjupat ekonomiskt samarbete har det blivit allt viktigare för företagen inom EU att kunna agera som gränsöverskridande internationella aktörer. Företagens behov av finansiering har dessutom, genom den EG-rättsliga principen om fri rörlighet för kapital, kunnat tillgodoses av en större internationell marknad. Samtidigt som den fria rörligheten för kapital gynnar den europeiska handeln har det emellertid blivit möjligt för företagen, att i viss mån, kunna överföra skattepliktiga vinster från ett land till ett annat. Detta åstadkoms genom att ett företags kapitalstruktur till övervägande del utgörs av stora lån från utländska bolag, vilket benämns underkapitalisering. Skattepliktiga vinster... (More)
- I takt med en ökad europeisk integration och ett fördjupat ekonomiskt samarbete har det blivit allt viktigare för företagen inom EU att kunna agera som gränsöverskridande internationella aktörer. Företagens behov av finansiering har dessutom, genom den EG-rättsliga principen om fri rörlighet för kapital, kunnat tillgodoses av en större internationell marknad. Samtidigt som den fria rörligheten för kapital gynnar den europeiska handeln har det emellertid blivit möjligt för företagen, att i viss mån, kunna överföra skattepliktiga vinster från ett land till ett annat. Detta åstadkoms genom att ett företags kapitalstruktur till övervägande del utgörs av stora lån från utländska bolag, vilket benämns underkapitalisering. Skattepliktiga vinster kan sedan elimineras med hjälp av de avdragsgilla räntekostnader som lånen ger upphov till. Genom att långivande företag förses med en för sin verksamhet onormalt stark soliditet, exempelvis genom upplåning från banker, kan omfattningen på lånefinansieringen ökas ytterligare. I sin strävan efter att bibehålla sitt beskattningsunderlag har ett flertal länder inom EU infört regler mot underkapitalisering. Dessa regler har underkänt en alltför omfattande lånefinansiering från utländska bolag och de ränte-betalningar som har omfattats av reglerna har delvis omklassificerats från avdragsgilla kostnader till icke avdragsgill vinstutdelning. De tyska reglerna mot underkapitalisering underkändes emellertid i Lankhorst-fallet 2002 av EG-domstolen då dessa endast avsåg räntebetalningar till utländska bolag och därmed kunde anses vara diskriminerande. Eftersom flertalet europeiska länder använde liknande regler mot underkapitalisering fick domen stor betydelse för hela EU. En del länder, däribland Irland, valde att helt och hållet avskaffa regler mot underkapitalisering medan andra länder, såsom Tyskland, valde att utöka reglernas tillämpningsområde till att även gälla transaktioner mellan nationella bolag. Sverige är ett av de länder som inte har använt sig av regler mot underkapitalisering. Det kan, med den gemensamma marknaden i åtanke, argumenteras för att sådana regler inte bör införas på en nationell nivå då de kommer att utgöra ytterligare ett handelshinder för den fria marknaden och den fria rörligheten för kapital. För att det över huvud taget skall vara möjligt att införa regler mot underkapitalisering måste sådana regler, efter Lankhorst-fallet, även inkludera nationella transaktioner vilket skulle verka starkt begränsande för nationella kapitalrörelser. Istället kan det anses vara aktuellt att se över en eventuell gemenskapsrättslig reglering avseende direkta skatter då det främst är nationella olikheter inom detta rättsområde som är orsaken till de oönskade kapitaltransaktionerna. Härigenom kan en europeisk mellanstatlig skattekonkurrens också undvikas vilket är önskvärt då en sådan konkurrens på sikt kan urholka staternas beskattningsunderlag. En harmonisering avseende direkta skatter skulle dessutom ytterligare bidra till likartade konkurrensförutsättningar och en därmed ökad ekonomisk effektivitet på den gemensamma marknaden. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1560484
- author
- Nilsson, Daniel
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- EG-rätt, Företagsekonomi, Nationalekonomi, Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1560484
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:26
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:26
@misc{1560484, abstract = {{I takt med en ökad europeisk integration och ett fördjupat ekonomiskt samarbete har det blivit allt viktigare för företagen inom EU att kunna agera som gränsöverskridande internationella aktörer. Företagens behov av finansiering har dessutom, genom den EG-rättsliga principen om fri rörlighet för kapital, kunnat tillgodoses av en större internationell marknad. Samtidigt som den fria rörligheten för kapital gynnar den europeiska handeln har det emellertid blivit möjligt för företagen, att i viss mån, kunna överföra skattepliktiga vinster från ett land till ett annat. Detta åstadkoms genom att ett företags kapitalstruktur till övervägande del utgörs av stora lån från utländska bolag, vilket benämns underkapitalisering. Skattepliktiga vinster kan sedan elimineras med hjälp av de avdragsgilla räntekostnader som lånen ger upphov till. Genom att långivande företag förses med en för sin verksamhet onormalt stark soliditet, exempelvis genom upplåning från banker, kan omfattningen på lånefinansieringen ökas ytterligare. I sin strävan efter att bibehålla sitt beskattningsunderlag har ett flertal länder inom EU infört regler mot underkapitalisering. Dessa regler har underkänt en alltför omfattande lånefinansiering från utländska bolag och de ränte-betalningar som har omfattats av reglerna har delvis omklassificerats från avdragsgilla kostnader till icke avdragsgill vinstutdelning. De tyska reglerna mot underkapitalisering underkändes emellertid i Lankhorst-fallet 2002 av EG-domstolen då dessa endast avsåg räntebetalningar till utländska bolag och därmed kunde anses vara diskriminerande. Eftersom flertalet europeiska länder använde liknande regler mot underkapitalisering fick domen stor betydelse för hela EU. En del länder, däribland Irland, valde att helt och hållet avskaffa regler mot underkapitalisering medan andra länder, såsom Tyskland, valde att utöka reglernas tillämpningsområde till att även gälla transaktioner mellan nationella bolag. Sverige är ett av de länder som inte har använt sig av regler mot underkapitalisering. Det kan, med den gemensamma marknaden i åtanke, argumenteras för att sådana regler inte bör införas på en nationell nivå då de kommer att utgöra ytterligare ett handelshinder för den fria marknaden och den fria rörligheten för kapital. För att det över huvud taget skall vara möjligt att införa regler mot underkapitalisering måste sådana regler, efter Lankhorst-fallet, även inkludera nationella transaktioner vilket skulle verka starkt begränsande för nationella kapitalrörelser. Istället kan det anses vara aktuellt att se över en eventuell gemenskapsrättslig reglering avseende direkta skatter då det främst är nationella olikheter inom detta rättsområde som är orsaken till de oönskade kapitaltransaktionerna. Härigenom kan en europeisk mellanstatlig skattekonkurrens också undvikas vilket är önskvärt då en sådan konkurrens på sikt kan urholka staternas beskattningsunderlag. En harmonisering avseende direkta skatter skulle dessutom ytterligare bidra till likartade konkurrensförutsättningar och en därmed ökad ekonomisk effektivitet på den gemensamma marknaden.}}, author = {{Nilsson, Daniel}}, language = {{swe}}, note = {{Student Paper}}, title = {{Sveriges behov av kapitaliseringsregler i ljuset av EG-rätten}}, year = {{2005}}, }