Advanced

Är det okey att storebror ser dig? Datalagring i ett europeiskt perspektiv

Nilsson, Josefin (2006)
Department of Law
Abstract
Den fråga som är föremål för utredning i denna uppsats är huruvida EU:s nyligen antagna datalagringsdirektiv uppfyller ERMK:s krav på respekt för privatliv och korrespondens i art 8 samt om direktivet är förenligt med tre av EG-rättens grundläggande rättsprinciper: principen om fundamentala rättigheter, principen om subsidiaritet och principen om proportionalitet. Sedan den 11 september 2001 har en intensiv debatt pågått kring hur långt kampen mot terrorism och annan brottslighet skall få gå. Frågor som aktualiseras är vilka ingrepp i sin personliga sfär den enskilde - och oskyldige - medborgaren ska behöva acceptera. Två intressen ställs mot varandra vid denna utredning, individens integritet mot det enligt makthavarna publika intresset... (More)
Den fråga som är föremål för utredning i denna uppsats är huruvida EU:s nyligen antagna datalagringsdirektiv uppfyller ERMK:s krav på respekt för privatliv och korrespondens i art 8 samt om direktivet är förenligt med tre av EG-rättens grundläggande rättsprinciper: principen om fundamentala rättigheter, principen om subsidiaritet och principen om proportionalitet. Sedan den 11 september 2001 har en intensiv debatt pågått kring hur långt kampen mot terrorism och annan brottslighet skall få gå. Frågor som aktualiseras är vilka ingrepp i sin personliga sfär den enskilde - och oskyldige - medborgaren ska behöva acceptera. Två intressen ställs mot varandra vid denna utredning, individens integritet mot det enligt makthavarna publika intresset att förhindra ytterligare terror- eller brottsdåd. Ett grundläggande krav vid ingrepp i någons skyddade sfär är att ingreppet kan anses befogat i ett demokratiskt samhälle. Detta slås fast i såväl RF 2:12 2 st som i ERMK art 8.2. Dessutom skyddas EU:s medborgare av de grundläggande principerna mot att gemenskapen tar sig allt för stora friheter och utökar sin makt på den enskildes bekostnad. Frågan är om datalagringsdirektivet, som kan påstås ha forcerats fram av politiker som vill visa handlingskraft inför sina väljare, till fullo kan motivera sitt innehåll i enlighet med dessa premisser. Datalagringsdirektivet är historiskt i den meningen att det aldrig förr införts så omfattande registrering av telefon- och datakommunikation, och därför är det svårt att finna ett entydigt svar på denna fråga. Under uppsatsarbetet tog jag kontakt med Europadomstolen i Strasbourg för att höra om domstolens haft anledning att begrunda direktivets inverkan på mänskliga rättigheter. Min fråga via mejl Den 3 maj 2006, till webmaster@echr.coe.int. besvarades med följande rader: &quot&semicDear Ms Nilsson Thank you for your message. I regret to inform you that no study has been made on this topic and I´m therefor not able to reply to your request in a favourable manner.&quot&semic Det som kan konstateras utifrån gällande rätt och rättspraxis är att direktivet i teorin kan komma att bedömas olika beroende på om det blir Europadomstolen eller EG-domstolen som får ärendet på sitt bord. Medan förstnämnda domstol utgår från mänskliga rättigheter så värnar sistnämnda mer om fördragens och gemenskapens progressivitet, trots att respekt för grundläggande rättigheter innefattande ERMK, numera är en integrerad del och en allmän rättsprincip inom EG-rätten. I min analys utgår jag från två olika argumentationslinjer, eftersom jag tror att EG-domstolen och Europadomstolen skulle - trots att EG-rätten presumeras uppfylla ERMK:s krav - kunna komma till olika slutsatser. Den ena argumentationslinjen, som förordar datalagringsdirektivet, kan finna stöd i subsidiaritetsprincipen - det är lättare att harmonisera IT-leverantörernas regelverk på EU-nivå än genom mellanstatligt arbete. Dessutom visar praxis från EG-domstolen att direktivets åtgärder kan anses proportionerliga i förhållande till sitt syfte om man ser frågan från ett inre marknadperspektiv. EG-domstolens värn om fördragen har i otaliga fall stått över den enskildes klagan. Anmärkningsvärt i datalagringsfallet är att Europaparlamentet sa nej till initiativförslaget, grundat på straffrättsligt tredjepelarsamarbete, men ja då kommissionen ändrade den rättsliga grunden och hävdade att en harmonisering var nödvändig med hänsyn till den inre marknaden. EG-domstolen skulle se till direktivets lagenlighet medan Europadomstolen ser till individen i det enskilda fallet. Därför skulle motstående argumentationslinje baseras mer på mänskliga rättigheter och respekt för människors integritet. Den vägledning som kan sökas i ERMK:s praxis ger ett visst tolkningsutrymme till en envis försvarare, som skulle kunna hänvisa till att direktivet är allt för omfattande och kränker oskyldiga EU-medborgares personliga sfär. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Nilsson, Josefin
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
EG-rätt, Straffrätt
language
Swedish
id
1560568
date added to LUP
2010-03-08 15:55:26
date last changed
2010-03-08 15:55:26
@misc{1560568,
  abstract     = {Den fråga som är föremål för utredning i denna uppsats är huruvida EU:s nyligen antagna datalagringsdirektiv uppfyller ERMK:s krav på respekt för privatliv och korrespondens i art 8 samt om direktivet är förenligt med tre av EG-rättens grundläggande rättsprinciper: principen om fundamentala rättigheter, principen om subsidiaritet och principen om proportionalitet. Sedan den 11 september 2001 har en intensiv debatt pågått kring hur långt kampen mot terrorism och annan brottslighet skall få gå. Frågor som aktualiseras är vilka ingrepp i sin personliga sfär den enskilde - och oskyldige - medborgaren ska behöva acceptera. Två intressen ställs mot varandra vid denna utredning, individens integritet mot det enligt makthavarna publika intresset att förhindra ytterligare terror- eller brottsdåd. Ett grundläggande krav vid ingrepp i någons skyddade sfär är att ingreppet kan anses befogat i ett demokratiskt samhälle. Detta slås fast i såväl RF 2:12 2 st som i ERMK art 8.2. Dessutom skyddas EU:s medborgare av de grundläggande principerna mot att gemenskapen tar sig allt för stora friheter och utökar sin makt på den enskildes bekostnad. Frågan är om datalagringsdirektivet, som kan påstås ha forcerats fram av politiker som vill visa handlingskraft inför sina väljare, till fullo kan motivera sitt innehåll i enlighet med dessa premisser. Datalagringsdirektivet är historiskt i den meningen att det aldrig förr införts så omfattande registrering av telefon- och datakommunikation, och därför är det svårt att finna ett entydigt svar på denna fråga. Under uppsatsarbetet tog jag kontakt med Europadomstolen i Strasbourg för att höra om domstolens haft anledning att begrunda direktivets inverkan på mänskliga rättigheter. Min fråga via mejl Den 3 maj 2006, till webmaster@echr.coe.int. besvarades med följande rader: &quot&semicDear Ms Nilsson Thank you for your message. I regret to inform you that no study has been made on this topic and I´m therefor not able to reply to your request in a favourable manner.&quot&semic Det som kan konstateras utifrån gällande rätt och rättspraxis är att direktivet i teorin kan komma att bedömas olika beroende på om det blir Europadomstolen eller EG-domstolen som får ärendet på sitt bord. Medan förstnämnda domstol utgår från mänskliga rättigheter så värnar sistnämnda mer om fördragens och gemenskapens progressivitet, trots att respekt för grundläggande rättigheter innefattande ERMK, numera är en integrerad del och en allmän rättsprincip inom EG-rätten. I min analys utgår jag från två olika argumentationslinjer, eftersom jag tror att EG-domstolen och Europadomstolen skulle - trots att EG-rätten presumeras uppfylla ERMK:s krav - kunna komma till olika slutsatser. Den ena argumentationslinjen, som förordar datalagringsdirektivet, kan finna stöd i subsidiaritetsprincipen - det är lättare att harmonisera IT-leverantörernas regelverk på EU-nivå än genom mellanstatligt arbete. Dessutom visar praxis från EG-domstolen att direktivets åtgärder kan anses proportionerliga i förhållande till sitt syfte om man ser frågan från ett inre marknadperspektiv. EG-domstolens värn om fördragen har i otaliga fall stått över den enskildes klagan. Anmärkningsvärt i datalagringsfallet är att Europaparlamentet sa nej till initiativförslaget, grundat på straffrättsligt tredjepelarsamarbete, men ja då kommissionen ändrade den rättsliga grunden och hävdade att en harmonisering var nödvändig med hänsyn till den inre marknaden. EG-domstolen skulle se till direktivets lagenlighet medan Europadomstolen ser till individen i det enskilda fallet. Därför skulle motstående argumentationslinje baseras mer på mänskliga rättigheter och respekt för människors integritet. Den vägledning som kan sökas i ERMK:s praxis ger ett visst tolkningsutrymme till en envis försvarare, som skulle kunna hänvisa till att direktivet är allt för omfattande och kränker oskyldiga EU-medborgares personliga sfär.},
  author       = {Nilsson, Josefin},
  keyword      = {EG-rätt,Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Är det okey att storebror ser dig? Datalagring i ett europeiskt perspektiv},
  year         = {2006},
}