Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Lagstiftningens syfte - en studie av rekvisitet i 2 § skatteflyktslagen

Nilsson, Ulrika (2002)
Department of Law
Abstract
Med skatteflykt avses i allmänhet att de skattskyldiga företar civilrättsligt giltiga transaktioner för att uppnå skatteförmåner som lagstiftaren inte avsett. Det finns flera olika sätt att angripa problemet. Ett sätt är genom en allmän skatteflyktslag. I Sverige infördes den första skatteflyktslagen år 1980. Idag är den uppbyggd kring fyra rekvisit som alla skall vara uppfyllda för att skatteflykt skall anses föreligga. Ett av dessa rekvisit är att en taxering på grundval av förfarandet skall strida mot lagstiftningens syfte. Syftet med denna uppsats är att utreda innebörden av detta rekvisit. Av lagens förarbeten framgår att skatteflyktsklausulen endast är avsedd att tillämpas mot förfaranden som lagstiftaren inte kunnat förutse.... (More)
Med skatteflykt avses i allmänhet att de skattskyldiga företar civilrättsligt giltiga transaktioner för att uppnå skatteförmåner som lagstiftaren inte avsett. Det finns flera olika sätt att angripa problemet. Ett sätt är genom en allmän skatteflyktslag. I Sverige infördes den första skatteflyktslagen år 1980. Idag är den uppbyggd kring fyra rekvisit som alla skall vara uppfyllda för att skatteflykt skall anses föreligga. Ett av dessa rekvisit är att en taxering på grundval av förfarandet skall strida mot lagstiftningens syfte. Syftet med denna uppsats är att utreda innebörden av detta rekvisit. Av lagens förarbeten framgår att skatteflyktsklausulen endast är avsedd att tillämpas mot förfaranden som lagstiftaren inte kunnat förutse. Konsekvensen av detta förarbetsuttalande är att ett tillvägagångssätt inte kan strida mot lagstiftningens syfte om lagstiftaren kände till det vid den aktuella lagstiftningens tillkomst. I ett antal rättsfall har emellertid Regeringsrätten avvikit från detta. En intressant fråga är således om skatteflyktslagen kan tillämpas mot av lagstiftaren kända förfaranden. Följaktligen analyseras även detta i uppsatsen. Enligt de betänkanden som låg till grund för den ursprungliga skatteflyktslagen skulle prövningen av om rekvisitet var uppfyllt inriktas på grunderna för de regler som kringgåtts. När lagen infördes begränsades dock inte prövningen på detta sätt. Istället förordades att även grunderna för de utnyttjade reglerna skulle beaktas. Detta betonades ytterligare när lagen reviderades 1983. I den nuvarande skatteflyktslagen har rekvisitet omformulerats ännu en gång. Ingen förändring i förhållande till tidigare torde dock vara avsedd. Den enda skillnaden förefaller vara att det numera framgår direkt av lagtexten hur rekvisitets innebörd skall fastställas. Följaktligen anges i lagtexten att både de bestämmelser som är formellt tillämpliga och de bestämmelser som har kringgåtts skall beaktas. Av lagtexten framgår vidare att man även skall ta hänsyn till skattebestämmelsernas allmänna utformning. Med detta avses lagstiftningens allmänna principer. Det är dock oklart vilka dessa principer är. Samma typ av diffusa och opreciserade uttalanden fanns i lagens tidigare förarbeten. Inget klargörande torde således ha skett i detta avseende. I rättspraxis har innebörden av lagstiftningens syfte fastställts på olika sätt. Oftast förefaller prövningen av om rekvisitet är uppfyllt ha inriktats på syftet bakom den regel som varit formellt tillämplig. I andra fall torde man även ha beaktat lagens allmänna utformning. Rekvisitets innebörd har dock även fastställts genom att man konstaterat att ett förfarande inte kan strida mot lagstiftningens syfte om lagstiftaren ingripit mot ett liknande förfarande men inte mot det som målet gäller. Rekvisitet har vidare inte ansetts uppfyllt om ett tillvägagångssätt sedan länge varit känt utan att lagstiftaren ingripit. Dessa sätt att fastställa innebörden av lagstiftningens syfte har stöd i förarbetsuttalandet att skatteflyktslagen endast skall användas mot av lagstiftaren okända förfaranden. RÅ 1990 ref. 101 och RÅ 2000 ref. 21 I avviker från detta. I linje med de tolkningsprinciper Regeringsrätten har gett uttryck för anser jag emellertid att uttalanden i förarbetena bör följas om de är förenliga såväl med lagtextens ordalydelse som med den aktuella regelns eller lagstiftningens allmänna syfte. Följaktligen är min uppfattning att skatteflyktslagen endast skall användas mot förfaranden som lagstiftaren inte kunnat förutse. Den naturliga tolkningen av lagstiftningens syfte blir därmed att rekvisitet inte är uppfyllt om lagstiftaren kände till förfarandet vid lagstiftningens tillkomst. Av denna anledning kan enligt min åsikt utgången i ovan nämnda rättsfall kritiseras. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Nilsson, Ulrika
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skatterätt
language
Swedish
id
1560661
date added to LUP
2010-03-08 15:55:27
date last changed
2016-03-04 14:39:45
@misc{1560661,
  abstract     = {{Med skatteflykt avses i allmänhet att de skattskyldiga företar civilrättsligt giltiga transaktioner för att uppnå skatteförmåner som lagstiftaren inte avsett. Det finns flera olika sätt att angripa problemet. Ett sätt är genom en allmän skatteflyktslag. I Sverige infördes den första skatteflyktslagen år 1980. Idag är den uppbyggd kring fyra rekvisit som alla skall vara uppfyllda för att skatteflykt skall anses föreligga. Ett av dessa rekvisit är att en taxering på grundval av förfarandet skall strida mot lagstiftningens syfte. Syftet med denna uppsats är att utreda innebörden av detta rekvisit. Av lagens förarbeten framgår att skatteflyktsklausulen endast är avsedd att tillämpas mot förfaranden som lagstiftaren inte kunnat förutse. Konsekvensen av detta förarbetsuttalande är att ett tillvägagångssätt inte kan strida mot lagstiftningens syfte om lagstiftaren kände till det vid den aktuella lagstiftningens tillkomst. I ett antal rättsfall har emellertid Regeringsrätten avvikit från detta. En intressant fråga är således om skatteflyktslagen kan tillämpas mot av lagstiftaren kända förfaranden. Följaktligen analyseras även detta i uppsatsen. Enligt de betänkanden som låg till grund för den ursprungliga skatteflyktslagen skulle prövningen av om rekvisitet var uppfyllt inriktas på grunderna för de regler som kringgåtts. När lagen infördes begränsades dock inte prövningen på detta sätt. Istället förordades att även grunderna för de utnyttjade reglerna skulle beaktas. Detta betonades ytterligare när lagen reviderades 1983. I den nuvarande skatteflyktslagen har rekvisitet omformulerats ännu en gång. Ingen förändring i förhållande till tidigare torde dock vara avsedd. Den enda skillnaden förefaller vara att det numera framgår direkt av lagtexten hur rekvisitets innebörd skall fastställas. Följaktligen anges i lagtexten att både de bestämmelser som är formellt tillämpliga och de bestämmelser som har kringgåtts skall beaktas. Av lagtexten framgår vidare att man även skall ta hänsyn till skattebestämmelsernas allmänna utformning. Med detta avses lagstiftningens allmänna principer. Det är dock oklart vilka dessa principer är. Samma typ av diffusa och opreciserade uttalanden fanns i lagens tidigare förarbeten. Inget klargörande torde således ha skett i detta avseende. I rättspraxis har innebörden av lagstiftningens syfte fastställts på olika sätt. Oftast förefaller prövningen av om rekvisitet är uppfyllt ha inriktats på syftet bakom den regel som varit formellt tillämplig. I andra fall torde man även ha beaktat lagens allmänna utformning. Rekvisitets innebörd har dock även fastställts genom att man konstaterat att ett förfarande inte kan strida mot lagstiftningens syfte om lagstiftaren ingripit mot ett liknande förfarande men inte mot det som målet gäller. Rekvisitet har vidare inte ansetts uppfyllt om ett tillvägagångssätt sedan länge varit känt utan att lagstiftaren ingripit. Dessa sätt att fastställa innebörden av lagstiftningens syfte har stöd i förarbetsuttalandet att skatteflyktslagen endast skall användas mot av lagstiftaren okända förfaranden. RÅ 1990 ref. 101 och RÅ 2000 ref. 21 I avviker från detta. I linje med de tolkningsprinciper Regeringsrätten har gett uttryck för anser jag emellertid att uttalanden i förarbetena bör följas om de är förenliga såväl med lagtextens ordalydelse som med den aktuella regelns eller lagstiftningens allmänna syfte. Följaktligen är min uppfattning att skatteflyktslagen endast skall användas mot förfaranden som lagstiftaren inte kunnat förutse. Den naturliga tolkningen av lagstiftningens syfte blir därmed att rekvisitet inte är uppfyllt om lagstiftaren kände till förfarandet vid lagstiftningens tillkomst. Av denna anledning kan enligt min åsikt utgången i ovan nämnda rättsfall kritiseras.}},
  author       = {{Nilsson, Ulrika}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Lagstiftningens syfte - en studie av rekvisitet i 2 § skatteflyktslagen}},
  year         = {{2002}},
}