Advanced

Ortsnamn som kännetecken

Persson, Johanna (2004)
Department of Law
Abstract
Ensamrätt till ortsnamn som kännetecken och immateriell rättighet kan, inom den svenska varumärkesrätten, uppnås genom antingen registrering eller inarbetning av kännetecknet. Primärt gäller att ensamrätt till ortsnamn inte kan erhållas. Det beror på att en ursprungsangivande beteckning anses sakna särskiljningsförmåga. Men om särskiljningsförmåga, som är en nödvändig förutsättning för både registrering och inarbetning, föreligger så bryts presumtionen. Om en platsangivelse således främst uppfattas som ett kännetecken för en viss produkt, har en näringsidkare lyckats arbeta upp en relation till platsen och då anses kännetecknet ha särskljningsförmåga. För inarbetning av ortsnamn gäller, utöver särskiljningsförmåga, också de allmänna... (More)
Ensamrätt till ortsnamn som kännetecken och immateriell rättighet kan, inom den svenska varumärkesrätten, uppnås genom antingen registrering eller inarbetning av kännetecknet. Primärt gäller att ensamrätt till ortsnamn inte kan erhållas. Det beror på att en ursprungsangivande beteckning anses sakna särskiljningsförmåga. Men om särskiljningsförmåga, som är en nödvändig förutsättning för både registrering och inarbetning, föreligger så bryts presumtionen. Om en platsangivelse således främst uppfattas som ett kännetecken för en viss produkt, har en näringsidkare lyckats arbeta upp en relation till platsen och då anses kännetecknet ha särskljningsförmåga. För inarbetning av ortsnamn gäller, utöver särskiljningsförmåga, också de allmänna förutsättningarna för inarbetning. Kosta och Ramlösa är exempel på svenska ortsnamn som har ansetts vara skyddade som kännetecken. Att kännetecknet inte vilseleder allmänheten är ett absolut skydd och därmed också en förutsättning för erhållande av skydd för ortsnamn. Det har emellertid fastslagits i åtskilliga rättsfall, att utländska ortsnamn, som inte har något känt samband med produkten, inte anses vilseleda allmänheten, eftersom namnet inte uppfattas såsom en ursprungsangivelse. Risken för utländska ortsnamns vilseledande i Sverige anses uppenbarligen elimineras för namn på orter som är belägna i en helt annan del av världen, som en följd av avståndet, eller om orten ifråga är väldigt liten och okänd. Den svenska marknadsföringsrätten gör det också möjligt för näringsidkare att hävda rätten till ett ortsnamn i förhållande till annan näringsidkare i det enskilda fallet. Emellertid påverkas naturligtvis även annan näringsidkares framtida användning av utgången i det enskilda fallet. Genom marknadsrättens goodwillskydd är det möjligt att förhindra annan från användande av ett ortsnamn på grund av otillbörlig marknadsföring. Ortsnamn kan exempelvis aktualiseras inom marknadsföringsrätten om användandet av en viss ursprungsangivelse anses vara vilseledande. Ett av de senaste målen i Marknadsdomstolen, MD, avseende ortsnamn, vilket gällde ortsnamnet Mora, handlade just om hinder mot att marknadsföra en produkt som vilseledde om det geografiska ursprunget. MD 2003:13, MORA. Trots att det är ett allmänt intresse att ursprungsangivelser, såsom ortsnamn, inte skall tillhöra en enskild näringsidkare, är det viktigt att ortsnamn som i realiteten fungerar som ett kännetecken för en viss näringsidkares produkter också kan skyddas. Skyddet för ortsnamn enligt varumärkesrätten beror på i vilken utsträckning annan näringsidkare är i behov av att kunna använda ortsnamnet. Enligt marknadsföringsrätten beror skyddet för ortsnamn på om en annans handlande kan anses vara otillbörligt eller inte. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Persson, Johanna
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Immaterialrätt, Marknadsrätt
language
Swedish
id
1561183
date added to LUP
2010-03-08 15:55:27
date last changed
2010-03-08 15:55:27
@misc{1561183,
  abstract     = {Ensamrätt till ortsnamn som kännetecken och immateriell rättighet kan, inom den svenska varumärkesrätten, uppnås genom antingen registrering eller inarbetning av kännetecknet. Primärt gäller att ensamrätt till ortsnamn inte kan erhållas. Det beror på att en ursprungsangivande beteckning anses sakna särskiljningsförmåga. Men om särskiljningsförmåga, som är en nödvändig förutsättning för både registrering och inarbetning, föreligger så bryts presumtionen. Om en platsangivelse således främst uppfattas som ett kännetecken för en viss produkt, har en näringsidkare lyckats arbeta upp en relation till platsen och då anses kännetecknet ha särskljningsförmåga. För inarbetning av ortsnamn gäller, utöver särskiljningsförmåga, också de allmänna förutsättningarna för inarbetning. Kosta och Ramlösa är exempel på svenska ortsnamn som har ansetts vara skyddade som kännetecken. Att kännetecknet inte vilseleder allmänheten är ett absolut skydd och därmed också en förutsättning för erhållande av skydd för ortsnamn. Det har emellertid fastslagits i åtskilliga rättsfall, att utländska ortsnamn, som inte har något känt samband med produkten, inte anses vilseleda allmänheten, eftersom namnet inte uppfattas såsom en ursprungsangivelse. Risken för utländska ortsnamns vilseledande i Sverige anses uppenbarligen elimineras för namn på orter som är belägna i en helt annan del av världen, som en följd av avståndet, eller om orten ifråga är väldigt liten och okänd. Den svenska marknadsföringsrätten gör det också möjligt för näringsidkare att hävda rätten till ett ortsnamn i förhållande till annan näringsidkare i det enskilda fallet. Emellertid påverkas naturligtvis även annan näringsidkares framtida användning av utgången i det enskilda fallet. Genom marknadsrättens goodwillskydd är det möjligt att förhindra annan från användande av ett ortsnamn på grund av otillbörlig marknadsföring. Ortsnamn kan exempelvis aktualiseras inom marknadsföringsrätten om användandet av en viss ursprungsangivelse anses vara vilseledande. Ett av de senaste målen i Marknadsdomstolen, MD, avseende ortsnamn, vilket gällde ortsnamnet Mora, handlade just om hinder mot att marknadsföra en produkt som vilseledde om det geografiska ursprunget. MD 2003:13, MORA. Trots att det är ett allmänt intresse att ursprungsangivelser, såsom ortsnamn, inte skall tillhöra en enskild näringsidkare, är det viktigt att ortsnamn som i realiteten fungerar som ett kännetecken för en viss näringsidkares produkter också kan skyddas. Skyddet för ortsnamn enligt varumärkesrätten beror på i vilken utsträckning annan näringsidkare är i behov av att kunna använda ortsnamnet. Enligt marknadsföringsrätten beror skyddet för ortsnamn på om en annans handlande kan anses vara otillbörligt eller inte.},
  author       = {Persson, Johanna},
  keyword      = {Immaterialrätt,Marknadsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Ortsnamn som kännetecken},
  year         = {2004},
}