Advanced

Hemvistbegreppet i England och Sverige

Persson, Åsa (2006)
Department of Law
Abstract
Uppsatsen jämför det engelska hemvistbegreppet och det svenska hemvistbegreppet. Hemvistbegreppet i den engelska rätten har en starkare ställning och är svårare att uppfylla jämfört med den svenska rätten. För att ge en bakgrund till skillnaderna mellan hemvistbegreppen går uppsatsen igenom utvecklingen som skett av den internationella privat- och processrätten i England och Sverige. Hemvistbegreppet har utvecklats under en längre tidsperiod i den engelska rätten och har mer komplicerade regler än det svenska hemvistbegreppet. Det engelska hemvistbegreppet lägger en större vikt vid personens avsikt än vad de svenska reglerna gör. I engelsk rätt finns olika former av hemvist under en persons livstid. Vid födseln tilldelas varje person en... (More)
Uppsatsen jämför det engelska hemvistbegreppet och det svenska hemvistbegreppet. Hemvistbegreppet i den engelska rätten har en starkare ställning och är svårare att uppfylla jämfört med den svenska rätten. För att ge en bakgrund till skillnaderna mellan hemvistbegreppen går uppsatsen igenom utvecklingen som skett av den internationella privat- och processrätten i England och Sverige. Hemvistbegreppet har utvecklats under en längre tidsperiod i den engelska rätten och har mer komplicerade regler än det svenska hemvistbegreppet. Det engelska hemvistbegreppet lägger en större vikt vid personens avsikt än vad de svenska reglerna gör. I engelsk rätt finns olika former av hemvist under en persons livstid. Vid födseln tilldelas varje person en födelsehemvist och denna följer med under hela livet, likt en skugga, och kan komma att återuppväckas. Fram till 16 års ålder bestäms hemvisten av föräldrarnas hemvist (s.k. beroendehemvist) och därefter kan man skaffa en självständig hemvist - den frivilliga hemvisten. I svensk rätt definieras hemvistbegreppet i 7:2 IÄL och denna definition är avsedd att vara en vägledande generalklausul för hela den svenska internationella privat- och processrätten. Att hemvistbegreppet definieras på olika sätt i olika rättssystem har medfört problem vid det allt ökande internationella samarbetet inom den internationella privat- och processrätten. Hemvistbegreppet är präglat av nationella definitioner vilket orsakar problem vid internationell lagstiftning. Uppsatsen belyser därför två olika sorters lösningar som har presenterats genom Bryssel I-förordningen och genom Haagkonferensernas habitual residence-begrepp. De skillnader som finns mellan hemvistbegreppen i de två rättssystemen har sin grund i den engelska rättens avsaknad av nationalitet som anknytningsfaktor. Trots lagstiftarens förslag att modernisera hemvistbegreppet i England har detta inte lett till någon förändring. För att tillgodose internationella konventioner och EU-regleringar har dock vissa begränsade förändringar gjorts i England. Det svenska hemvistbegreppet är i sin tur ett mer flexibelt begrepp som kan omfatta olika tolkningar av hur höga kraven på hemvist kan ställas beroende på sammanhanget. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Persson, Åsa
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Internationell privaträtt
language
Swedish
id
1561243
date added to LUP
2010-03-08 15:55:27
date last changed
2010-03-08 15:55:27
@misc{1561243,
  abstract     = {Uppsatsen jämför det engelska hemvistbegreppet och det svenska hemvistbegreppet. Hemvistbegreppet i den engelska rätten har en starkare ställning och är svårare att uppfylla jämfört med den svenska rätten. För att ge en bakgrund till skillnaderna mellan hemvistbegreppen går uppsatsen igenom utvecklingen som skett av den internationella privat- och processrätten i England och Sverige. Hemvistbegreppet har utvecklats under en längre tidsperiod i den engelska rätten och har mer komplicerade regler än det svenska hemvistbegreppet. Det engelska hemvistbegreppet lägger en större vikt vid personens avsikt än vad de svenska reglerna gör. I engelsk rätt finns olika former av hemvist under en persons livstid. Vid födseln tilldelas varje person en födelsehemvist och denna följer med under hela livet, likt en skugga, och kan komma att återuppväckas. Fram till 16 års ålder bestäms hemvisten av föräldrarnas hemvist (s.k. beroendehemvist) och därefter kan man skaffa en självständig hemvist - den frivilliga hemvisten. I svensk rätt definieras hemvistbegreppet i 7:2 IÄL och denna definition är avsedd att vara en vägledande generalklausul för hela den svenska internationella privat- och processrätten. Att hemvistbegreppet definieras på olika sätt i olika rättssystem har medfört problem vid det allt ökande internationella samarbetet inom den internationella privat- och processrätten. Hemvistbegreppet är präglat av nationella definitioner vilket orsakar problem vid internationell lagstiftning. Uppsatsen belyser därför två olika sorters lösningar som har presenterats genom Bryssel I-förordningen och genom Haagkonferensernas habitual residence-begrepp. De skillnader som finns mellan hemvistbegreppen i de två rättssystemen har sin grund i den engelska rättens avsaknad av nationalitet som anknytningsfaktor. Trots lagstiftarens förslag att modernisera hemvistbegreppet i England har detta inte lett till någon förändring. För att tillgodose internationella konventioner och EU-regleringar har dock vissa begränsade förändringar gjorts i England. Det svenska hemvistbegreppet är i sin tur ett mer flexibelt begrepp som kan omfatta olika tolkningar av hur höga kraven på hemvist kan ställas beroende på sammanhanget.},
  author       = {Persson, Åsa},
  keyword      = {Internationell privaträtt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Hemvistbegreppet i England och Sverige},
  year         = {2006},
}