NEDLADDNING AV MUSIK OCH FILM ÖVER INTERNET - en studie av hur upphovsrätten hanterar den nya utvecklingen
(2005)Department of Law
- Abstract
- Datorer och kommunikationsnät har utvecklats till att idag kunna kommunicera digital information världen över i sådan grad att filmer och musikfiler i enorma mängder kommit att kopieras och överföras varje dag. En stor del av detta material skickas och kopieras utan att hänsyn tas till upphovsrätten till materialet. Fokus för uppsatsen är nedladdning av musik och film från Internet, där jag tittar på vad det innebär ur en upphovsrättslig synvinkel. I 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) stadgas om en exemplarframställningsrätt som ger upphovsmannen en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det. Genom den digitala teknikens framväxt har det dock blivit svårare att... (More)
- Datorer och kommunikationsnät har utvecklats till att idag kunna kommunicera digital information världen över i sådan grad att filmer och musikfiler i enorma mängder kommit att kopieras och överföras varje dag. En stor del av detta material skickas och kopieras utan att hänsyn tas till upphovsrätten till materialet. Fokus för uppsatsen är nedladdning av musik och film från Internet, där jag tittar på vad det innebär ur en upphovsrättslig synvinkel. I 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) stadgas om en exemplarframställningsrätt som ger upphovsmannen en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det. Genom den digitala teknikens framväxt har det dock blivit svårare att definiera exakt vad ett exemplar är. URL är inte teknikbunden, vilket på många sätt har gjort den anpassningsbar till nya situationer, men det innebär även att vissa nya förfoganden är svåra att definiera i enlighet med de traditionella begreppen. Problemet med att definiera begreppet ''exemplar'' består i att exemplaret inte längre måste vara knutet till en fysisk bärare. Till detta problem hör också problemet med tillfälliga kopior och hur dessa skall definieras. I 12 § första stycket URL ges vidare en rätt för privatkopiering, vilket innebär att man får kopiera ett verk utan tillstånd från upphovsmannen, och utan att betala någon ersättning, så länge det sker för enskilt bruk. Ytterligare en förutsättning för privatkopieringen är att man bara framställer enstaka exemplar. I samband med tolkningen av denna paragraf uppkommer diskussionen ifall det har någon betydelse vilken karaktär förlagan till det kopierade verket har. Många menar att ett krav för att kopieringen skall vara laglig är att förlagan är lovlig, d.v.s. att verket har tillgängliggjorts med upphovsmannens samtycke. Vad som också behandlas i uppsatsen är frågan om vem det är som kan ställas till ansvar för kopieringen. De som främst kommer ifråga här är inmataren, slutanvändaren och mellanhänderna. Inmataren är den som står för den första relevanta exemplarframställningen och också den som gör verket tillgängligt för allmänheten. Således är det hon eller han som först och främst ansvarar för förfogandena. De flesta musikbytartjänster idag kräver att man delar med sig av eget material, för att man skall kunna ta del av och kunna ladda ner annat material, vilket innebär att man i många fall måste vara inmatare för att kunna bli slutanvändare. En ''renodlad'' slutanvändare kan dock hållas varken civilrättsligt eller straffrättsligt ansvarig för att endast genom webbläsning ha tagit del av informationen. Om slutanvändaren även väljer att ladda ner materialet, så faller det inom bestämmelsen om privatkopiering, och är alltså inte heller det straffbart. Det bör dock påpekas att det kommer en lag i juli 2005 som förändrar rättsläget något på detta område. Många gånger blir det dock så att det är mellanhänderna som ställs till svars för upphovsrättsintrången, detta främst för att de är relativt lätta att nå rättsligt, då de oftast har fasta adresser och goda ekonomiska förutsättningar för att kompensera skador. Av mellanhänderna är Internetleverantören och nätverksoperatören de som har minst kontakt med det överförda materialet. Dessa torde sällan ansvara för intrång. De som däremot oftare figurerar i samband med stämningar för upphovsrättsintrång är värdtjänstinnehavarna, som ansvarar i den mån de har faktisk kännedom om olaglig verksamhet eller om sådana fakta som gör sådan verksamhet uppenbar. Slutligen kan påpekas att de olika aktörerna sällan bedriver bara en av de olika tjänsterna. Många aktörer agerar exempelvis både som Internetleverantör och värdtjänstinnehavare, eller något liknande. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561285
- author
- Pettersson, Annette
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Immaterialrätt, IT-rätt
- language
- Swedish
- id
- 1561285
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:27
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:27
@misc{1561285,
abstract = {{Datorer och kommunikationsnät har utvecklats till att idag kunna kommunicera digital information världen över i sådan grad att filmer och musikfiler i enorma mängder kommit att kopieras och överföras varje dag. En stor del av detta material skickas och kopieras utan att hänsyn tas till upphovsrätten till materialet. Fokus för uppsatsen är nedladdning av musik och film från Internet, där jag tittar på vad det innebär ur en upphovsrättslig synvinkel. I 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) stadgas om en exemplarframställningsrätt som ger upphovsmannen en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det. Genom den digitala teknikens framväxt har det dock blivit svårare att definiera exakt vad ett exemplar är. URL är inte teknikbunden, vilket på många sätt har gjort den anpassningsbar till nya situationer, men det innebär även att vissa nya förfoganden är svåra att definiera i enlighet med de traditionella begreppen. Problemet med att definiera begreppet ''exemplar'' består i att exemplaret inte längre måste vara knutet till en fysisk bärare. Till detta problem hör också problemet med tillfälliga kopior och hur dessa skall definieras. I 12 § första stycket URL ges vidare en rätt för privatkopiering, vilket innebär att man får kopiera ett verk utan tillstånd från upphovsmannen, och utan att betala någon ersättning, så länge det sker för enskilt bruk. Ytterligare en förutsättning för privatkopieringen är att man bara framställer enstaka exemplar. I samband med tolkningen av denna paragraf uppkommer diskussionen ifall det har någon betydelse vilken karaktär förlagan till det kopierade verket har. Många menar att ett krav för att kopieringen skall vara laglig är att förlagan är lovlig, d.v.s. att verket har tillgängliggjorts med upphovsmannens samtycke. Vad som också behandlas i uppsatsen är frågan om vem det är som kan ställas till ansvar för kopieringen. De som främst kommer ifråga här är inmataren, slutanvändaren och mellanhänderna. Inmataren är den som står för den första relevanta exemplarframställningen och också den som gör verket tillgängligt för allmänheten. Således är det hon eller han som först och främst ansvarar för förfogandena. De flesta musikbytartjänster idag kräver att man delar med sig av eget material, för att man skall kunna ta del av och kunna ladda ner annat material, vilket innebär att man i många fall måste vara inmatare för att kunna bli slutanvändare. En ''renodlad'' slutanvändare kan dock hållas varken civilrättsligt eller straffrättsligt ansvarig för att endast genom webbläsning ha tagit del av informationen. Om slutanvändaren även väljer att ladda ner materialet, så faller det inom bestämmelsen om privatkopiering, och är alltså inte heller det straffbart. Det bör dock påpekas att det kommer en lag i juli 2005 som förändrar rättsläget något på detta område. Många gånger blir det dock så att det är mellanhänderna som ställs till svars för upphovsrättsintrången, detta främst för att de är relativt lätta att nå rättsligt, då de oftast har fasta adresser och goda ekonomiska förutsättningar för att kompensera skador. Av mellanhänderna är Internetleverantören och nätverksoperatören de som har minst kontakt med det överförda materialet. Dessa torde sällan ansvara för intrång. De som däremot oftare figurerar i samband med stämningar för upphovsrättsintrång är värdtjänstinnehavarna, som ansvarar i den mån de har faktisk kännedom om olaglig verksamhet eller om sådana fakta som gör sådan verksamhet uppenbar. Slutligen kan påpekas att de olika aktörerna sällan bedriver bara en av de olika tjänsterna. Många aktörer agerar exempelvis både som Internetleverantör och värdtjänstinnehavare, eller något liknande.}},
author = {{Pettersson, Annette}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{NEDLADDNING AV MUSIK OCH FILM ÖVER INTERNET - en studie av hur upphovsrätten hanterar den nya utvecklingen}},
year = {{2005}},
}