Utevistelser från anstalter - i perspektivet behandling contra samhällsskydd
(2006)Department of Law
- Abstract
- Kriminalvården har under de senaste åren utsatts för en hel del svidande kritik när det gäller permissionsinstitutet. Denna kritik har till stor del sitt ursprung i Malexanderdådet eftersom en av de inblandade gärningsmännen vid tillfället var på permission. Med anledning av detta har Kriminalvården förändrat sina rutiner när det gäller säkerheten kring permissioner. Planeringen inför permissionerna är numera mer ingående. Detsamma gäller de villkor som ställs inför permissionen och som permittenten skall följa. Summan av de senaste årens ökade fokus på säkerhet har lett till en ökad arbetsbelastning på de anställda inom Kriminalvården, högre krav på de intagna som ansöker om permission och en markant minskning av antalet beviljade... (More)
- Kriminalvården har under de senaste åren utsatts för en hel del svidande kritik när det gäller permissionsinstitutet. Denna kritik har till stor del sitt ursprung i Malexanderdådet eftersom en av de inblandade gärningsmännen vid tillfället var på permission. Med anledning av detta har Kriminalvården förändrat sina rutiner när det gäller säkerheten kring permissioner. Planeringen inför permissionerna är numera mer ingående. Detsamma gäller de villkor som ställs inför permissionen och som permittenten skall följa. Summan av de senaste årens ökade fokus på säkerhet har lett till en ökad arbetsbelastning på de anställda inom Kriminalvården, högre krav på de intagna som ansöker om permission och en markant minskning av antalet beviljade permissioner. Effekten av denna satsning är dock inte glasklar. Den mätbara skillnaden i permissionsmissbruk jämfört med tidigare är nämligen försumbar och det är tveksamt om de förändringar som ändå kan påvisas kan tillskrivas den nya säkerhetsinriktade strategin. Frågan blir då om Kriminalvården, genom exempelvis förbättrad permissionsplanering, kan säkerställa en rimlig nivå av samhällsskydd. Jag menar att det är tveksamt eftersom osäkerhetsfaktorerna är för stora. Detta understryks genom oberoende undersökningar som visar att det råder mycket stor osäkerhet kring hur det egentliga permissionsmissbruket ser ut. Om det då råder osäkerhet kring permissionsinstitutets inverkan på samhällsskyddet måste det ställas höga krav på institutets positiva behandlingseffekter. Anledningen till att permissioner överhuvudtaget tillåts beror nämligen på att institutet anses ha en mycket betydelsefull behandlande funktion, en funktion som till viss del får stå över absoluta samhällsskyddsintressen. Jag menar dock att det även råder viss tvekan kring institutets behandlingsmässiga relevans. För en stor del av de intagna kan permissioner säkerligen fylla en viktig roll, sett ur ett återanpassningsperspektiv. Detta gäller främst individer som har en positiv livssituation utanför murarna med fungerande familj/släkt, umgänge och som inte är missbrukare. För denna grupp av intagna kan det vara en stor fördel att inte mista kontakten med faktorer som har ett positivt inflytande och som kan underlätta en kommande återanpassning. För en stor del av de intagna ser dock inte situationen utanför murarna så positiv ut. Det kan röra sig om missbruk, dåligt umgänge och negativa familjesituationer. För dessa menar jag att permissioner, och då främst normalpermissioner, kan ha en negativ inverkan och man bör istället använda sig av andra behandlingsformer, i kombination med särskilda permissioner. I dagsläget finns det dessbättre en rad utevistelseformer som svarar upp mot de krav som rimligen kan ställas på dem sett ur en samhällsskydds- och behandlingssynvinkel. För att de skall få det genomslag som de behöver krävs det dock att det antingen tillförs nya resurser eller att annan, resurskrävande, verksamhet nedprioriteras. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561393
- author
- Ralfnert, Hampus
- supervisor
- organization
- year
- 2006
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1561393
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:28
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:28
@misc{1561393,
abstract = {{Kriminalvården har under de senaste åren utsatts för en hel del svidande kritik när det gäller permissionsinstitutet. Denna kritik har till stor del sitt ursprung i Malexanderdådet eftersom en av de inblandade gärningsmännen vid tillfället var på permission. Med anledning av detta har Kriminalvården förändrat sina rutiner när det gäller säkerheten kring permissioner. Planeringen inför permissionerna är numera mer ingående. Detsamma gäller de villkor som ställs inför permissionen och som permittenten skall följa. Summan av de senaste årens ökade fokus på säkerhet har lett till en ökad arbetsbelastning på de anställda inom Kriminalvården, högre krav på de intagna som ansöker om permission och en markant minskning av antalet beviljade permissioner. Effekten av denna satsning är dock inte glasklar. Den mätbara skillnaden i permissionsmissbruk jämfört med tidigare är nämligen försumbar och det är tveksamt om de förändringar som ändå kan påvisas kan tillskrivas den nya säkerhetsinriktade strategin. Frågan blir då om Kriminalvården, genom exempelvis förbättrad permissionsplanering, kan säkerställa en rimlig nivå av samhällsskydd. Jag menar att det är tveksamt eftersom osäkerhetsfaktorerna är för stora. Detta understryks genom oberoende undersökningar som visar att det råder mycket stor osäkerhet kring hur det egentliga permissionsmissbruket ser ut. Om det då råder osäkerhet kring permissionsinstitutets inverkan på samhällsskyddet måste det ställas höga krav på institutets positiva behandlingseffekter. Anledningen till att permissioner överhuvudtaget tillåts beror nämligen på att institutet anses ha en mycket betydelsefull behandlande funktion, en funktion som till viss del får stå över absoluta samhällsskyddsintressen. Jag menar dock att det även råder viss tvekan kring institutets behandlingsmässiga relevans. För en stor del av de intagna kan permissioner säkerligen fylla en viktig roll, sett ur ett återanpassningsperspektiv. Detta gäller främst individer som har en positiv livssituation utanför murarna med fungerande familj/släkt, umgänge och som inte är missbrukare. För denna grupp av intagna kan det vara en stor fördel att inte mista kontakten med faktorer som har ett positivt inflytande och som kan underlätta en kommande återanpassning. För en stor del av de intagna ser dock inte situationen utanför murarna så positiv ut. Det kan röra sig om missbruk, dåligt umgänge och negativa familjesituationer. För dessa menar jag att permissioner, och då främst normalpermissioner, kan ha en negativ inverkan och man bör istället använda sig av andra behandlingsformer, i kombination med särskilda permissioner. I dagsläget finns det dessbättre en rad utevistelseformer som svarar upp mot de krav som rimligen kan ställas på dem sett ur en samhällsskydds- och behandlingssynvinkel. För att de skall få det genomslag som de behöver krävs det dock att det antingen tillförs nya resurser eller att annan, resurskrävande, verksamhet nedprioriteras.}},
author = {{Ralfnert, Hampus}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Utevistelser från anstalter - i perspektivet behandling contra samhällsskydd}},
year = {{2006}},
}