Avsändarens ansvar vid befordran av styckegods till sjöss
(2008)Department of Law
- Abstract
- Avsändarens förpliktelser gentemot transportören har länge varit föremål för debatt. Den sedan Harter Act rådande uppfattningen att avsändaren, såsom svagare avtalspart, skall ha ett minimum av lag- och konventionsfästa förpliktelser gentemot transportören står mot framtidens krav på effektivt informationsflöde, vilket utgör en förutsättning för säkrare transporter och en väl fungerande sjötransportsektor. Trots att stor möda tidigare har lagts ned på att förändra rättsförhållandet mellan avsändare och transportör i dagens konventioner på området, har väldigt få förändringar med avseende på just avsändarens plikter kommit till stånd. Med undantag för smärre redaktionella skillnader och en något mer kodifierad form, skiljer sig SjöL inte... (More)
- Avsändarens förpliktelser gentemot transportören har länge varit föremål för debatt. Den sedan Harter Act rådande uppfattningen att avsändaren, såsom svagare avtalspart, skall ha ett minimum av lag- och konventionsfästa förpliktelser gentemot transportören står mot framtidens krav på effektivt informationsflöde, vilket utgör en förutsättning för säkrare transporter och en väl fungerande sjötransportsektor. Trots att stor möda tidigare har lagts ned på att förändra rättsförhållandet mellan avsändare och transportör i dagens konventioner på området, har väldigt få förändringar med avseende på just avsändarens plikter kommit till stånd. Med undantag för smärre redaktionella skillnader och en något mer kodifierad form, skiljer sig SjöL inte nämnvärt från vare sig sina historiska förlagor eller från de internationella konventionerna på området. Från att avsändarens plikter gentemot transportören varit låsta vid generella och ospecificerade lagregler med culpa som ansvarsgrund, med undantag för farligt gods där ett strikt ansvar ålagts avsändaren, kommer nu ett nytt konventionsförslag på området som delvis förändrar synen på avsändarens plikter gentemot transportören. I förslaget blir ansvaret kodifierat på ett helt annat sätt än jämfört med de nu gällande konventionerna. De plikter avsändaren faktiskt har gentemot transportören, och i vissa fall även hade innan på grund av praxis eller nationell lagstiftning, fastställs nu i ett separat kapitel. Huvudregeln kvarstår, såtillvida att det även fortsättningsvis skall vara avsändarens fel som utlöser ansvar, med undantag för farligt gods och för information som läggs till grund i transportdokumenten där ansvaret även fortsatt kommer att vara strikt. Även om reglerna i grund och botten är av civilrättslig karaktär, kan man urskilja tydliga drag av ett riskfördelningstänkande såväl som ett riskförebyggande perspektiv då avsändarens plikter gentemot transportören förläggs så pass tidigt under transporten, att transportören får tid att vidta nödvändiga åtgärder med avseenden på såväl lastens som fartygets säkerhet. I konventionsförslaget föreslås dessutom att avsändarens ansvar, såsom det stadgas i konventionen, blir tvingande. Detta symboliserar ett av förslaget grundidéer - att ansvaret mellan parterna skall vara rättvist. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561432
- author
- Redebrandt, Philip
- supervisor
- organization
- year
- 2008
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Sjörätt
- language
- Swedish
- id
- 1561432
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:28
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:28
@misc{1561432,
abstract = {{Avsändarens förpliktelser gentemot transportören har länge varit föremål för debatt. Den sedan Harter Act rådande uppfattningen att avsändaren, såsom svagare avtalspart, skall ha ett minimum av lag- och konventionsfästa förpliktelser gentemot transportören står mot framtidens krav på effektivt informationsflöde, vilket utgör en förutsättning för säkrare transporter och en väl fungerande sjötransportsektor. Trots att stor möda tidigare har lagts ned på att förändra rättsförhållandet mellan avsändare och transportör i dagens konventioner på området, har väldigt få förändringar med avseende på just avsändarens plikter kommit till stånd. Med undantag för smärre redaktionella skillnader och en något mer kodifierad form, skiljer sig SjöL inte nämnvärt från vare sig sina historiska förlagor eller från de internationella konventionerna på området. Från att avsändarens plikter gentemot transportören varit låsta vid generella och ospecificerade lagregler med culpa som ansvarsgrund, med undantag för farligt gods där ett strikt ansvar ålagts avsändaren, kommer nu ett nytt konventionsförslag på området som delvis förändrar synen på avsändarens plikter gentemot transportören. I förslaget blir ansvaret kodifierat på ett helt annat sätt än jämfört med de nu gällande konventionerna. De plikter avsändaren faktiskt har gentemot transportören, och i vissa fall även hade innan på grund av praxis eller nationell lagstiftning, fastställs nu i ett separat kapitel. Huvudregeln kvarstår, såtillvida att det även fortsättningsvis skall vara avsändarens fel som utlöser ansvar, med undantag för farligt gods och för information som läggs till grund i transportdokumenten där ansvaret även fortsatt kommer att vara strikt. Även om reglerna i grund och botten är av civilrättslig karaktär, kan man urskilja tydliga drag av ett riskfördelningstänkande såväl som ett riskförebyggande perspektiv då avsändarens plikter gentemot transportören förläggs så pass tidigt under transporten, att transportören får tid att vidta nödvändiga åtgärder med avseenden på såväl lastens som fartygets säkerhet. I konventionsförslaget föreslås dessutom att avsändarens ansvar, såsom det stadgas i konventionen, blir tvingande. Detta symboliserar ett av förslaget grundidéer - att ansvaret mellan parterna skall vara rättvist.}},
author = {{Redebrandt, Philip}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Avsändarens ansvar vid befordran av styckegods till sjöss}},
year = {{2008}},
}