Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Förpacknings- och varuutstyrslars möjlighet till skydd i varumärkesrätten - Ur ett europeiskt perspektiv med huvudfokus på Sverige och Danmark

Rudolfsson, Åsa (2003)
Department of Law
Abstract
Att skydda förpacknings- och varuutstyrslar i varumärkeslagen som varumärke är relativt nytt. Det var först i den nuvarande varumärkeslagen, vilken trädde i kraft 1961, som man fick möjlighet att skydda utstyrslar. Man valde att innefatta utstyrslar i varumärkesbegreppet för att man ansåg att förpackningar och varor hade fått en ökad betydelse i självbetjänings-samhället. Man ansåg att de kunde spela en viktig roll som kännetecken precis lika väl som andra varumärken. Detta motiverade man med att det var förpackningarna och varorna som konsumenter såg i handeln och de fungerade särskiljande vad gällde ursprung i förhållande till andra näringsidkare. I och med detta ansåg man att utstyrslar skulle kunna få det starka varumärkesskyddet. Det... (More)
Att skydda förpacknings- och varuutstyrslar i varumärkeslagen som varumärke är relativt nytt. Det var först i den nuvarande varumärkeslagen, vilken trädde i kraft 1961, som man fick möjlighet att skydda utstyrslar. Man valde att innefatta utstyrslar i varumärkesbegreppet för att man ansåg att förpackningar och varor hade fått en ökad betydelse i självbetjänings-samhället. Man ansåg att de kunde spela en viktig roll som kännetecken precis lika väl som andra varumärken. Detta motiverade man med att det var förpackningarna och varorna som konsumenter såg i handeln och de fungerade särskiljande vad gällde ursprung i förhållande till andra näringsidkare. I och med detta ansåg man att utstyrslar skulle kunna få det starka varumärkesskyddet. Det fanns dock skeptiker, som menade att om man lät utstyrslar skyddas i varumärkeslagen så skulle det leda till att man bildade produktionsmonopol och hämmade konkurrensen. För att tillfredställa skeptikerna så valde man att ställa ett högre krav på utstyrslar. De skulle inte bara ha särskiljningsförmåga som alla andra typer av varumärke de skulle även vara säregna. I och med detta högt ställda krav så resulterade det i att inte många förpacknings- och varuutstyrslar inarbetades eller registrerades. Det registrerades dock fler förpackningsutstyrslar eftersom man ansåg att det var lättare att variera formen på dessa och på så sätt hämmade de inte konkurrensen. För varuutstyrslar var det värre, de avvisades väldigt ofta. Två kända fall där de inte ansågs vara ägnade att särskilja och fungera som kännetecken var dels fallet med Philips rakapparat För vidare resonemang se nedan kap. 3.2 dels Lego-fallet För vidare resonemang se nedan kap. 3.3 1993 ändrades dock lagen för att stå i överensstämmelse med åtagande som Sverige hade gjort i samband med EES-avtalet. Man tog bort kravet på säregen ur lagen och införde en ny undantagsbestämmelse för registrering av förpacknings- och varuutstyrslar. Utstyrslar kan inte registreras om de består av en form som följer av varans art, utformningen är nödvändig för att uppnå tekniskt resultat eller om utformningen ger varan ett betydande värde. Det man kan märka på praxis efter lagändringen är att det registreras fler utstyrslar och kraven för registrering har luckrats upp. Danmark och Sverige har alltid haft ett nära lagsamarbete på immaterialrättsområdet, så även inom varumärkesrätten. Med anledning av samarbetet görs en jämförelse mellan de båda rättssystemen angående förpacknings- och varuutstyrslar. Kapitlet som behandlar Danmark tar upp dess historiska utveckling och inställningen i Danmark till om en vara och förpackning kan vara sitt eget varumärke. Vidare redogörs för de viktigaste avgörandena, LEGO II och Ritter Sport, rörande utstyrslar och hur man väljer att tolka undantagsbestämmelsen. Varumärkesrätten är numera harmoniserad med ett varumärkesdirektiv och en varumärkesförordning, VMD/VMD Direktivet 89/104 EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar och förordningen EEG 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskaps varumärken. Med anledning av detta har man också inrättat en gemensam registreringsmyndighet, OHIM OHIM betyder Office of Harmonisation of the Internal Market, till svensk översättning blir det Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärke, mönster och modeller). Jag kommer nedan genomgående att använda mig av förkortningen OHIM., hos vilken man kan registrera varumärken med giltighet inom hela unionen. De nationella registreringsmyndigheterna kan söka vägledning i OHIMs praxis, därför redogörs det även för denna och för vilka kriterier som krävs för registrering. Det har även börjat komma en del domar från förstainstansrätten och EG-domstolen som behandlar dels förpackningars och varors möjlighet till att registreras som varumärke dels frågor om förhandsavgörande som gäller undantagets räckvidd. Det redogörs även här för de viktigaste avgörandena. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Rudolfsson, Åsa
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
EG-rätt, Immaterialrätt, Komparativ rätt
language
Swedish
id
1561615
date added to LUP
2010-03-08 15:55:29
date last changed
2010-03-08 15:55:29
@misc{1561615,
  abstract     = {Att skydda förpacknings- och varuutstyrslar i varumärkeslagen som varumärke är relativt nytt. Det var först i den nuvarande varumärkeslagen, vilken trädde i kraft 1961, som man fick möjlighet att skydda utstyrslar. Man valde att innefatta utstyrslar i varumärkesbegreppet för att man ansåg att förpackningar och varor hade fått en ökad betydelse i självbetjänings-samhället. Man ansåg att de kunde spela en viktig roll som kännetecken precis lika väl som andra varumärken. Detta motiverade man med att det var förpackningarna och varorna som konsumenter såg i handeln och de fungerade särskiljande vad gällde ursprung i förhållande till andra näringsidkare. I och med detta ansåg man att utstyrslar skulle kunna få det starka varumärkesskyddet. Det fanns dock skeptiker, som menade att om man lät utstyrslar skyddas i varumärkeslagen så skulle det leda till att man bildade produktionsmonopol och hämmade konkurrensen. För att tillfredställa skeptikerna så valde man att ställa ett högre krav på utstyrslar. De skulle inte bara ha särskiljningsförmåga som alla andra typer av varumärke de skulle även vara säregna. I och med detta högt ställda krav så resulterade det i att inte många förpacknings- och varuutstyrslar inarbetades eller registrerades. Det registrerades dock fler förpackningsutstyrslar eftersom man ansåg att det var lättare att variera formen på dessa och på så sätt hämmade de inte konkurrensen. För varuutstyrslar var det värre, de avvisades väldigt ofta. Två kända fall där de inte ansågs vara ägnade att särskilja och fungera som kännetecken var dels fallet med Philips rakapparat För vidare resonemang se nedan kap. 3.2 dels Lego-fallet För vidare resonemang se nedan kap. 3.3 1993 ändrades dock lagen för att stå i överensstämmelse med åtagande som Sverige hade gjort i samband med EES-avtalet. Man tog bort kravet på säregen ur lagen och införde en ny undantagsbestämmelse för registrering av förpacknings- och varuutstyrslar. Utstyrslar kan inte registreras om de består av en form som följer av varans art, utformningen är nödvändig för att uppnå tekniskt resultat eller om utformningen ger varan ett betydande värde. Det man kan märka på praxis efter lagändringen är att det registreras fler utstyrslar och kraven för registrering har luckrats upp. Danmark och Sverige har alltid haft ett nära lagsamarbete på immaterialrättsområdet, så även inom varumärkesrätten. Med anledning av samarbetet görs en jämförelse mellan de båda rättssystemen angående förpacknings- och varuutstyrslar. Kapitlet som behandlar Danmark tar upp dess historiska utveckling och inställningen i Danmark till om en vara och förpackning kan vara sitt eget varumärke. Vidare redogörs för de viktigaste avgörandena, LEGO II och Ritter Sport, rörande utstyrslar och hur man väljer att tolka undantagsbestämmelsen. Varumärkesrätten är numera harmoniserad med ett varumärkesdirektiv och en varumärkesförordning, VMD/VMD Direktivet 89/104 EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar och förordningen EEG 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskaps varumärken. Med anledning av detta har man också inrättat en gemensam registreringsmyndighet, OHIM OHIM betyder Office of Harmonisation of the Internal Market, till svensk översättning blir det Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärke, mönster och modeller). Jag kommer nedan genomgående att använda mig av förkortningen OHIM., hos vilken man kan registrera varumärken med giltighet inom hela unionen. De nationella registreringsmyndigheterna kan söka vägledning i OHIMs praxis, därför redogörs det även för denna och för vilka kriterier som krävs för registrering. Det har även börjat komma en del domar från förstainstansrätten och EG-domstolen som behandlar dels förpackningars och varors möjlighet till att registreras som varumärke dels frågor om förhandsavgörande som gäller undantagets räckvidd. Det redogörs även här för de viktigaste avgörandena.},
  author       = {Rudolfsson, Åsa},
  keyword      = {EG-rätt,Immaterialrätt,Komparativ rätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Förpacknings- och varuutstyrslars möjlighet till skydd i varumärkesrätten - Ur ett europeiskt perspektiv med huvudfokus på Sverige och Danmark},
  year         = {2003},
}