Advanced

In dubio contra proferentem, Oklarhetsregelns användning vid tolkning av kommersiella avtal i europeisk rätt

Schiefauer, Frida (2010)
Department of Law
Abstract
Oklarhetsregeln är en avtalstolkningsprincip vars ursprungliga innebörd är, att en oklar eller tvetydig klausul i ett avtal, skall tolkas till nackdel för den person som har formulerat klausulen. Regeln har sitt ursprung i den romerska rätten och kallas också ofta för tolkning contra stipulatorem eller contra proferentem. Oklarhetsregeln finns idag, lagfäst eller utkristalliserad i rättpraxis, i de flesta europeiska rättssystem. I svensk rättsvetenskaplig diskurs har oklarhetsregeln ofta stött på kritik. Den har av vissa rättsvetenskapsmän ansetts vara en förlegad avtalstolkningsprincip som alltför hårt bestraffar den som författat ett avtal. Denna presentation av oklarhetsregeln går dock utanför den svenska rättsvetenskapliga diskursen... (More)
Oklarhetsregeln är en avtalstolkningsprincip vars ursprungliga innebörd är, att en oklar eller tvetydig klausul i ett avtal, skall tolkas till nackdel för den person som har formulerat klausulen. Regeln har sitt ursprung i den romerska rätten och kallas också ofta för tolkning contra stipulatorem eller contra proferentem. Oklarhetsregeln finns idag, lagfäst eller utkristalliserad i rättpraxis, i de flesta europeiska rättssystem. I svensk rättsvetenskaplig diskurs har oklarhetsregeln ofta stött på kritik. Den har av vissa rättsvetenskapsmän ansetts vara en förlegad avtalstolkningsprincip som alltför hårt bestraffar den som författat ett avtal. Denna presentation av oklarhetsregeln går dock utanför den svenska rättsvetenskapliga diskursen och behandlar även oklarhetsregelns ställning och användning i tysk- och engelsk rätt. I såväl svensk, som tysk och engelsk rättspraxis, har oklarhetsregeln, förutom den klassiska definitionen, även ansetts kunna innebära, att en otydlig avtalsklausul skall tolkas till nackdel för den person som stödjer sig på en otydlig klausul eller till nackdel för den person som borde ha uttryckt sig tydligare. Det har även visat sig att oklarhetsregeln används mer frekvent vid vissa avtalstyper och vid vissa typer av klausuler. Gemensamt för de tre redovisade ländernas rättspraxis är också att oklarhetsregeln under de senaste trettio åren har fått en mer undanskymd ställning efter införandet av lagstiftning mot oskäliga avtalsvillkor. Oklarhetsregeln anses i dag vara en avtalstolkningsprincip som skall tillgripas i sista hand när alla relevanta tolkningsmetoder är uttömda. Trots detta visar rättspraxis att oklarhetsregel fortfarande är en aktuell tolkningsprincip i såväl svensk, tysk som engelsk rätt. I art 5:103 i The Principles of European Contract Law (PECL) har oklarhetsregeln upptagits som varandes en gemensam europeisk avtalstolkningsprincip. På grundval av reglerna i PECL håller för närvarande en europeisk civillag på att utvecklas. Hur kommer oklarhetsregeln att användas i en eventuell framtida europeisk civillag? Vilka varianter kommer att finnas, och vid vilka avtalstyper och avtalsklausuler finns det störst sannolikhet att oklarhetsregeln kommer att tillämpas? Det finns i dag ingen prejudikatbildande domstol som kan döma över reglerna i PECL och många förespråkare för en europeisk civillag menar att man hellre bör överlämna prejudikatbildningen till de nationella domstolarna som då även åläggs att ta hänsyn till andra europeiska länders praxis. Att tysk- och engelsk rätt vid ett sådant förfarande, kommer att få ett stort inflytande på rättsutvecklingen är mycket troligt. Tyskland utgör en tung representant för den kontinentaleuropeiska rättstraditionen och engelsk rätt representerar rättstraditionen i Common law. Svenskt inflytande kommer förmodligen att vara mindre, men icke desto mindre intressant att studera, eftersom nordisk rättstradition anses vara mer pragmatiskt inriktad än övriga kontinentaleuropeiska rättssystem. Genom att således studera oklarhetsregelns användning och ställning i tre rättstraditioner kan man få en förevisning om hur oklarhetsregeln kan komma att tillämpas i en framtida gemensam europeisk civillag. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Schiefauer, Frida
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Avtalsrätt
language
Swedish
id
1561779
date added to LUP
2010-03-08 15:55:29
date last changed
2010-03-08 15:55:29
@misc{1561779,
  abstract     = {Oklarhetsregeln är en avtalstolkningsprincip vars ursprungliga innebörd är, att en oklar eller tvetydig klausul i ett avtal, skall tolkas till nackdel för den person som har formulerat klausulen. Regeln har sitt ursprung i den romerska rätten och kallas också ofta för tolkning contra stipulatorem eller contra proferentem. Oklarhetsregeln finns idag, lagfäst eller utkristalliserad i rättpraxis, i de flesta europeiska rättssystem. I svensk rättsvetenskaplig diskurs har oklarhetsregeln ofta stött på kritik. Den har av vissa rättsvetenskapsmän ansetts vara en förlegad avtalstolkningsprincip som alltför hårt bestraffar den som författat ett avtal. Denna presentation av oklarhetsregeln går dock utanför den svenska rättsvetenskapliga diskursen och behandlar även oklarhetsregelns ställning och användning i tysk- och engelsk rätt. I såväl svensk, som tysk och engelsk rättspraxis, har oklarhetsregeln, förutom den klassiska definitionen, även ansetts kunna innebära, att en otydlig avtalsklausul skall tolkas till nackdel för den person som stödjer sig på en otydlig klausul eller till nackdel för den person som borde ha uttryckt sig tydligare. Det har även visat sig att oklarhetsregeln används mer frekvent vid vissa avtalstyper och vid vissa typer av klausuler. Gemensamt för de tre redovisade ländernas rättspraxis är också att oklarhetsregeln under de senaste trettio åren har fått en mer undanskymd ställning efter införandet av lagstiftning mot oskäliga avtalsvillkor. Oklarhetsregeln anses i dag vara en avtalstolkningsprincip som skall tillgripas i sista hand när alla relevanta tolkningsmetoder är uttömda. Trots detta visar rättspraxis att oklarhetsregel fortfarande är en aktuell tolkningsprincip i såväl svensk, tysk som engelsk rätt. I art 5:103 i The Principles of European Contract Law (PECL) har oklarhetsregeln upptagits som varandes en gemensam europeisk avtalstolkningsprincip. På grundval av reglerna i PECL håller för närvarande en europeisk civillag på att utvecklas. Hur kommer oklarhetsregeln att användas i en eventuell framtida europeisk civillag? Vilka varianter kommer att finnas, och vid vilka avtalstyper och avtalsklausuler finns det störst sannolikhet att oklarhetsregeln kommer att tillämpas? Det finns i dag ingen prejudikatbildande domstol som kan döma över reglerna i PECL och många förespråkare för en europeisk civillag menar att man hellre bör överlämna prejudikatbildningen till de nationella domstolarna som då även åläggs att ta hänsyn till andra europeiska länders praxis. Att tysk- och engelsk rätt vid ett sådant förfarande, kommer att få ett stort inflytande på rättsutvecklingen är mycket troligt. Tyskland utgör en tung representant för den kontinentaleuropeiska rättstraditionen och engelsk rätt representerar rättstraditionen i Common law. Svenskt inflytande kommer förmodligen att vara mindre, men icke desto mindre intressant att studera, eftersom nordisk rättstradition anses vara mer pragmatiskt inriktad än övriga kontinentaleuropeiska rättssystem. Genom att således studera oklarhetsregelns användning och ställning i tre rättstraditioner kan man få en förevisning om hur oklarhetsregeln kan komma att tillämpas i en framtida gemensam europeisk civillag.},
  author       = {Schiefauer, Frida},
  keyword      = {Avtalsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {In dubio contra proferentem, Oklarhetsregelns användning vid tolkning av kommersiella avtal i europeisk rätt},
  year         = {2010},
}