Retroaktivitetsförbudet och dess verkan inom skatterätten
(2005)Department of Law
- Abstract
- Förbudet att retroaktivt beskatta fysiska och juridiska personer instiftades i svensk lag för tjugofem år sedan genom införande i regeringsformens andra kapitel, dvs. som en del av de grundläggande fri - och rättigheterna. De ideologiska värderingarna härstammar från straffrätten, där det under lång tid varit naturligt att inte bestraffa en handling som inte varit straffbar vid tiden för agerandet. Retroaktivitetsaspekternas djupt rotade normer, tillsammans med dess status i rättshierarkin torde följaktligen garantera att domstolarna beaktar dess betydelse i rättspraxis. Detta antagande är formellt korrekt, men endast till viss del, eftersom grundlagen enbart skyddar den skattskyldige mot retroaktiva lagar eller föreskrifter som tydligt... (More)
- Förbudet att retroaktivt beskatta fysiska och juridiska personer instiftades i svensk lag för tjugofem år sedan genom införande i regeringsformens andra kapitel, dvs. som en del av de grundläggande fri - och rättigheterna. De ideologiska värderingarna härstammar från straffrätten, där det under lång tid varit naturligt att inte bestraffa en handling som inte varit straffbar vid tiden för agerandet. Retroaktivitetsaspekternas djupt rotade normer, tillsammans med dess status i rättshierarkin torde följaktligen garantera att domstolarna beaktar dess betydelse i rättspraxis. Detta antagande är formellt korrekt, men endast till viss del, eftersom grundlagen enbart skyddar den skattskyldige mot retroaktiva lagar eller föreskrifter som tydligt strider mot förbudet. Verkan av ett handlande har emellertid konsekvenser som inte alltid uppmärksammas eller har betydelse omedelbart, åtminstone inte skatterättsligt. Situationer kan exempelvis uppkomma där den skattskyldige har fullgjort ett civilrättsligt bindande åtagande, men blir inte skatterättsligt bunden förrän vid en senare tidpunkt. Denna diskrepans är i detta alster omnämnt som retroaktiva effekter och kan lämpligast beskrivas som en anomali mellan skatterätten och civilrätten, där den skattskyldige oftast är den förfördelade parten. Konkret kan detta innebära att skattesubjekt blir skattskyldiga för transaktioner som inte var skattepliktiga vid tiden för handlingen. Situationer kan exempelvis uppkomma där skattesubjektet har fullgjort de transaktioner som krävs, men skattskyldigheten inträder inte förrän tredje man, vilket oftast är en myndighet, har mottagit och eventuellt registrerat denna begäran. Under denna tid är det fullt möjligt att skattelagstiftningen ändras till den skattskyldiges nackdel utan att retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § andra stycket RF aktualiseras. Beaktas aspekter avseende rättssäkerhet och tillit till lagar - särskilt grundlagar, kan det tyckas anmärkningsvärt att det beskrivna scenariot kan uppkomma. Vid närmare granskning av förarbetena till retroaktivitetsförbudet märker man emellertid att egendomliga situationer i det närmaste är ofrånkomliga. Exempelvis lämnades tidpunkten för retroaktivitetsbedömningen utan närmare precisering. De uppenbara bristerna i utformningen av retroaktivitetsförbudet skulle emellertid ''ge skydd i det stora flertalet fall''. Prop. 1978/79:195 s. 55. Endast god lagstiftningsteknik därefter har hindrat väsentligt fler tvister att nå rättsväsendet. Av de fall som de facto behandlats av de högsta domstolarna, har eventuellt ett visst mönster kunnat urskönjas. Detta hade ursprungligen ett synsätt som bäst kanske kunde beskrivas som fiskaliskt, vilket praktiskt yttrade sig i en formalistisk bedömning. Anledningen därtill är högst osäker, möjligtvis är det ett utslag av den tidens syn på individ kontra stat, kanske är det för att domstolen varit bunden av uppenbarhetsrekvisitet. Senare praxis har emellertid antytt att domstolarna på senare tid närmat sig syftet med retroaktivitetsförbudet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561863
- author
- Servin, Pontus
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1561863
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:29
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:29
@misc{1561863,
abstract = {{Förbudet att retroaktivt beskatta fysiska och juridiska personer instiftades i svensk lag för tjugofem år sedan genom införande i regeringsformens andra kapitel, dvs. som en del av de grundläggande fri - och rättigheterna. De ideologiska värderingarna härstammar från straffrätten, där det under lång tid varit naturligt att inte bestraffa en handling som inte varit straffbar vid tiden för agerandet. Retroaktivitetsaspekternas djupt rotade normer, tillsammans med dess status i rättshierarkin torde följaktligen garantera att domstolarna beaktar dess betydelse i rättspraxis. Detta antagande är formellt korrekt, men endast till viss del, eftersom grundlagen enbart skyddar den skattskyldige mot retroaktiva lagar eller föreskrifter som tydligt strider mot förbudet. Verkan av ett handlande har emellertid konsekvenser som inte alltid uppmärksammas eller har betydelse omedelbart, åtminstone inte skatterättsligt. Situationer kan exempelvis uppkomma där den skattskyldige har fullgjort ett civilrättsligt bindande åtagande, men blir inte skatterättsligt bunden förrän vid en senare tidpunkt. Denna diskrepans är i detta alster omnämnt som retroaktiva effekter och kan lämpligast beskrivas som en anomali mellan skatterätten och civilrätten, där den skattskyldige oftast är den förfördelade parten. Konkret kan detta innebära att skattesubjekt blir skattskyldiga för transaktioner som inte var skattepliktiga vid tiden för handlingen. Situationer kan exempelvis uppkomma där skattesubjektet har fullgjort de transaktioner som krävs, men skattskyldigheten inträder inte förrän tredje man, vilket oftast är en myndighet, har mottagit och eventuellt registrerat denna begäran. Under denna tid är det fullt möjligt att skattelagstiftningen ändras till den skattskyldiges nackdel utan att retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § andra stycket RF aktualiseras. Beaktas aspekter avseende rättssäkerhet och tillit till lagar - särskilt grundlagar, kan det tyckas anmärkningsvärt att det beskrivna scenariot kan uppkomma. Vid närmare granskning av förarbetena till retroaktivitetsförbudet märker man emellertid att egendomliga situationer i det närmaste är ofrånkomliga. Exempelvis lämnades tidpunkten för retroaktivitetsbedömningen utan närmare precisering. De uppenbara bristerna i utformningen av retroaktivitetsförbudet skulle emellertid ''ge skydd i det stora flertalet fall''. Prop. 1978/79:195 s. 55. Endast god lagstiftningsteknik därefter har hindrat väsentligt fler tvister att nå rättsväsendet. Av de fall som de facto behandlats av de högsta domstolarna, har eventuellt ett visst mönster kunnat urskönjas. Detta hade ursprungligen ett synsätt som bäst kanske kunde beskrivas som fiskaliskt, vilket praktiskt yttrade sig i en formalistisk bedömning. Anledningen därtill är högst osäker, möjligtvis är det ett utslag av den tidens syn på individ kontra stat, kanske är det för att domstolen varit bunden av uppenbarhetsrekvisitet. Senare praxis har emellertid antytt att domstolarna på senare tid närmat sig syftet med retroaktivitetsförbudet.}},
author = {{Servin, Pontus}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Retroaktivitetsförbudet och dess verkan inom skatterätten}},
year = {{2005}},
}