Rådgivaransvar för finansiell rådgivning - Hur omfattas en försäkrad i tjänstepensionsförsäkring?
(2004)Department of Law
- Abstract
- Den finansiella marknaden har bytt skepnad. I dag har fondsparande blivit något som var och varannan svensk ägnar sig åt. Det finns många anledningar till att svensken fondsparar och den allra vanligaste är vårt nya pensionssystem där nästan alla arbetstagare blir delaktiga. På frivillig basis sker fondsparandet på många olika sätt och ett som har blivit allt vanligare är att spara i fonder via försäkring. I takt med att fondsparandet har ökat har också behovet av att se över rådgivaransvaret för finansiell rådgivning ökat. Vi har nu en proposition som följts av en nystiftad lag som ska stärka konsumentskyddet vid finansiell rådgivning. Lagen skapar ett utrymme för att undersöka hur befintlig lagstiftning, doktrin och rättspraxis har... (More)
- Den finansiella marknaden har bytt skepnad. I dag har fondsparande blivit något som var och varannan svensk ägnar sig åt. Det finns många anledningar till att svensken fondsparar och den allra vanligaste är vårt nya pensionssystem där nästan alla arbetstagare blir delaktiga. På frivillig basis sker fondsparandet på många olika sätt och ett som har blivit allt vanligare är att spara i fonder via försäkring. I takt med att fondsparandet har ökat har också behovet av att se över rådgivaransvaret för finansiell rådgivning ökat. Vi har nu en proposition som följts av en nystiftad lag som ska stärka konsumentskyddet vid finansiell rådgivning. Lagen skapar ett utrymme för att undersöka hur befintlig lagstiftning, doktrin och rättspraxis har avhandlat rådgivaransvaret intill dagens datum. Jag har i min uppsats utgått från en vanlig situation på arbetsmarknaden nämligen att en arbetsgivare hos ett försäkringsbolag tecknar en frivillig tjänstepensionsförsäkring för sina anställda. I samband med tecknandet av försäkring bestäms att livförsäkringsbolagets representant, försäkringsrådgivaren, ska ge rådgivning åt de anställda för att de ska kunna placera sina tjänstepensionspengar på ett bra sätt. Om rådgivaren lämnar vårdslös rådgivning kan placeringen minska i värde och förmögenhetsskada uppstå. Jag undersöker två snarlika situationer: hur omfattas den anställde, dvs. den skadelidande, av rådgivaransvar för finansiell rådgivning och hur omfattas en anställd som också äger verksamheten, en egenföretagare, av rådgivaransvar för finansiell rådgivning. Mitt syfte är att undersöka om det behövs ett tydliggörande för vem som är skyddsvärd i dessa två situationer. Frågan blir då hur långt rådgivaransvaret sträcker sig. För att dra slutsatser har jag först undersökt partsbindningen, framförallt tredjemansavtalet, i kapitel 3. Jag har dragits slutsatsen att partsbindning kan uppstå i bägge fallen. Därefter har jag i kapitel 4 gått djupare in vad nuvarande lagstiftning, doktrin och praxis anser om det rådgivaransvar som gäller för finansiell rådgivning i dag. Här är åsikterna skiftande men en viktig slutsats är att en okunnig kund är mer skyddsvärd än en kompetent kund. Vidare anser man att ett rådgivningsuppdrag kan uppstå relativt formlöst, det är framförallt kundens befogade uppfattning om att uppdraget existerar och rådgivarens insikt om denna uppfattning som existerar som skapar en avtalsgrund. Det är omständigheterna i det enskilda fallet som blir avgörande för rådgivaransvarets omfattning. I kapitel 5 har jag gått igenom förarbetena om ett stärkt konsument till finansiell rådgivning. En viktig del var att relatera den nya lagen till de situationer jag undersöker. Det är dock problematiskt att tillämpa lagen på de situationerna. Lagen och förarbetena är restriktiva angående hur vittgående man får tolka avtalsparterna. I förarbetet sägs att lagstiftningen endast ska gälla för avtal direkt mellan en näringsidkare och en konsument. Detta gör att det är svårt att direkt tillämpa på en försäkrad i en tjänstepension. Det viktigaste slutsatsen är att konsumenten har ett mycket starkt skydd vid finansiell rådgivning. De slutsatser jag har dragit i min analys i kapitel 6 är att det går en skiljelinje mellan mina två fall. Egenföretagaren tycks omfattas av det rådgivaransvar som finns utkristalliserat i doktrin men inte av lagen och lagförslaget. Den anställde som inte är egenföretagare skulle kunna omfattas av lagen eftersom denne är så skyddsvärd som grundtanken med den nya lagstiftningen är. Sannolikt omfattas den anställde också av rådgivaransvar sanktionerat i doktrin och praxis men på en tredjemansrättslig grund. Ett förtydligande i lagförslaget för bägge situationerna hade behövts. Det kommer sannolikt att ske via ny praxis. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562034
- author
- Smedsaas, Johanna
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Avtalsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1562034
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:29
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:29
@misc{1562034,
abstract = {{Den finansiella marknaden har bytt skepnad. I dag har fondsparande blivit något som var och varannan svensk ägnar sig åt. Det finns många anledningar till att svensken fondsparar och den allra vanligaste är vårt nya pensionssystem där nästan alla arbetstagare blir delaktiga. På frivillig basis sker fondsparandet på många olika sätt och ett som har blivit allt vanligare är att spara i fonder via försäkring. I takt med att fondsparandet har ökat har också behovet av att se över rådgivaransvaret för finansiell rådgivning ökat. Vi har nu en proposition som följts av en nystiftad lag som ska stärka konsumentskyddet vid finansiell rådgivning. Lagen skapar ett utrymme för att undersöka hur befintlig lagstiftning, doktrin och rättspraxis har avhandlat rådgivaransvaret intill dagens datum. Jag har i min uppsats utgått från en vanlig situation på arbetsmarknaden nämligen att en arbetsgivare hos ett försäkringsbolag tecknar en frivillig tjänstepensionsförsäkring för sina anställda. I samband med tecknandet av försäkring bestäms att livförsäkringsbolagets representant, försäkringsrådgivaren, ska ge rådgivning åt de anställda för att de ska kunna placera sina tjänstepensionspengar på ett bra sätt. Om rådgivaren lämnar vårdslös rådgivning kan placeringen minska i värde och förmögenhetsskada uppstå. Jag undersöker två snarlika situationer: hur omfattas den anställde, dvs. den skadelidande, av rådgivaransvar för finansiell rådgivning och hur omfattas en anställd som också äger verksamheten, en egenföretagare, av rådgivaransvar för finansiell rådgivning. Mitt syfte är att undersöka om det behövs ett tydliggörande för vem som är skyddsvärd i dessa två situationer. Frågan blir då hur långt rådgivaransvaret sträcker sig. För att dra slutsatser har jag först undersökt partsbindningen, framförallt tredjemansavtalet, i kapitel 3. Jag har dragits slutsatsen att partsbindning kan uppstå i bägge fallen. Därefter har jag i kapitel 4 gått djupare in vad nuvarande lagstiftning, doktrin och praxis anser om det rådgivaransvar som gäller för finansiell rådgivning i dag. Här är åsikterna skiftande men en viktig slutsats är att en okunnig kund är mer skyddsvärd än en kompetent kund. Vidare anser man att ett rådgivningsuppdrag kan uppstå relativt formlöst, det är framförallt kundens befogade uppfattning om att uppdraget existerar och rådgivarens insikt om denna uppfattning som existerar som skapar en avtalsgrund. Det är omständigheterna i det enskilda fallet som blir avgörande för rådgivaransvarets omfattning. I kapitel 5 har jag gått igenom förarbetena om ett stärkt konsument till finansiell rådgivning. En viktig del var att relatera den nya lagen till de situationer jag undersöker. Det är dock problematiskt att tillämpa lagen på de situationerna. Lagen och förarbetena är restriktiva angående hur vittgående man får tolka avtalsparterna. I förarbetet sägs att lagstiftningen endast ska gälla för avtal direkt mellan en näringsidkare och en konsument. Detta gör att det är svårt att direkt tillämpa på en försäkrad i en tjänstepension. Det viktigaste slutsatsen är att konsumenten har ett mycket starkt skydd vid finansiell rådgivning. De slutsatser jag har dragit i min analys i kapitel 6 är att det går en skiljelinje mellan mina två fall. Egenföretagaren tycks omfattas av det rådgivaransvar som finns utkristalliserat i doktrin men inte av lagen och lagförslaget. Den anställde som inte är egenföretagare skulle kunna omfattas av lagen eftersom denne är så skyddsvärd som grundtanken med den nya lagstiftningen är. Sannolikt omfattas den anställde också av rådgivaransvar sanktionerat i doktrin och praxis men på en tredjemansrättslig grund. Ett förtydligande i lagförslaget för bägge situationerna hade behövts. Det kommer sannolikt att ske via ny praxis.}},
author = {{Smedsaas, Johanna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rådgivaransvar för finansiell rådgivning - Hur omfattas en försäkrad i tjänstepensionsförsäkring?}},
year = {{2004}},
}