Advanced

Fullständig frivillighet och ömsesidighet - en studie av frivillighetens betydelse vid gränsdragningen mellan BrB 6:4 och 6:5

Stjärnström, Erika (2009)
Department of Law
Abstract
Den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2005 och en av ändringarna rörde brottsrubriceringarna våldtäkt av barn och sexuellt utnyttjande av barn i BrB 6:4 respektive BrB 6:5. Den nya strängare regleringen syftar bland annat till att markera samhällets allvarliga syn på sexualbrott som riktar sig mot barn. För ansvar enligt bestämmelsen om våldtäkt mot barn krävs inte att något våld förekommit och den uttryckliga utgångspunkten är enligt motiven den att barn inte per definition kan samtycka till sexuella handlingar. Ändå återfinns i den nya sexualbrottslagstiftningen en reglering där ett barns frivillighet tillmäts betydelse vid gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn. Denna... (More)
Den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2005 och en av ändringarna rörde brottsrubriceringarna våldtäkt av barn och sexuellt utnyttjande av barn i BrB 6:4 respektive BrB 6:5. Den nya strängare regleringen syftar bland annat till att markera samhällets allvarliga syn på sexualbrott som riktar sig mot barn. För ansvar enligt bestämmelsen om våldtäkt mot barn krävs inte att något våld förekommit och den uttryckliga utgångspunkten är enligt motiven den att barn inte per definition kan samtycka till sexuella handlingar. Ändå återfinns i den nya sexualbrottslagstiftningen en reglering där ett barns frivillighet tillmäts betydelse vid gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn. Denna framställning behandlar gränsdragningen mellan BrB 6:4 och BrB 6:5 där frågan om barnets frivillighet i det individuella fallet kan tillmätas betydelse vid en bedömning är central. För att denna frivillighet ska kunna beaktas gäller enligt förarbetena att den sexuella samvaron måste baseras på fullständig frivillighet och ömsesidighet. Dessutom måste frivilligheten bedömas mot bakgrund av den unges utveckling, mognad och förmåga att bedöma och ta ställning till situationen. I denna framställning har ett antal underrättsfall studerats kvalitativt, i syfte att söka finna några huvudlinjer i hur domstolarna hanterat och värderat en frivillighet från ett barn. Slutsatserna av denna studie kan sammanfattas enligt följande. Rättstillämparen hanterar samtycket enligt i huvudsak tre olika modeller, en kortfattad modell med hänvisning till målsägandens ålder eller åldersskillnad mellan målsäganden och den tilltalade, en diskvalificeringsmodell och en kvalificeringsmodell, varav diskvalificering är den vanligare. Diskvalificeringen går ut på att rätten tar utgångspunkt i att hinder inte föreligger mot att beakta frivilligheten varefter diskvalificerande omständighet eftersöks. Återfinns inte sådan omständighet (såsom särskild omognad eller liknande) beaktas samtycket och tycks ofta tillmätas stor betydelse. Den kvalificerande modellen å andra sidan tar utgångspunkt i att frivilligheten mot bakgrund av den unges mognad, utveckling och övriga omständigheter i målet, måste kvalificeras för att kunna tillmätas betydelse vid gränsdragningen. Detta då den uttryckliga utgångspunkten är den att barn inte per definition kan samtycka till sexuella handlingar. Det bör också påpekas att det även förekommer att rättstillämparen fäller till ansvar i enlighet med den lindrigare regleringen i BrB 6:5 trots att det i samma fall talas om att våld eller betvingande förekommit. Avslutningsvis problematiseras lagstiftningens nuvarande utformning utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Den nya sexualbrottslagstiftningen i BrB 6:4 och BrB 6:5 är utformad med ett särskild barnperspektiv och mot bakgrund av särskild barnkompetens. Det innebär härvid, enligt författarens mening ett stort problem att inte denna barnkompetens återfinns även hos rättstillämparen, åtminstone med dagens lagstiftning. Ett alternativ som diskuteras är ett utökat användande av sakkunniga i svensk domstol, samtidigt som detta är förenat med många problem. Dessa problem kan exempelvis bestå i att det inte finns någon form av offentlig auktorisation eller kompetensgaranti. En annan tolkning är att problemet inte kan lösas i efterhand i domstol utan bottnar i att lagstiftningen, samtidigt som den anlägger ett barnperspektiv, måste gå att tolka och tillämpa av rättstillämparen som inte besitter, och heller inte kan förväntas besitta, samma särskilda barnkompetens. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Stjärnström, Erika
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Processrätt, Straffrätt
language
Swedish
id
1562152
date added to LUP
2010-03-08 15:55:29
date last changed
2010-03-08 15:55:29
@misc{1562152,
  abstract     = {Den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2005 och en av ändringarna rörde brottsrubriceringarna våldtäkt av barn och sexuellt utnyttjande av barn i BrB 6:4 respektive BrB 6:5. Den nya strängare regleringen syftar bland annat till att markera samhällets allvarliga syn på sexualbrott som riktar sig mot barn. För ansvar enligt bestämmelsen om våldtäkt mot barn krävs inte att något våld förekommit och den uttryckliga utgångspunkten är enligt motiven den att barn inte per definition kan samtycka till sexuella handlingar. Ändå återfinns i den nya sexualbrottslagstiftningen en reglering där ett barns frivillighet tillmäts betydelse vid gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn. Denna framställning behandlar gränsdragningen mellan BrB 6:4 och BrB 6:5 där frågan om barnets frivillighet i det individuella fallet kan tillmätas betydelse vid en bedömning är central. För att denna frivillighet ska kunna beaktas gäller enligt förarbetena att den sexuella samvaron måste baseras på fullständig frivillighet och ömsesidighet. Dessutom måste frivilligheten bedömas mot bakgrund av den unges utveckling, mognad och förmåga att bedöma och ta ställning till situationen. I denna framställning har ett antal underrättsfall studerats kvalitativt, i syfte att söka finna några huvudlinjer i hur domstolarna hanterat och värderat en frivillighet från ett barn. Slutsatserna av denna studie kan sammanfattas enligt följande. Rättstillämparen hanterar samtycket enligt i huvudsak tre olika modeller, en kortfattad modell med hänvisning till målsägandens ålder eller åldersskillnad mellan målsäganden och den tilltalade, en diskvalificeringsmodell och en kvalificeringsmodell, varav diskvalificering är den vanligare. Diskvalificeringen går ut på att rätten tar utgångspunkt i att hinder inte föreligger mot att beakta frivilligheten varefter diskvalificerande omständighet eftersöks. Återfinns inte sådan omständighet (såsom särskild omognad eller liknande) beaktas samtycket och tycks ofta tillmätas stor betydelse. Den kvalificerande modellen å andra sidan tar utgångspunkt i att frivilligheten mot bakgrund av den unges mognad, utveckling och övriga omständigheter i målet, måste kvalificeras för att kunna tillmätas betydelse vid gränsdragningen. Detta då den uttryckliga utgångspunkten är den att barn inte per definition kan samtycka till sexuella handlingar. Det bör också påpekas att det även förekommer att rättstillämparen fäller till ansvar i enlighet med den lindrigare regleringen i BrB 6:5 trots att det i samma fall talas om att våld eller betvingande förekommit. Avslutningsvis problematiseras lagstiftningens nuvarande utformning utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Den nya sexualbrottslagstiftningen i BrB 6:4 och BrB 6:5 är utformad med ett särskild barnperspektiv och mot bakgrund av särskild barnkompetens. Det innebär härvid, enligt författarens mening ett stort problem att inte denna barnkompetens återfinns även hos rättstillämparen, åtminstone med dagens lagstiftning. Ett alternativ som diskuteras är ett utökat användande av sakkunniga i svensk domstol, samtidigt som detta är förenat med många problem. Dessa problem kan exempelvis bestå i att det inte finns någon form av offentlig auktorisation eller kompetensgaranti. En annan tolkning är att problemet inte kan lösas i efterhand i domstol utan bottnar i att lagstiftningen, samtidigt som den anlägger ett barnperspektiv, måste gå att tolka och tillämpa av rättstillämparen som inte besitter, och heller inte kan förväntas besitta, samma särskilda barnkompetens.},
  author       = {Stjärnström, Erika},
  keyword      = {Processrätt,Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Fullständig frivillighet och ömsesidighet - en studie av frivillighetens betydelse vid gränsdragningen mellan BrB 6:4 och 6:5},
  year         = {2009},
}