Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Agent Provocateur Provokatörens ansvar, en jämförelse mellan engelsk och svensk rätt

Suenson, Gorm (2003)
Department of Law
Abstract
Detta arbetet omfattar frågor kring provokatörens ansvar i svensk och engelsk rätt. Det behandlar metoder kring detta, olika problem och lösningar på ett område som inte är tillräckligt uppmärksammat i min mening. Resultaten av undersökningen är huvudsakligen att provokatörens ansvar är oreglerat i lag. Att praxis av olika anledningar inte prövat frågor kring provokation och då särskilt medverkansansvaret ordentligt. Doktrin har inte heller givit några riktigt klara riktlinjer att följa. Detta gäller båda de undersökta rättssystemen. I analysen har jag framfört synpunkter och kritiska åsikter mot några ställningstaganden som jag inte anser är tillräckligt underbyggda. Detta har framförallt gjorts genom att försöka besvara frågor om... (More)
Detta arbetet omfattar frågor kring provokatörens ansvar i svensk och engelsk rätt. Det behandlar metoder kring detta, olika problem och lösningar på ett område som inte är tillräckligt uppmärksammat i min mening. Resultaten av undersökningen är huvudsakligen att provokatörens ansvar är oreglerat i lag. Att praxis av olika anledningar inte prövat frågor kring provokation och då särskilt medverkansansvaret ordentligt. Doktrin har inte heller givit några riktigt klara riktlinjer att följa. Detta gäller båda de undersökta rättssystemen. I analysen har jag framfört synpunkter och kritiska åsikter mot några ställningstaganden som jag inte anser är tillräckligt underbyggda. Detta har framförallt gjorts genom att försöka besvara frågor om medverkansansvar, försöksläran och om lagregleringen på området. I slutsatserna har jag kommit fram till att metoderna som används är likartade i de två jämförda rättssystemen. Att medverkansansvaret för provokatörer borde behandlas och prövas i större utsträckning. Den viktigaste är dock att det trots en betydande osäkerhet på området faktiskt går att visa på gällande normer enligt svensk rätt som polis och åklagare kan följa: - Den första är att medverkan till försök inte utgör något brott eftersom uppsåt saknas hos provokatören. - Den andra är att det måste föreligga en betryggande grad av misstanke om brottslig verksamhet för att provokation skall kunna användas. - För det tredje är frestande och lockande metoder, som gör att någon begår ett brott som denne annars inte skulle ha begått, förbjudna. - För det fjärde anser jag att vid fall av fullbordade brott ett medverkansansvar enligt svensk rätt är ofrånkomligt. För dessa fall tycker jag att en allmän ansvarsfrihetsgrund bör tillskapas i lag. Denna skall då bygga på att polisen har till uppgift att hindra skadliga effekter av brottsligt beteende. Därigenom vinns flera fördelar. Frågan får en grundlig behandling i det lagstiftningsarbete som föregår en lagändring. Polis och åklagare får ett effektivt verktyg i sitt brottsbekämpande arbete. Ett för närvarande osäkert rättsområde blir klarare och tydligare utformat, vilket alltid är en fördel för de som skall se till att lagstiftning efterlevs. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Suenson, Gorm
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1562212
date added to LUP
2010-03-08 15:55:29
date last changed
2010-03-08 15:55:29
@misc{1562212,
  abstract     = {Detta arbetet omfattar frågor kring provokatörens ansvar i svensk och engelsk rätt. Det behandlar metoder kring detta, olika problem och lösningar på ett område som inte är tillräckligt uppmärksammat i min mening. Resultaten av undersökningen är huvudsakligen att provokatörens ansvar är oreglerat i lag. Att praxis av olika anledningar inte prövat frågor kring provokation och då särskilt medverkansansvaret ordentligt. Doktrin har inte heller givit några riktigt klara riktlinjer att följa. Detta gäller båda de undersökta rättssystemen. I analysen har jag framfört synpunkter och kritiska åsikter mot några ställningstaganden som jag inte anser är tillräckligt underbyggda. Detta har framförallt gjorts genom att försöka besvara frågor om medverkansansvar, försöksläran och om lagregleringen på området. I slutsatserna har jag kommit fram till att metoderna som används är likartade i de två jämförda rättssystemen. Att medverkansansvaret för provokatörer borde behandlas och prövas i större utsträckning. Den viktigaste är dock att det trots en betydande osäkerhet på området faktiskt går att visa på gällande normer enligt svensk rätt som polis och åklagare kan följa: - Den första är att medverkan till försök inte utgör något brott eftersom uppsåt saknas hos provokatören. - Den andra är att det måste föreligga en betryggande grad av misstanke om brottslig verksamhet för att provokation skall kunna användas. - För det tredje är frestande och lockande metoder, som gör att någon begår ett brott som denne annars inte skulle ha begått, förbjudna. - För det fjärde anser jag att vid fall av fullbordade brott ett medverkansansvar enligt svensk rätt är ofrånkomligt. För dessa fall tycker jag att en allmän ansvarsfrihetsgrund bör tillskapas i lag. Denna skall då bygga på att polisen har till uppgift att hindra skadliga effekter av brottsligt beteende. Därigenom vinns flera fördelar. Frågan får en grundlig behandling i det lagstiftningsarbete som föregår en lagändring. Polis och åklagare får ett effektivt verktyg i sitt brottsbekämpande arbete. Ett för närvarande osäkert rättsområde blir klarare och tydligare utformat, vilket alltid är en fördel för de som skall se till att lagstiftning efterlevs.},
  author       = {Suenson, Gorm},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Agent Provocateur Provokatörens ansvar, en jämförelse mellan engelsk och svensk rätt},
  year         = {2003},
}