Varuslagslikhet
(2004)Department of Law
- Abstract
- Ett effektivt sätt att profilera en verksamhet och de produkter som en näringsidkare saluhåller, är att märka varorna med ett kännetecken som kan förknippas med verksamheten. Ensamrätten som tillkommer ett varumärke eller kännetecken ger innehavaren rätt att använda märket i sin egen verksamhet eller licensiera ut det till andra näringsidkare. Rätten uppkommer genom registrering av ett varumärke hos PRV eller genom inarbetning av ett kännetecken. I båda fallen krävs det att märket har särskiljningsförmåga gentemot andra märken som redan finns tillgängliga på marknaden. I den djungel av varumärken som vuxit upp på marknaden, inträffar det naturligtvis att två märken påminner om varandra i så hög grad att de riskerar att förväxlas av den... (More)
- Ett effektivt sätt att profilera en verksamhet och de produkter som en näringsidkare saluhåller, är att märka varorna med ett kännetecken som kan förknippas med verksamheten. Ensamrätten som tillkommer ett varumärke eller kännetecken ger innehavaren rätt att använda märket i sin egen verksamhet eller licensiera ut det till andra näringsidkare. Rätten uppkommer genom registrering av ett varumärke hos PRV eller genom inarbetning av ett kännetecken. I båda fallen krävs det att märket har särskiljningsförmåga gentemot andra märken som redan finns tillgängliga på marknaden. I den djungel av varumärken som vuxit upp på marknaden, inträffar det naturligtvis att två märken påminner om varandra i så hög grad att de riskerar att förväxlas av den grupp av konsumenter, omsättningskretsen, vartill varorna riktar sig. I sådana fall kan innehavaren av ett registrerat märke eller inarbetat kännetecken utöva sin ensamrätt gentemot innehavaren av det märke som föranleder förväxlingsrisken. Förutsättningen är enligt huvudregeln att varorna som märkena avser är av samma eller liknande varuslag. Bestämmelsen om samma eller liknande varuslag bygger på en rad olika kriterier. Regeln är svårbedömd och leder ofta till att domstolen får döma utifrån de vagt ställda kriterier som finns. Resultatet blir således tämligen skönsmässigt. Som exempel på omständigheter som föranleder varuslagslikhet kan nämnas likheter i varornas sammansättning, ändamål eller användningsområden. Det som i slutänden avgör om varuslagen bedöms som liknande, är ifall omsättningskretsen uppfattar att varorna har samma kommersiella ursprung. Vissa varumärken har ett skydd mot förväxlingsbarhet som sträcker sig utanför varuslagslikheten. Detta innebär att risk för förväxling kan förekomma trots att märkena inte avser varor av samma eller liknande slag. Kravet för att det utökade skyddet skall gälla är att varumärket är väl ansett. Syftet med bestämmelsen är att skydda vissa märken som till följd av en utsatt position på marknaden anses särskilt skyddsvärda. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562338
- author
- Svensson, Johan
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Immaterialrätt
- language
- Swedish
- id
- 1562338
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:30
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:30
@misc{1562338,
abstract = {{Ett effektivt sätt att profilera en verksamhet och de produkter som en näringsidkare saluhåller, är att märka varorna med ett kännetecken som kan förknippas med verksamheten. Ensamrätten som tillkommer ett varumärke eller kännetecken ger innehavaren rätt att använda märket i sin egen verksamhet eller licensiera ut det till andra näringsidkare. Rätten uppkommer genom registrering av ett varumärke hos PRV eller genom inarbetning av ett kännetecken. I båda fallen krävs det att märket har särskiljningsförmåga gentemot andra märken som redan finns tillgängliga på marknaden. I den djungel av varumärken som vuxit upp på marknaden, inträffar det naturligtvis att två märken påminner om varandra i så hög grad att de riskerar att förväxlas av den grupp av konsumenter, omsättningskretsen, vartill varorna riktar sig. I sådana fall kan innehavaren av ett registrerat märke eller inarbetat kännetecken utöva sin ensamrätt gentemot innehavaren av det märke som föranleder förväxlingsrisken. Förutsättningen är enligt huvudregeln att varorna som märkena avser är av samma eller liknande varuslag. Bestämmelsen om samma eller liknande varuslag bygger på en rad olika kriterier. Regeln är svårbedömd och leder ofta till att domstolen får döma utifrån de vagt ställda kriterier som finns. Resultatet blir således tämligen skönsmässigt. Som exempel på omständigheter som föranleder varuslagslikhet kan nämnas likheter i varornas sammansättning, ändamål eller användningsområden. Det som i slutänden avgör om varuslagen bedöms som liknande, är ifall omsättningskretsen uppfattar att varorna har samma kommersiella ursprung. Vissa varumärken har ett skydd mot förväxlingsbarhet som sträcker sig utanför varuslagslikheten. Detta innebär att risk för förväxling kan förekomma trots att märkena inte avser varor av samma eller liknande slag. Kravet för att det utökade skyddet skall gälla är att varumärket är väl ansett. Syftet med bestämmelsen är att skydda vissa märken som till följd av en utsatt position på marknaden anses särskilt skyddsvärda.}},
author = {{Svensson, Johan}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Varuslagslikhet}},
year = {{2004}},
}