Polisiära provokationer - med särskild hänsyn till Europakonventionen
(2002)Department of Law
- Abstract
- Mitt arbete behandlar den svenska tillämpningen vid polisiära provokationer samt deras konformitet med Europakonventionen. Provokation betyder i uppsatsens sammanhang att polisen i sitt brottsbekämpande arbete lockar eller utmanar någon till en handling som kan vara besvärande för denne vid en efterföljande rättegång. Det finns en åtskillnad mellan den tillåtna bevis-provokationen och den otillåtna brottsprovokationen. Bevisprovokation in-nebär att polisen agerar i syfte att få fram bevisning, medan brottsprovoka-tion betyder att polisen agerar i syfte att framkalla brott. Det finns idag ingen lagreglering gällande denna arbetsmetod, men det finns utarbetade principer för hur en korrekt bevisprovokation skall genom-föras. Principerna har... (More)
- Mitt arbete behandlar den svenska tillämpningen vid polisiära provokationer samt deras konformitet med Europakonventionen. Provokation betyder i uppsatsens sammanhang att polisen i sitt brottsbekämpande arbete lockar eller utmanar någon till en handling som kan vara besvärande för denne vid en efterföljande rättegång. Det finns en åtskillnad mellan den tillåtna bevis-provokationen och den otillåtna brottsprovokationen. Bevisprovokation in-nebär att polisen agerar i syfte att få fram bevisning, medan brottsprovoka-tion betyder att polisen agerar i syfte att framkalla brott. Det finns idag ingen lagreglering gällande denna arbetsmetod, men det finns utarbetade principer för hur en korrekt bevisprovokation skall genom-föras. Principerna har uppkommit genom ett sammanställande av förarbeten till polislagen, prejudikat samt JO-beslut. De sex huvudprinciperna är: 1. Att det aldrig är tillåtet att provocera någon att begå brott som denne annars inte skulle ha begått. 2. För att en provokationsåtgärd skall vara tillåten krävs stark misstanke om brott. 3. Provokation får tillgripas endast vid grov brottslighet. 4. Behovs- och proportionalitetsprinciperna skall iakttas. 5. Beslut om provokation skall fattas på chefsnivå. 6. Åtgärden skall noga dokumenteras. Det finns två artiklar i Europakonventionen som aktualiseras vid provo-kation: artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång och artikel 8 som skyddar mot inskränkningar i den personliga integriteten. En bedömning av om rätten till en rättvis rättegång har kränkts sker med hänsyn till förfarandet i sin helhet. Huvudfrågan jag försöker besvara är hu-ruvida ett användande av provokation kan medföra att det efterföljande för-farandet strider mot artikel 6. Svaret jag kommer fram till, efter bland annat en behandling av det enda målet med en någorlunda klar inriktning Teixeira de Castro mot Portugal, är att en kompensation torde uppväga att en brotts-provokation förelegat och det har som helhet varit förhanden en rättvis rät-tegång. Svensk praxis har lämnat en möjlighet till strafflindring, om polisen använt sig av metoder som framstått som uppenbart otillbörliga. Efter en utredning av möjliga tillvägagångssätt kom jag fram till att för Sveriges del torde det lämpligaste vara en påföljdsrabatt till följd av hänsyn till billighets-skäl. Enligt artikel 8 har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familje-liv, sitt hem och sin korrespondens. För att en inskränkning av detta skyddet skall få ske måste åtgärden bland annat ha stöd i lag. Detta stöd undersöktes och slutsatsen blev att det är ytterst tveksamt om kravet är uppfyllt. Det framkommer dock att det ändå inte krävs någon lagreglering med hänsyn till konventionen på grund av att ett skydd mot provokation inte anses innefat-tas i de skyddsintressen som tas upp i artikeln. Min slutsats är den att trots att Europakonventionen inte kräver ett ut-tryckligt lagstöd för arbetsmetoden så är det behövligt med hänsyn till rätt-säkerheten och dess krav på förutsebarhet. Det behövs även en klar gräns-dragning mellan bevis- och brottsprovokation för att polisen klart skall få veta vad som är tillåtet och vad som inte är det. Klara förutsättningar för polis och åklagare kan leda till en ökad effektivitet i brottsbekämpandet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562567
- author
- Thorvaldsson, Anna
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1562567
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:30
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:30
@misc{1562567,
abstract = {{Mitt arbete behandlar den svenska tillämpningen vid polisiära provokationer samt deras konformitet med Europakonventionen. Provokation betyder i uppsatsens sammanhang att polisen i sitt brottsbekämpande arbete lockar eller utmanar någon till en handling som kan vara besvärande för denne vid en efterföljande rättegång. Det finns en åtskillnad mellan den tillåtna bevis-provokationen och den otillåtna brottsprovokationen. Bevisprovokation in-nebär att polisen agerar i syfte att få fram bevisning, medan brottsprovoka-tion betyder att polisen agerar i syfte att framkalla brott. Det finns idag ingen lagreglering gällande denna arbetsmetod, men det finns utarbetade principer för hur en korrekt bevisprovokation skall genom-föras. Principerna har uppkommit genom ett sammanställande av förarbeten till polislagen, prejudikat samt JO-beslut. De sex huvudprinciperna är: 1. Att det aldrig är tillåtet att provocera någon att begå brott som denne annars inte skulle ha begått. 2. För att en provokationsåtgärd skall vara tillåten krävs stark misstanke om brott. 3. Provokation får tillgripas endast vid grov brottslighet. 4. Behovs- och proportionalitetsprinciperna skall iakttas. 5. Beslut om provokation skall fattas på chefsnivå. 6. Åtgärden skall noga dokumenteras. Det finns två artiklar i Europakonventionen som aktualiseras vid provo-kation: artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång och artikel 8 som skyddar mot inskränkningar i den personliga integriteten. En bedömning av om rätten till en rättvis rättegång har kränkts sker med hänsyn till förfarandet i sin helhet. Huvudfrågan jag försöker besvara är hu-ruvida ett användande av provokation kan medföra att det efterföljande för-farandet strider mot artikel 6. Svaret jag kommer fram till, efter bland annat en behandling av det enda målet med en någorlunda klar inriktning Teixeira de Castro mot Portugal, är att en kompensation torde uppväga att en brotts-provokation förelegat och det har som helhet varit förhanden en rättvis rät-tegång. Svensk praxis har lämnat en möjlighet till strafflindring, om polisen använt sig av metoder som framstått som uppenbart otillbörliga. Efter en utredning av möjliga tillvägagångssätt kom jag fram till att för Sveriges del torde det lämpligaste vara en påföljdsrabatt till följd av hänsyn till billighets-skäl. Enligt artikel 8 har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familje-liv, sitt hem och sin korrespondens. För att en inskränkning av detta skyddet skall få ske måste åtgärden bland annat ha stöd i lag. Detta stöd undersöktes och slutsatsen blev att det är ytterst tveksamt om kravet är uppfyllt. Det framkommer dock att det ändå inte krävs någon lagreglering med hänsyn till konventionen på grund av att ett skydd mot provokation inte anses innefat-tas i de skyddsintressen som tas upp i artikeln. Min slutsats är den att trots att Europakonventionen inte kräver ett ut-tryckligt lagstöd för arbetsmetoden så är det behövligt med hänsyn till rätt-säkerheten och dess krav på förutsebarhet. Det behövs även en klar gräns-dragning mellan bevis- och brottsprovokation för att polisen klart skall få veta vad som är tillåtet och vad som inte är det. Klara förutsättningar för polis och åklagare kan leda till en ökad effektivitet i brottsbekämpandet.}},
author = {{Thorvaldsson, Anna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Polisiära provokationer - med särskild hänsyn till Europakonventionen}},
year = {{2002}},
}