Missbruk av dominerande ställning vid försvar av patent

Abstract

Immaterialrätt och konkurrensrätt har till uppgift att tillvarata delvis motstridiga intressen. Tillerkännande av en immateriell ensamrätt skapar en form av monopolställning för rättighetens innehavare. Denne kan i kraft av de rättigheter som inryms i ensamrätten begränsa eller utestänga konkurrens på en marknad. Motsättningen mellan dessa rättsområden genererar svåra av-vägnings-problem mellan allmänna, konkurrensbefrämjande, och enskilda, äganderättsliga, intressen. Ett exempel sprunget ur verkligheten och med rötterna i ovanstående problematik är frågan om hur långt en innehavare av en patenträttighet kan gå för att försvara sig mot intrång i ensamrätten. Patentinstitutet ger innehavaren vissa rättigheter att försvara sin ensamrätt. En av dessa rättigheter är möjligheten att genom rättsordningen förhindra och stoppa tredje man från att göra intrång i ensamrätten. Om denna rättighet emellertid kan och de facto utnyttjas för att chikanöst trakassera eller störa konkurrenter kan detta ifrågasättas. Om ett företag som befinner sig i en dominerande ställning uppvisar ett sådant beteende kan konkurrens-rättsliga hänsyn motivera en inskränkning av rätten att processa för att freda ett patent från intrång. Varken EU:s domstol, Förstainstansrätt eller Kommission har helt klart tagit ställning till denna fråga. Däremot finns det fall som med konkurrens-begränsning-srättsliga hänsyn påvisar dels&semic möjligheten att inskränka rätten att processa för att förhindra intrång i en patenträtt samt dels&semic möjligheten att vid missbruk av nationella rättsystem genom drivande av trakasserande processer betrakta detta som en missbrukshandling enligt UF:s regel om missbruk av dominerande ställning, art 82. Om man utgår ifrån att EU:s organ skulle resonera konsekvent utifrån denna praxis anser jag att det finns utrymme för att betrakta trakasserande intrångsprocesser som en missbrukshandling i art 82:s mening. Detta utrymmes omfattning eller existens är emellertid inte prövat i praktiken. En väsentlig aspekt i frågan är karaktären hos de rättigheter och intressen som riskerar att inskränkas. Rättigheterna och intressena som ställs emot varandra i denna avvägning är av stor dignitet. Å ena sidan finns rätten till att få sin sak prövad i domstol och å andra sidan finns konkurrensrättsliga strävanden om lojal konkurrens. Den praxis som jag grundar min slutsats på har uppställt relativt höga krav för att genombryta både den allmänna rättigheten till process samt en dylik inskränkning av patenträttens rätt till förhindrande av intrång. Trots, men även med hänsyn till, detta talar enligt min mening starka skäl för att grova och uppenbara fall av trakasserande intrångsprocesser skall kunna falla inom miss-bruksbegreppet i art 82. Som ovan antytts har den här berörda frågan uppkommit i ett autentiskt fall. Fallet rör det svensk-engelska läkemedelsföretaget AstraZeneca. EU-kommissionens konkurrensenhet har under innevarande år gjort undersökningar i turerna kring AstraZenecas förfarande för att försvara sitt magsårsläkemedel Losec. I dessa undersökningar ställs bland annat frågan om företaget gjort sig skyldigt till missbruk av dominerande ställning då de inför nationella domstolar stämt generikatillverkande konkurrenter för patentintrång. Med hänsyn till att frågan fortfarande är under utredning av Kommissionen samt att AstraZeneca endast sparsamt kommenterat uppgifterna har jag i min undersökning av detta fall varit hänvisad till information i dags- och fackpress samt uppgifter från praktiker. Jag har med ledning av denna information uppställt hypoteser angående företagets beteende. Utifrån dessa har förts diskussioner kring vilka former av beteenden som skulle kunna konstituera kränkningar av art 82. Mina slutsatser i denna del är att företaget troligen kan anses ha missbrukat sin dominerande ställning genom intrångsprocesser. Detta grundar jag främst på det faktum att man som grund för flera intrångsstämningar använt sig av ett tilläggsskyddat patent där detta tilläggsskydd troligen erhållits på illojal väg. Även det faktum att man drivit substanslösa okynnesprocesser för att skrämma konkurrenter är anmärkningsvärt men ryms troligen inte i det processmissbruksbegrepp som kommissionen tidigare uppställt. Skäl att anse detta som missbruk finns emellertid även om det inte omfattas av den praxis som föreligger. En prövning av frågan i EGD vore välkommet både för klargörande och utvecklande av rättsläget i frågan. Jag ser tre konsekvenser av en fällande dom mot AstraZeneca, två faktiska och en potentiell&semic ett ekonomiskt skadestånd samt ett skadat goodwill för AstraZeneca samt i det större perspektivet&semic en debatt som uppmärksammar marknads- och affärsstrategier i denna bransch. En bransch som å ena sidan betraktas och hyllas som ett av de yttersta bevisen på civilisationens landvinningar men som samtidigt, å den andra, kan visa prov på ociviliserade affärsmetoder.

• author: Vestman, Per
• supervisor: Eva Lindell-Frantz
• organization: Department of Law
• year: 2000
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Konkurrensrätt
• language: Swedish
• id: 1562782
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:30
• date last changed: 2010-03-08 15:55:30