Advanced

Tidigare brottslighets betydelse för påföljdsbestämningen

Westling, Anna (2009)
Department of Law
Abstract
Föreliggande arbete behandlar tidigare brottslighets betydelse för påföljdsbestämningen. Syftet är att undersöka hur och varför tidigare brottslighet tillmäts betydelse vid bestämningen av påföljd. Enligt gällande rätt kan återfall beaktas vid påföljdsbestämningen främst på tre olika sätt. Det blir i första hand fråga om ett skärpt påföljdsval enligt 30 kap 4 § BrB, då återfall enligt 30 kap 4 § BrB kan bidra till att bryta presumtionen mot fängelse. Återfallet kan därefter beaktas vid förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap 4 § BrB. Det finns en presumtion för att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas om inte särskilda skäl talar emot det. Om återfallet inte kan beaktas i tillräcklig mån genom ett skärpt... (More)
Föreliggande arbete behandlar tidigare brottslighets betydelse för påföljdsbestämningen. Syftet är att undersöka hur och varför tidigare brottslighet tillmäts betydelse vid bestämningen av påföljd. Enligt gällande rätt kan återfall beaktas vid påföljdsbestämningen främst på tre olika sätt. Det blir i första hand fråga om ett skärpt påföljdsval enligt 30 kap 4 § BrB, då återfall enligt 30 kap 4 § BrB kan bidra till att bryta presumtionen mot fängelse. Återfallet kan därefter beaktas vid förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap 4 § BrB. Det finns en presumtion för att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas om inte särskilda skäl talar emot det. Om återfallet inte kan beaktas i tillräcklig mån genom ett skärpt påföljdsval eller genom ett förverkande av villkorligt medgiven frihet får den tidigare brottsligheten påverka straffmätningen, enligt 29 kap 4 § BrB. Det finns alltså möjlighet att beakta tidigare brottslighet på flera olika sätt. Ett skärpt straff vid återfall kan motiveras utifrån både allmän- och individualpreventiva utgångspunkter. Det finns dock inget empiriskt stöd för att dessa teorier skulle ha en brottspreventiv effekt ifråga om återfall, vilket innebär att man inte kan åberopa allmän- eller individualprevention som grund för återfallsskärpning. Tidigare brottslighet kan heller inte anses vara en relevant omständighet för återfallsskärpning enligt proportionalitets- och ekvivalenstankar - en gärning blir inte svårare för att gärningsmannen begått brott förut. Den motivering som ges i förarbetena utgår emellertid varken från proportionalitets- eller preventionsöverväganden utan förankrar sitt beslut i att återfallsskärpning av allmänheten uppfattas som naturligt och rimligt. Att åberopa det allmänna rättsmedvetandet som grund för lagstiftning är dock förenat med svårigheter. Dels därför att det saknas empiriskt stöd för att med säkerhet kunna konstatera att den anförda uppfattningen är allmän, dels därför att det kan vara svårt att basera en rationell lagstiftning på allmänhetens uppfattning. I doktrinen har det riktats kritik mot den nuvarande regleringen från flera olika håll. Dels anses reglerna - som innebär att återfall kan beaktas enligt tre olika bestämmelser - strida mot dubbelbestraffningsförbudet, som innebär att en omständighet som är till nackdel till den tilltalade inte får beaktas flera gånger under straffbestämningen. Dels anses kriterierna som talar för en återfallsskärpning i 29 kap 4 § BrB vara godtyckliga och kriminalpolitiskt irrelevanta. Dels har betydelsen av tidigare brottslighet - tillsammans med betydelsen av artbrottslighet - inneburit att korta fängelsestraff döms ut i hög grad, vilket strider mot den kriminalpolitiska målsättningen att i möjligaste mån undvika korta fängelsestraff, i enlighet med humanitetsprincipen. Ett nytt förslag till återfallsreglering presenterades i oktober 2008 och är i skrivande stund på remiss. Förslaget går i motsatt riktning i förhållande till kritiken i doktrinen och utvidgar möjligheten till att skärpa straffet utöver straffvärdet vid återfall. En sådan ordning strider mot såväl proportionalitetsprincipen, då straffet inte kommer att motsvara brottets allvar, som dubbelbestraffningsförbudet, då bestämmelsen är tänkt att tillämpas parallellt med andra bestämmelser som beaktar tidigare brottslighet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Westling, Anna
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1562996
date added to LUP
2010-03-08 15:55:31
date last changed
2010-03-08 15:55:31
@misc{1562996,
  abstract     = {Föreliggande arbete behandlar tidigare brottslighets betydelse för påföljdsbestämningen. Syftet är att undersöka hur och varför tidigare brottslighet tillmäts betydelse vid bestämningen av påföljd. Enligt gällande rätt kan återfall beaktas vid påföljdsbestämningen främst på tre olika sätt. Det blir i första hand fråga om ett skärpt påföljdsval enligt 30 kap 4 § BrB, då återfall enligt 30 kap 4 § BrB kan bidra till att bryta presumtionen mot fängelse. Återfallet kan därefter beaktas vid förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap 4 § BrB. Det finns en presumtion för att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas om inte särskilda skäl talar emot det. Om återfallet inte kan beaktas i tillräcklig mån genom ett skärpt påföljdsval eller genom ett förverkande av villkorligt medgiven frihet får den tidigare brottsligheten påverka straffmätningen, enligt 29 kap 4 § BrB. Det finns alltså möjlighet att beakta tidigare brottslighet på flera olika sätt. Ett skärpt straff vid återfall kan motiveras utifrån både allmän- och individualpreventiva utgångspunkter. Det finns dock inget empiriskt stöd för att dessa teorier skulle ha en brottspreventiv effekt ifråga om återfall, vilket innebär att man inte kan åberopa allmän- eller individualprevention som grund för återfallsskärpning. Tidigare brottslighet kan heller inte anses vara en relevant omständighet för återfallsskärpning enligt proportionalitets- och ekvivalenstankar - en gärning blir inte svårare för att gärningsmannen begått brott förut. Den motivering som ges i förarbetena utgår emellertid varken från proportionalitets- eller preventionsöverväganden utan förankrar sitt beslut i att återfallsskärpning av allmänheten uppfattas som naturligt och rimligt. Att åberopa det allmänna rättsmedvetandet som grund för lagstiftning är dock förenat med svårigheter. Dels därför att det saknas empiriskt stöd för att med säkerhet kunna konstatera att den anförda uppfattningen är allmän, dels därför att det kan vara svårt att basera en rationell lagstiftning på allmänhetens uppfattning. I doktrinen har det riktats kritik mot den nuvarande regleringen från flera olika håll. Dels anses reglerna - som innebär att återfall kan beaktas enligt tre olika bestämmelser - strida mot dubbelbestraffningsförbudet, som innebär att en omständighet som är till nackdel till den tilltalade inte får beaktas flera gånger under straffbestämningen. Dels anses kriterierna som talar för en återfallsskärpning i 29 kap 4 § BrB vara godtyckliga och kriminalpolitiskt irrelevanta. Dels har betydelsen av tidigare brottslighet - tillsammans med betydelsen av artbrottslighet - inneburit att korta fängelsestraff döms ut i hög grad, vilket strider mot den kriminalpolitiska målsättningen att i möjligaste mån undvika korta fängelsestraff, i enlighet med humanitetsprincipen. Ett nytt förslag till återfallsreglering presenterades i oktober 2008 och är i skrivande stund på remiss. Förslaget går i motsatt riktning i förhållande till kritiken i doktrinen och utvidgar möjligheten till att skärpa straffet utöver straffvärdet vid återfall. En sådan ordning strider mot såväl proportionalitetsprincipen, då straffet inte kommer att motsvara brottets allvar, som dubbelbestraffningsförbudet, då bestämmelsen är tänkt att tillämpas parallellt med andra bestämmelser som beaktar tidigare brottslighet.},
  author       = {Westling, Anna},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Tidigare brottslighets betydelse för påföljdsbestämningen},
  year         = {2009},
}