Nationell processrätt i belysning av rättspraxis från EG-domstolen
(2001)Department of Law
- Abstract
- Enligt artikel 10 i fördraget är nationella domstolar skyldiga att säkerställa EG-rättens effektivitet och därigenom de rättigheter enskilda åtnjuter enligt EG-rätten. Detta har sin förklaring i att EG-rätten, med ett fåtal undantag, inte innehåller några processrättsliga regleringar för att garantera EG-rättens effektiva genomslag på nationell nivå och möjligheten för enskilda att göra gällande sina rättigheter enligt EG-rätten inför nationell domstol. EG-domstolen har genom praxis på området fastslagit att gemenskapsrättsliga rättigheter skall skyddas genom nationella rättsmedel, i nationella domstolar och med hjälp av nationella processregler. Medlemsstaternas processrättsliga autonomi, som denna princip även har kallats, är emellertid... (More)
- Enligt artikel 10 i fördraget är nationella domstolar skyldiga att säkerställa EG-rättens effektivitet och därigenom de rättigheter enskilda åtnjuter enligt EG-rätten. Detta har sin förklaring i att EG-rätten, med ett fåtal undantag, inte innehåller några processrättsliga regleringar för att garantera EG-rättens effektiva genomslag på nationell nivå och möjligheten för enskilda att göra gällande sina rättigheter enligt EG-rätten inför nationell domstol. EG-domstolen har genom praxis på området fastslagit att gemenskapsrättsliga rättigheter skall skyddas genom nationella rättsmedel, i nationella domstolar och med hjälp av nationella processregler. Medlemsstaternas processrättsliga autonomi, som denna princip även har kallats, är emellertid inte helt oinskränkt. Allteftersom EG-domstolen, främst genom proceduren om förhandsavgörande, har tagit ställning till olika nationella processregler, har ett antal principer och villkor gällande den nationella processordningen utkristalliserats. De två mest grundläggande kraven består i att de nationella processregler som används då ett EG-rättsligt anspråk görs gällande inför nationell domstol, inte får vara diskriminerande eller mindre förmånliga i förhållande till liknande anspråk av nationell natur samt att dessa inte får göra det omöjligt, eller orimligt svårt, att i praktiken utöva EG-rättsliga rättigheter. Dessa krav fastslogs för första gången i målen Rewe-Zentralfinanz och Comet från 1976. EG-domstolen har emellertid preciserat ytterligare krav på de nationella processordningarna, senast genom avgörandena i Peterbroeck och Van Schijndel från 1995. EG-domstolens avgörande i dessa mål har klargjort att bedömningen av en nationell processregels tillåtlighet måste ske mot bakgrund av processreglernas roll i den aktuella processen sedd som en helhet och med beaktande av processens förlopp och särdrag. Utifrån dessa ställningstaganden kan man dra slutsatsen att EG-domstolen, vid bedömningen av en nationell processregels hindrande verkan, onekligen tar vissa hänsyn till den nationella processordningens autonomi och dess grundläggande fundament. Trots dessa hänsynstaganden står det klart att EG-rättens krav på den nationella processrätten har ökat, vilket i viss mån även förändrat förhållandet mellan EG-rätten och medlemsstaternas autonomi vad gäller processuella regler. Dessa förändringar medför en förändrad syn på den kompetensuppdelning som hittills rått mellan gemenskapen och medlemsstaterna vad gäller processuella regler. Balansen mellan EG-rättens krav på att materiella rättigheter skall garanteras ett effektivt skydd i nationella domstolar och medlemsstaternas s.k. processrättsliga autonomi har successivt rubbats till förmån för EG-rättens krav. I sammanhanget bör tilläggas att Amsterdamfördraget tillfört nya bestämmelser som kan användas för en stegvis harmonisering av processrättsliga regler genom sekundärrättslagstiftning. Parallellt med denna utveckling, står det klart att EG-rätten innefattar ett allt starkare skydd för grundläggande mänskliga rättigheter och följaktligen för grundläggande processrättsliga rättigheter, såsom enskildas rätt till domstolsprövning, ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång. Detta har i sin tur fått återverkningar på hur EG-domstolen valt att utforma EG-rättens krav på nationella processregler och på dess sätt att bedöma deras hindrande verkan. Principen om enskildas rätt till ett effektivt rättsmedel har efter hand tillskapats en särskild ställning inom EG-rätten. I EG-domstolens praxis fungerar denna princip i en slags samverkan med kravet på att EG-rätten skall garanteras ett effektivt genomslag på nationell nivå. Principen kan karaktäriseras som ett instrument för att uppnå ett effektivt genomslag, men förefaller på samma gång inneha en självständig position, sidoordnad EG-rättens strävan efter absolut effektivitet i medlemsstaterna. Sammantaget ger denna utveckling upphov till nya frågeställningar vad gäller processrättens framtida roll i det EG-rättsliga systemet. Dessa frågeställningar rör främst hur, och på vilket sätt, EG-domstolen kommer att modifiera redan fastställda krav och/eller utforma nya krav på den nationella processordningen. Frågetecken kan också resas i förhållande till EG-domstolens ambitioner att utveckla och förstärka skyddet för grundläggande processrättsliga regler inom själva EG-rätten. Det är följaktligen mycket som talar för att medlemsstaternas processrättsliga autonomi kommer att inskränkas ytterligare. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1563059
- author
- Wiklund, Maria
- supervisor
- organization
- year
- 2001
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1563059
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:31
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:31
@misc{1563059,
abstract = {{Enligt artikel 10 i fördraget är nationella domstolar skyldiga att säkerställa EG-rättens effektivitet och därigenom de rättigheter enskilda åtnjuter enligt EG-rätten. Detta har sin förklaring i att EG-rätten, med ett fåtal undantag, inte innehåller några processrättsliga regleringar för att garantera EG-rättens effektiva genomslag på nationell nivå och möjligheten för enskilda att göra gällande sina rättigheter enligt EG-rätten inför nationell domstol. EG-domstolen har genom praxis på området fastslagit att gemenskapsrättsliga rättigheter skall skyddas genom nationella rättsmedel, i nationella domstolar och med hjälp av nationella processregler. Medlemsstaternas processrättsliga autonomi, som denna princip även har kallats, är emellertid inte helt oinskränkt. Allteftersom EG-domstolen, främst genom proceduren om förhandsavgörande, har tagit ställning till olika nationella processregler, har ett antal principer och villkor gällande den nationella processordningen utkristalliserats. De två mest grundläggande kraven består i att de nationella processregler som används då ett EG-rättsligt anspråk görs gällande inför nationell domstol, inte får vara diskriminerande eller mindre förmånliga i förhållande till liknande anspråk av nationell natur samt att dessa inte får göra det omöjligt, eller orimligt svårt, att i praktiken utöva EG-rättsliga rättigheter. Dessa krav fastslogs för första gången i målen Rewe-Zentralfinanz och Comet från 1976. EG-domstolen har emellertid preciserat ytterligare krav på de nationella processordningarna, senast genom avgörandena i Peterbroeck och Van Schijndel från 1995. EG-domstolens avgörande i dessa mål har klargjort att bedömningen av en nationell processregels tillåtlighet måste ske mot bakgrund av processreglernas roll i den aktuella processen sedd som en helhet och med beaktande av processens förlopp och särdrag. Utifrån dessa ställningstaganden kan man dra slutsatsen att EG-domstolen, vid bedömningen av en nationell processregels hindrande verkan, onekligen tar vissa hänsyn till den nationella processordningens autonomi och dess grundläggande fundament. Trots dessa hänsynstaganden står det klart att EG-rättens krav på den nationella processrätten har ökat, vilket i viss mån även förändrat förhållandet mellan EG-rätten och medlemsstaternas autonomi vad gäller processuella regler. Dessa förändringar medför en förändrad syn på den kompetensuppdelning som hittills rått mellan gemenskapen och medlemsstaterna vad gäller processuella regler. Balansen mellan EG-rättens krav på att materiella rättigheter skall garanteras ett effektivt skydd i nationella domstolar och medlemsstaternas s.k. processrättsliga autonomi har successivt rubbats till förmån för EG-rättens krav. I sammanhanget bör tilläggas att Amsterdamfördraget tillfört nya bestämmelser som kan användas för en stegvis harmonisering av processrättsliga regler genom sekundärrättslagstiftning. Parallellt med denna utveckling, står det klart att EG-rätten innefattar ett allt starkare skydd för grundläggande mänskliga rättigheter och följaktligen för grundläggande processrättsliga rättigheter, såsom enskildas rätt till domstolsprövning, ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång. Detta har i sin tur fått återverkningar på hur EG-domstolen valt att utforma EG-rättens krav på nationella processregler och på dess sätt att bedöma deras hindrande verkan. Principen om enskildas rätt till ett effektivt rättsmedel har efter hand tillskapats en särskild ställning inom EG-rätten. I EG-domstolens praxis fungerar denna princip i en slags samverkan med kravet på att EG-rätten skall garanteras ett effektivt genomslag på nationell nivå. Principen kan karaktäriseras som ett instrument för att uppnå ett effektivt genomslag, men förefaller på samma gång inneha en självständig position, sidoordnad EG-rättens strävan efter absolut effektivitet i medlemsstaterna. Sammantaget ger denna utveckling upphov till nya frågeställningar vad gäller processrättens framtida roll i det EG-rättsliga systemet. Dessa frågeställningar rör främst hur, och på vilket sätt, EG-domstolen kommer att modifiera redan fastställda krav och/eller utforma nya krav på den nationella processordningen. Frågetecken kan också resas i förhållande till EG-domstolens ambitioner att utveckla och förstärka skyddet för grundläggande processrättsliga regler inom själva EG-rätten. Det är följaktligen mycket som talar för att medlemsstaternas processrättsliga autonomi kommer att inskränkas ytterligare.}},
author = {{Wiklund, Maria}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Nationell processrätt i belysning av rättspraxis från EG-domstolen}},
year = {{2001}},
}