Barnets religion - vem bestämmer? En rättighetsteoretisk studie av barnets negativa religionsfrihet i förhållande till vårdnadshavaren
(2009)Department of Law
- Abstract
- Uppsatsen behandlar frågan gällande barns rätt till negativ religionsfrihet och möjligheten att hävda en sådan rättighet i förhållande till sin vårdnadshavare. Syftet är att med en rättighetsteoretisk utgångspunkt diskutera hur rättigheten ter sig i svensk rätt och huruvida det återfinns några reella möjligheter för barn att utöva denna gentemot vårdnadshavaren. Rättighetsdiskussionen utgår från Hohfelds definition av rättigheter, enligt vilken det krävs just en reell möjlighet att utöva en rättighet gentemot någon som har en plikt att respektera den för att anses som en fullgod rättighetsinnehavare. Rättighetsbegreppet har således ett samband med rättighetsinnehavarens autonomi. Fokus för frågan rörande barnets negativa religionsfrihet är... (More)
- Uppsatsen behandlar frågan gällande barns rätt till negativ religionsfrihet och möjligheten att hävda en sådan rättighet i förhållande till sin vårdnadshavare. Syftet är att med en rättighetsteoretisk utgångspunkt diskutera hur rättigheten ter sig i svensk rätt och huruvida det återfinns några reella möjligheter för barn att utöva denna gentemot vårdnadshavaren. Rättighetsdiskussionen utgår från Hohfelds definition av rättigheter, enligt vilken det krävs just en reell möjlighet att utöva en rättighet gentemot någon som har en plikt att respektera den för att anses som en fullgod rättighetsinnehavare. Rättighetsbegreppet har således ett samband med rättighetsinnehavarens autonomi. Fokus för frågan rörande barnets negativa religionsfrihet är autonomin rörande utträde ur trossamfund - en rätt som i svensk rätt regleras i lag (1998:1593) om trossamfund (TroL) och kompletteras med bestämmelser angående vårdnadshavarens bestämmanderätt i Föräldrabalkens (1949:381) 6:11. TroL 4 § infördes som en partiell inkorporering av barnkonventionens artikel 14, vilken reglerar just religionsfriheten, och innebär ett samtyckesrekvisit för barn som fyllt tolv år. Möjligheten att hävda samtyckesrekvisitet begränsas dock till de situationer då en vårdnadshavare initierar ett inträde i eller ett utträde ur trossamfund. Den medbestämmanderätt, som barn ges i bestämmelsen, får i praktiken sålunda karaktären av en vetorätt, vilken endast kan göras gällande då vårdnadshavaren försöker få till stånd en förändring. Rättighetsdiskursen rörande barn som innehavare och utövare av rättigheter är problematisk av flera anledningar. Den främsta torde vara den dikotomi, som karakteriserar debatten, enligt vilken det sker en uppdelning bland dem som fokuserar på ett skydd för barnet och dem som framhåller ett skydd för barnets rättigheter. Problematiken härrör från svårigheten i att argumentera för barn i egenskap av rättighetsinnehavare som en enhetlig grupp, av vilken anledning diskussionen ofta kretsar kring barnets gradvis växande autonomi. Knäckfrågan blir följaktligen i vilka stadier sådan autonomi skall aktualiseras och vem som ansvarar för att så sker. Det blir i sammanhanget synnerligen relevant att undersöka hur ansvarsfördelningen för barns rättigheter och således även deras autonomi sker på de tre inblandade aktörerna: vårdnadshavaren, det allmänna och barnet. I fallet rörande barns negativa religionsfrihet synes möjligheten att hävda autonomi i förhållande till vårdnadshavaren vara begränsad. Bestämmanderätten regleras huvudsakligen inom den privata sfären och det allmännas möjligheter att ingripa begränsas till situationer där barnet riskerar att fara illa. Som ett resultat anses vårdnadshavaren inneha det primära ansvaret för ett barns rättigheter. Det allmännas ansvar tycks sålunda utgå från ett skydd endast för barnet och inte för barnets rättigheter. Vidare är barnets möjligheter att själva hävda autonomi icke-existerande, då barns bestämmanderätt rörande utträde ur trossamfund saknar lagstöd och sålunda inte kan anses som en legal rättighet. Ett argumenterande för barns rätt till negativ religionsfrihet med utgångspunkt i den rättighetsteori som nämnts ovan bör således ställa krav på införandet av en ''religiös myndighetsålder'' i svensk rätt, genom vilken barn ges en bestämmanderätt rörande utträde ur trossamfund i form av en initiativrätt. Ett dylikt argumenterande kan utgå från tanken om barns gradvis växande autonomi och hämta stöd inte enbart från rättighetsteorin, utan även från en komparativ belysning samt sociologiska och psykologiska forskningsresultat rörande barns ålder och mognad. Nämnda diskussion återfinns i uppsatsens analysdel. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1563248
- author
- Åman Danielsson, Rebecka
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Familjerätt, Socialrätt
- language
- Swedish
- id
- 1563248
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:31
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:31
@misc{1563248,
abstract = {{Uppsatsen behandlar frågan gällande barns rätt till negativ religionsfrihet och möjligheten att hävda en sådan rättighet i förhållande till sin vårdnadshavare. Syftet är att med en rättighetsteoretisk utgångspunkt diskutera hur rättigheten ter sig i svensk rätt och huruvida det återfinns några reella möjligheter för barn att utöva denna gentemot vårdnadshavaren. Rättighetsdiskussionen utgår från Hohfelds definition av rättigheter, enligt vilken det krävs just en reell möjlighet att utöva en rättighet gentemot någon som har en plikt att respektera den för att anses som en fullgod rättighetsinnehavare. Rättighetsbegreppet har således ett samband med rättighetsinnehavarens autonomi. Fokus för frågan rörande barnets negativa religionsfrihet är autonomin rörande utträde ur trossamfund - en rätt som i svensk rätt regleras i lag (1998:1593) om trossamfund (TroL) och kompletteras med bestämmelser angående vårdnadshavarens bestämmanderätt i Föräldrabalkens (1949:381) 6:11. TroL 4 § infördes som en partiell inkorporering av barnkonventionens artikel 14, vilken reglerar just religionsfriheten, och innebär ett samtyckesrekvisit för barn som fyllt tolv år. Möjligheten att hävda samtyckesrekvisitet begränsas dock till de situationer då en vårdnadshavare initierar ett inträde i eller ett utträde ur trossamfund. Den medbestämmanderätt, som barn ges i bestämmelsen, får i praktiken sålunda karaktären av en vetorätt, vilken endast kan göras gällande då vårdnadshavaren försöker få till stånd en förändring. Rättighetsdiskursen rörande barn som innehavare och utövare av rättigheter är problematisk av flera anledningar. Den främsta torde vara den dikotomi, som karakteriserar debatten, enligt vilken det sker en uppdelning bland dem som fokuserar på ett skydd för barnet och dem som framhåller ett skydd för barnets rättigheter. Problematiken härrör från svårigheten i att argumentera för barn i egenskap av rättighetsinnehavare som en enhetlig grupp, av vilken anledning diskussionen ofta kretsar kring barnets gradvis växande autonomi. Knäckfrågan blir följaktligen i vilka stadier sådan autonomi skall aktualiseras och vem som ansvarar för att så sker. Det blir i sammanhanget synnerligen relevant att undersöka hur ansvarsfördelningen för barns rättigheter och således även deras autonomi sker på de tre inblandade aktörerna: vårdnadshavaren, det allmänna och barnet. I fallet rörande barns negativa religionsfrihet synes möjligheten att hävda autonomi i förhållande till vårdnadshavaren vara begränsad. Bestämmanderätten regleras huvudsakligen inom den privata sfären och det allmännas möjligheter att ingripa begränsas till situationer där barnet riskerar att fara illa. Som ett resultat anses vårdnadshavaren inneha det primära ansvaret för ett barns rättigheter. Det allmännas ansvar tycks sålunda utgå från ett skydd endast för barnet och inte för barnets rättigheter. Vidare är barnets möjligheter att själva hävda autonomi icke-existerande, då barns bestämmanderätt rörande utträde ur trossamfund saknar lagstöd och sålunda inte kan anses som en legal rättighet. Ett argumenterande för barns rätt till negativ religionsfrihet med utgångspunkt i den rättighetsteori som nämnts ovan bör således ställa krav på införandet av en ''religiös myndighetsålder'' i svensk rätt, genom vilken barn ges en bestämmanderätt rörande utträde ur trossamfund i form av en initiativrätt. Ett dylikt argumenterande kan utgå från tanken om barns gradvis växande autonomi och hämta stöd inte enbart från rättighetsteorin, utan även från en komparativ belysning samt sociologiska och psykologiska forskningsresultat rörande barns ålder och mognad. Nämnda diskussion återfinns i uppsatsens analysdel.}},
author = {{Åman Danielsson, Rebecka}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Barnets religion - vem bestämmer? En rättighetsteoretisk studie av barnets negativa religionsfrihet i förhållande till vårdnadshavaren}},
year = {{2009}},
}