Beräkning av försäkringsersättning vid skada på byggnad

Abstract

The purpose of this thesis is to analyse how the insured shall be compensated by the insurance companies, in regards to damages to buildings.

When a building is damaged the rules of valuation, found in chapter 6 of FAL (the Swedish Insurance Act), will be applied to determine the amount of the reimbursement. The method that is provided in FAL is the current value method. Compensation according to this method is considered as equivalent to the value of a replacement cost immediately before the damage occur, with deduction for age and use. When a replacement is not possible, the current value should be equivalent to the cost for obtaining an equivalent property. Since the regulation for compensation according to the current value is dispositive, other methods may be required in the terms of the insurance. The replacement value method is an alternative method that is widely used by insurance companies. Compensation according to the replacement value covers the cost for the insured to replace the object with a new one instead of replacing the damaged one, and no deduction is made to its value due to age and use.

The most common way to replace damages on buildings is to restore the building. Deduction according to age is made from the cost to restore the damages and the deduction is made on certain components. Deduction according to age is found in the terms of the insurance and varies in size depending on the structural unit. Usually a number of years are provided when no deduction is made due to age and use, if damages occur during these years the property will be replaced according to the replacement value.

In Swedish insurance law it is a general principle that the insured should not make a profit as a result of damages. This principle should therefore be taken into account when the insurance companies are determining the amount of compensation. It is difficult to avoid a situation where the insured is not gainful as a result of the compensation due to the replacement value, which will often result in the insured being in a better position than before the damages occurred. Insurance according to the replacement value has become more common and as the insured tend to gain from the damages occurred, a new rule in FAL was introduced, which regulates how much the insured can set to gain from the damages. This rule can be justified in that it will clarify the legal situation for how the insured should be compensated for damages to buildings.

Even though the general principle might be superseded through the insurance companies´ reimbursement mechanism, it must still be considered necessary for the insurance companies to use a standardised system, such as deduction tables according to age, to calculate the reimbursements. To make an individual assessment for each case would result in significant costs.

Abstract (Swedish)

Syftet med denna uppsats är att utreda hur försäkringstagaren, vid skada på byggnad, ska ersättas ur företagsförsäkringen respektive konsumentförsäkringen.

När skada uppkommer på byggnad tillämpas värderingsreglerna i kapitel 6 i FAL för att bestämma storleken på försäkringsersättningen. Den metod som stadgas i FAL är dagsvärdemetoden. Ersättning enligt dagsvärdet anses motsvara återanskaffningspriset omedelbart före försäkringsfallet med avdrag för ålder och bruk. I de fall ett återanskaffande inte är möjligt, ska dagsvärdet anses motsvara kostnaden för att anskaffa likvärdig egendom. Eftersom bestämmelsen avseende ersättning enligt dagsvärdet är dispositiv, kan andra värderingsmetoder föreskrivas i försäkringsbolagens försäkringsvillkor. Nyvärdemetoden är en sådan alternativ beräkningsmetod som i stor utsträckning tillämpas av försäkringsbolagen. Vid ersättning enligt nyvärdet täcker försäkringen kostnaden för att återanskaffa ett nytt föremål istället för det skadade och inga avdrag görs för värdeminskning till följd av ålder och bruk.

Det vanligaste sättet att ersätta skador på byggnader är att återställa byggnaden efter skadan. Från kostnaden för att återställa byggnaden görs sedan åldersavdrag för vissa i villkoren specificerade byggnadsdelar. Tabellerna för åldersavdrag återfinns i försäkringsvillkoren och är olika stora beroende på vilken byggnadsdel som avses. Vanligen föreskrivs ett visst antal år då det inte görs något avdrag alls för ålder och bruk, om skada uppkommer under dessa år ersätts därför den skadade egendomen enligt nyvärdet.

I GFAL stadgades ett berikandeförbud, vilket innebar att ett försäkringsfall inte fick medföra någon vinst för den försäkrade. Detta stadgande slopades vid införandet av den nya FAL, men förbudet mot berikande lever kvar såsom en allmän försäkringsrättslig princip och ska således beaktas av försäkringsbolagen vid bestämmandet av försäkringsersättningens storlek. Vid ersättning enligt nyvärdet är det svårt att undvika att försäkringstagaren berikas, han försätts alltså oftast i ett bättre läge än han var i innan skadan. Då nyvärdesförsäkringen blivit allt vanligare och då försäkringstagaren tenderar att bli överkompenserad, kan ett införande av en bestämmelse i FAL, vilken reglerar en gräns för hur mycket försäkringstagaren får tjäna på en skada, anses motiverad för att klargöra rättsläget för hur försäkringstagaren ska ersättas vid skada på byggnad.

Även om berikandeförbudet kan anses åsidosatt genom försäkringsbolagens ersättningssystem måste det ändå anses nödvändigt för bolagen att tillämpa ett schabloniserat system för beräkning av försäkringsersättningens storlek, såsom tabellerna för åldersavdrag. Att göra en bedömning i varje enskilt skadefall skulle leda till alltför stora kostnader.

• author: Hansson Cronberg, Evelina
• supervisor: Eva Lindell-Frantz
• organization: Department of Law
• course: JURM01 20101
• year: 2010
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Försäkringsrätt
• language: Swedish
• id: 1628157
• date added to LUP: 2010-07-14 09:23:30
• date last changed: 2010-07-14 09:23:30