Advanced

Hästhållning på näringsfastighet - En analys av Skatteverkets ställningstaganden om 13 kap 1 § tredje stycket Inkomstskattelägen (1999:1229), IL, och tolkningsförslagets förankring i gällande rätt.

Rask, Jonas LU (2010) JURM01 20101
Department of Law
Abstract (Swedish)
Sedan införandet av det tidigare skattesystemet genom 1928 års
kommunalskattelag (1928:370), KL, har de svenska skattereglerna för
inkomstbeskattning av en fysisk persons näringsverksamhet genomgått en
rad materiella och strukturella förändringar. I kommunalskattelagens
ursprungliga lydelse stadgades särskilt en särreglering gällande
verksamheter med anknytning till en jordbruksfastighet och övrig form av
förvärvsverksamheter. En jordbruksfastighet utgjorde då en särskild
förvärvskälla. Det innebar att alla intäkter och utgifter som en ägare eller en
brukare av en jordbruksfastighet tillgodogjorde sig vid nyttjandet av
jordbruksfastighet skulle beskattas tillsammans, såvida de härrörde från
jordbruksdriften eller från... (More)
Sedan införandet av det tidigare skattesystemet genom 1928 års
kommunalskattelag (1928:370), KL, har de svenska skattereglerna för
inkomstbeskattning av en fysisk persons näringsverksamhet genomgått en
rad materiella och strukturella förändringar. I kommunalskattelagens
ursprungliga lydelse stadgades särskilt en särreglering gällande
verksamheter med anknytning till en jordbruksfastighet och övrig form av
förvärvsverksamheter. En jordbruksfastighet utgjorde då en särskild
förvärvskälla. Det innebar att alla intäkter och utgifter som en ägare eller en
brukare av en jordbruksfastighet tillgodogjorde sig vid nyttjandet av
jordbruksfastighet skulle beskattas tillsammans, såvida de härrörde från
jordbruksdriften eller från annan biförtjänst vid sidan av
jordbruksfastigheten genom utnyttjande av fastighetens alster eller
naturtillgångar, av i jordbruket anställd arbetskraft eller av därför avsedda
anläggningar eller inventarier. Enligt det tidigare skattesystemet kunde
därmed hästhållning som utgjorde jordbruk eller binäring till jordbruk
beskattas tillsammans med övrig verksamhet anknuten till innehavet av en
jordbruksfastighet.

I samband med 1990 års skattereform företogs en fusion av särregleringen
för inkomstbeskattning av näringsverksamheter. Det innebar att de tidigare
reglerna gällande verksamheter på en jordbruksfastighet togs bort och
ersattes med de gällande avgränsningsreglerna för näringsverksamhet.
Samtidigt med förändringen av reglerna för inkomstbeskattning ändrades
även den skatterättsliga fastighetsnomenklaturen. Termen jordbruksfastighet
försvann och ersattes av en parallell reglering av termerna lantbruksenhet
och näringsfastighet.

De aktuella avgränsningsreglerna för inkomstslaget näringsverksamhet i 13
kap. 1 § Inkomstskattelag (1999:1229), IL, stadgar inledningsvis att en
näringsverksamhet skall utgöra en yrkesmässig och självständig
förvärvsverksamhet. Därtill följer ett tillägg i lagrummets tredje stycke om
att innehav av näringsfastighet alltid skall utgöra näringsverksamhet,
oberoende av om de inledande rekvisiten inte är uppfyllda. Regeringsrätten
har även slagit fast att en innehavare av en näringsfastighet börjar bedriva
näringsverksamhet i samband med förvärvandet av fastigheten. Lagregelns
ordalydelse innebär således att en innehavare av en näringsfastighet alltid
skall deklarera fastighetens resultat såsom näringsverksamhet och att ett
utnyttjande av fastighetens tillgångar därmed alltid torde utgöra
näringsverksamhet. Den svenska skatteförvaltningen, Skatteverket, är
däremot av en annan åsikt. I interna styrsignaler publicerade på
förvaltningsmyndighetens hemsida har Skatteverket specifikt uttryckt att
verksamheter innehållande hästar på en näringsfastighet inte skall utgöra
näringsverksamhet till följd av innehavet av näringsfastigheten, såvida inte
hästarna utnyttjas som dragdjur. Skatteverkets ställningstagande utgör, dels
en ny syn på djurhållning på jordbrukfastighet i förhållande till verkets sedan årtionden tillbaka etablerade administrativ praxis, dels en avvikande
begreppstolkning av jordbruk och djurhållning i jordbruk i förhållande till
Jordbrukverkets uttalanden och publikationer.

Skatterättsliga frågor rörande verksamhetsklassificering vid hästhållning på
en jordbruksfastighet är ingen ny företeelse i det svenska rättsväsendet.
Rättspraxis domineras dock av mål rörande det äldre skattesystemet i KL
innan 1990 års skattereform. Det är först sedan SKV ändrat sin syn på
hästhållning på innehavd jordbruksfastighet som innebörden av
ordalydelsen i 13 kap. 1 § 3 st. IL har behandlats i rätten vid frågor rörande
verksamhetsklassificering av hästhållande. Vägledning om huruvida
hästhållning kan anses utgöra en del av jordbrukdriften och därmed ha en
nära anknytning till jordbruksfastighetens innehav kan dock även utläsas ur
senare Regeringsrätts- domar som primärt behandlat frågor om byggnader
för hästhållning varit att se som ekonomibyggnader till jordbruk.

Utan beaktande av Regeringsrättens utfall gällande byggnadsklassificering
och Jordbruksverkets begreppstolkning av jordbruk och djurhållning i
jordbruk har SKV:s tolkning och tillämpningsförslag fått genomslag i
underrätt. Det kan därför, dels ifrågasättas om det råder diskrepans mellan
lagstiftningens ordalydelse och rättstillämparens tolkning och tillämpning av
densamma, dels om SKV kringgått den konstitutionella ordningen för
ändring av skattelagstiftningen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Rask, Jonas LU
supervisor
organization
alternative title
Horse keeping on a commercial property - The Swedish Tax Administration’s new view of art.13.3 Income tax act (19991229) in comparison with the current law
course
JURM01 20101
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Jordbruksfastighet, Näringsfastighet, Skatterätt, Hästhållning, Näringsverksamhet
language
Swedish
id
1668076
date added to LUP
2010-09-08 11:08:20
date last changed
2012-11-07 11:07:05
@misc{1668076,
  abstract     = {Sedan införandet av det tidigare skattesystemet genom 1928 års 
kommunalskattelag (1928:370), KL, har de svenska skattereglerna för 
inkomstbeskattning av en fysisk persons näringsverksamhet genomgått en 
rad materiella och strukturella förändringar. I kommunalskattelagens 
ursprungliga lydelse stadgades särskilt en särreglering gällande 
verksamheter med anknytning till en jordbruksfastighet och övrig form av 
förvärvsverksamheter. En jordbruksfastighet utgjorde då en särskild 
förvärvskälla. Det innebar att alla intäkter och utgifter som en ägare eller en 
brukare av en jordbruksfastighet tillgodogjorde sig vid nyttjandet av 
jordbruksfastighet skulle beskattas tillsammans, såvida de härrörde från 
jordbruksdriften eller från annan biförtjänst vid sidan av 
jordbruksfastigheten genom utnyttjande av fastighetens alster eller 
naturtillgångar, av i jordbruket anställd arbetskraft eller av därför avsedda 
anläggningar eller inventarier. Enligt det tidigare skattesystemet kunde 
därmed hästhållning som utgjorde jordbruk eller binäring till jordbruk 
beskattas tillsammans med övrig verksamhet anknuten till innehavet av en 
jordbruksfastighet. 
 
I samband med 1990 års skattereform företogs en fusion av särregleringen 
för inkomstbeskattning av näringsverksamheter. Det innebar att de tidigare 
reglerna gällande verksamheter på en jordbruksfastighet togs bort och 
ersattes med de gällande avgränsningsreglerna för näringsverksamhet. 
Samtidigt med förändringen av reglerna för inkomstbeskattning ändrades 
även den skatterättsliga fastighetsnomenklaturen. Termen jordbruksfastighet 
försvann och ersattes av en parallell reglering av termerna lantbruksenhet 
och näringsfastighet. 

De aktuella avgränsningsreglerna för inkomstslaget näringsverksamhet i 13 
kap. 1 § Inkomstskattelag (1999:1229), IL, stadgar inledningsvis att en 
näringsverksamhet skall utgöra en yrkesmässig och självständig 
förvärvsverksamhet. Därtill följer ett tillägg i lagrummets tredje stycke om 
att innehav av näringsfastighet alltid skall utgöra näringsverksamhet, 
oberoende av om de inledande rekvisiten inte är uppfyllda. Regeringsrätten 
har även slagit fast att en innehavare av en näringsfastighet börjar bedriva 
näringsverksamhet i samband med förvärvandet av fastigheten. Lagregelns 
ordalydelse innebär således att en innehavare av en näringsfastighet alltid 
skall deklarera fastighetens resultat såsom näringsverksamhet och att ett 
utnyttjande av fastighetens tillgångar därmed alltid torde utgöra 
näringsverksamhet. Den svenska skatteförvaltningen, Skatteverket, är 
däremot av en annan åsikt. I interna styrsignaler publicerade på 
förvaltningsmyndighetens hemsida har Skatteverket specifikt uttryckt att 
verksamheter innehållande hästar på en näringsfastighet inte skall utgöra 
näringsverksamhet till följd av innehavet av näringsfastigheten, såvida inte 
hästarna utnyttjas som dragdjur. Skatteverkets ställningstagande utgör, dels 
en ny syn på djurhållning på jordbrukfastighet i förhållande till verkets sedan årtionden tillbaka etablerade administrativ praxis, dels en avvikande 
begreppstolkning av jordbruk och djurhållning i jordbruk i förhållande till 
Jordbrukverkets uttalanden och publikationer. 
 
Skatterättsliga frågor rörande verksamhetsklassificering vid hästhållning på 
en jordbruksfastighet är ingen ny företeelse i det svenska rättsväsendet. 
Rättspraxis domineras dock av mål rörande det äldre skattesystemet i KL 
innan 1990 års skattereform. Det är först sedan SKV ändrat sin syn på 
hästhållning på innehavd jordbruksfastighet som innebörden av 
ordalydelsen i 13 kap. 1 § 3 st. IL har behandlats i rätten vid frågor rörande 
verksamhetsklassificering av hästhållande. Vägledning om huruvida 
hästhållning kan anses utgöra en del av jordbrukdriften och därmed ha en 
nära anknytning till jordbruksfastighetens innehav kan dock även utläsas ur 
senare Regeringsrätts- domar som primärt behandlat frågor om byggnader 
för hästhållning varit att se som ekonomibyggnader till jordbruk. 
 
Utan beaktande av Regeringsrättens utfall gällande byggnadsklassificering 
och Jordbruksverkets begreppstolkning av jordbruk och djurhållning i 
jordbruk har SKV:s tolkning och tillämpningsförslag fått genomslag i 
underrätt. Det kan därför, dels ifrågasättas om det råder diskrepans mellan 
lagstiftningens ordalydelse och rättstillämparens tolkning och tillämpning av 
densamma, dels om SKV kringgått den konstitutionella ordningen för 
ändring av skattelagstiftningen.},
  author       = {Rask, Jonas},
  keyword      = {Jordbruksfastighet,Näringsfastighet,Skatterätt,Hästhållning,Näringsverksamhet},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Hästhållning på näringsfastighet - En analys av Skatteverkets ställningstaganden om 13 kap 1 § tredje stycket Inkomstskattelägen (1999:1229), IL, och tolkningsförslagets förankring i gällande rätt.},
  year         = {2010},
}