Att glömma och minnas igen - en studie av de svenska domstolarnas bevisvärdering av bortträngda minnen

Abstract (Swedish)

Bortträngda minnen och huruvida dessa kan eller bör framkallas är föremål för omfattande diskussion i forskarvärlden. Vad som kan kallas vetenskaplig och verklig sanning är också det långt ifrån oomstritt. På den juridiska sidan ger den svenska bevisprövningsmodellen domstolarna möjlighet att beakta i princip allt de finner av värde. Att andra vetenskapsdiscipliner ofta kommer in i den juridiska bedömningen är därför förstås ofrånkomligt.

Syftet med denna uppsats har varit att ur ett juridiskt perspektiv granska den psykologiska företeelsen bortträngda minnen. Mer konkret har syftet varit att se på svenska domstolars bevisvärdering av dessa minnen i allmänhet och gällande en tilltalads erkännande i synnerhet. Uppsatsens analysdel har sedan försökt klargöra hur en bevisvärdering bör se ut i dessa fall.

Fullkomligt centralt i den rationalistiska, empiriskt grundade kunskapstradition som den vetenskapliga psykologin baserar sig på är att den utsträckning i vilken man kan lita på en expert som säger sig veta något är beroende av expertens förmåga att förklara hur hon vet det hon vet. De sakkunnigas roll diskuteras därför flitigt i uppsatsen. Det enda som är säkert efter denna genomgång är att det inte finns ett klart svar, synen bland psykologiska forskare är inte entydig och frågan huruvida bortträngda minnen verkligen existerar kan inte besvaras vare sig med ja eller med nej. Ännu mer ovisst är det när det gäller frågan huruvida sådana minnen, som en person hävdar vara framkallade tidigare bortträngda minnen, är sanna eller inte.

Uppsatsen konstaterar i korthet följande:
• Domstolarna är inte konsekventa i sin värdering
• De sakkunnigas roll är högst oklar
• De sakkunniga gör domstolens arbete
• Rättssäkerheten hotas

Några förslag på förbättringar görs sedan:
• Domstolarna bör alltid anlita sakkunnig i dessa mål
• De sakkunniga bör ges tydliga instruktioner för sitt utlåtande.
• Vid minsta osäkerhet från rättens sida, bör ytterligare sakkunnig kallas in
• Socialstyrelsen eller en annan myndighet bör sammanställa en lista med ett urval experter inom respektive ämnesområde från vilken domstolarna kan välja sina sakkunniga
• Bevisvärderingen ska ske hos domstolen, inte av de sakkunniga
• Domskälen måste vara tydliga
• Vid tvivel: hellre fria än fälla
• Domstolarna bör vara mycket restriktiva med att använda bortträngda minnen som grund i sin bevisvärdering

Abstract

The discussion in the scientific community around the subject repressed memories has for a long time been extensive.

The Swedish rules of evidence validation give the court the possibility of freely taking in consideration everything they find of value for the judgement. It is therefore up to the courts to decide whether or not to trust repressed memories as evidence.

The purpose of this essay has been to look at the questions of repressed memories from different views and to look into some of the criminal cases in which these discussions are held.

What does a psychological expert know, that is important for the court’s judgement? And even more importantly; how does the expert explain her conclusions and what these conclusions are based on to the court? These questions are discussed in the essay, which also states that psychological scientists have different answers to the question; do repressed memories actually exist?

The essay concludes the following:

• The courts are not consistent in their judgements
• The role of experts in Swedish courts are highly uncertain
• The experts sometimes do the job the courts are supposed to do
• The legal security is threatened

Some suggestions of improvement are then made:

• The courts should always hire experts in these cases
• The experts should be given clear instructions
• The court should always hire an extra expert, if the first one leaves any doubt
• The authorities should make a list of experts, from which the courts can pick experts for the different cases
• The validation of evidence should be made by the court, not by the expert
• The courts needs to write clear judgements
• If in doubt: in benefit of doubt
• The court should be very restrictive when validating repressed memories as evidence

• author: Brundin Urisman, Alexandra
• supervisor: Sverker Jönsson; Richard Sjöberg
• organization: Department of Law
• course: JURM01 20101
• year: 2010
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, Straffrätt
• language: Swedish
• id: 1686483
• date added to LUP: 2010-09-24 16:22:02
• date last changed: 2010-09-24 16:22:02