Övervakning av gåsbete av vass : en metodutveckling : delprojekt i miljöeffektuppföljningen av Vänerns nya vattenreglering

Abstract

A new regulation of water levels in lake Vänern, causes reason to expect reed to spread over
larger areas. However, geese have the opposite effect, that is, their grazing on reed is expected
to reduce the reed distribution. Hence, grazing by geese on reed will be monitored to cover
the larger variables that affect the reed distribution after the introduction of the new water
regulation.
A method for measuring the effects of grazing by moulting geese on the distribution of
common reed was constituted for upcoming field inventories in four bays of the Swedish lake
Vänern. The tryout was conducted in the bay Kilsviken, June 2009, and comprised inventories
done in transects each 10 meters, in six different areas.
It was found that the grazing was quite clearly divided into four major groups of grazing
density and that the possibility to visually distinguish these groups was good (r2 = 0,96). Also,
the distance 50 meters between each transect was found to be sufficient when comparing
mean values for varying distances.
Overall, the method is believed to be applicable to future inventories, although, some
modifications need to be done to be able to draw an area of the reed that is grazed upon. This
will probably be most accurately performed by combining field inventories with aerial
photographs.

Abstract (Swedish)

En ny vattenreglering av sjön Vänerns vattennivåer föranleder anledning att vänta en
spridning av vass, dock har avbetning på vassen av gäss en motsatt verkan, det vill säga
avbetningen väntas leda till en minskning av vassens utbredning. Därför ska gåsbete av
bladvass övervakas för att få en mer heltäckande bild av de faktorer som påverkar
vassutbredningen efer införandet av den nya vattenregleringen.
En metod för att inventera effekterna på vassutbredningen till följd av gåsbete av bladvass
upprättades för kommande fältinventeringar i fyra svenska vikar, sommaren 2009.
Metodtestet utfördes i Kilsviken, juni 2009, och bestod av inventeringar gjorda i transekter
var 10:e meter, i sex olika områden.
Det fanns att betningen var tämligen tydligt indelad i fyra grupper av betningstryck, och att
möjligheten att visuellt urskilja dessa grupper var god (r2 = 0,96). Dessutom fanns avståndet
50 meter mellan varje transekt tillräckligt vid en jämförelse av medelvärden för olika
transektavstånd.
Generellt sett anses metoden vara applicerbar på framtida inventeringar men då med vissa
modifieringar för att få ut en area över den vass som betats. Detta kommer troligtvis att kunna
utföras mest korrekt genom att kombinera inventeringar i fält med flygfoton.

Abstract (Swedish)

Populärvetenskaplig sammanfattning: Om ett föremål skjuts på från två olika håll, då är det ofta svårt att veta i vilken riktning det
slutligen kommer att röra sig. Ännu svårare blir det förstås, om storleken på de pådrivande
krafterna är okänd. Vassen i sjön Vänern är nu i en liknande, nästan villrådig fas. Den kan
besluta att växa och ta sig vidare ut i vattnet, eller att minska och på så vis hålla den yttersta
vassen närmre strandkanten. Varför den gör på det ena eller det andra sätttet går att dra
slutsatser om, först efter det att de pådrivande krafterna är kända.
Vänern står nu i ett nytt skede. Sjöns vattennivåer regleras sedan 2008 kraftigare än de gjorde
innan. För Vänern innebär det att medelvattenståndet kommer att sänkas och att skillnaderna
mellan den högsta och den lägsta vattennivån kommer att minska. Oftast leder det till en
spridning av vass. Men samtidigt så har antalet gäss ökat mycket i Vänerområdet de senaste
årtiondena. Gässen betar på vassen, och det är något som i stället kan leda till en minskning av
vass. Med andra ord har Vänerns nya vattenreglering och de betande gässen helt olika effekt
på vassens utbredning.
Som sagt, så behöver man alltså känna till storleken på alla pådrivande krafter, innan det går
att bestämma en rikting för hur något kan komma att röra sig. För att kunna varför vassen
sprider sig alternativt minskar i utbredning, behöver man med andra ord känna till dels hur
pass omfattande regleringen är och dels hur pass kraftigt gåsbetet är.
Regleringen går att övervaka med hjälp av mätinstrument. Men gåsbetet behöver studeras mer
ingående i fält för att kunna se hur utbrett det är, och framför allt för att kunna övervaka
skillnaderna i bete från ett år till ett annat. Eftersom ingen tidigare hade gjort något sådant, så
var det alltså tvunget att komma på hur en sådan övervakning skulle genomföras – ett
upprättande av en metod för övervakning av gåsbete, och det är det som gjorts i det här
kandidatarbetet.
Beslutet blev att i fält undersöka om det var möjligt att använda en båt, för att i valda delar av
en vik åka i raka linjer från sjösidan av vasskanten. De raka linjerna skulle ligga med jämna
mellanrum och fortsätta in mot land, tills det inte gick att tränga längre in i vassen. I de här
linjerna togs sedan provpunkter för varje gång det gick att se att det varit antingen mer eller
mindre betat än den del av linjen som just passerats. Vid hemkomsten fanns sedan 66 stycken
punkter och en hel del fotografier, som gick att använda för att undersöka hur betet sett ut i
fält.
Efter att ha tittat på hur kraftig betningen varit i varje provpunkt, verkade det vara så att betet
grupperar sig i olika klasser. Dessutom kan avståndet mellan linjerna, som med båt åktes in i
vassen, ha ett relativt stort avstånd, jämfört med det minsta testade avståndet.
Så: tanken är att man i framtiden med båt ska kunna åka i linjer, och med punkter i linjerna
mäta betet i olika klasser. Den fanns en förhoppning om att också ta fram en area över den
avbetade vassen som inte gick att uppfylla, därför måste det här fältarbetet kopplas ihop med
flygfoton för att se den yta som vassen täcker.
Då man har storleken , eller i detta fall utbredningen, av alla dessa pådrivande krafter för hur
vassen utbreder sig, kanske det faktiskt går att dra slutsatser om varför vassen beslutat att
flytta sig åt det ena eller det andra hållet. Om vassens utbredning ökar utåt i vattnet, så är det
troligtvis till följd av den nya vattenregleringen. Men om vassens utbredning minskar på
samma platser där den betats, så är det troligt att den minskningen är just till följd av gåsbetet.

• author: Palm, Elise
• supervisor: Maj-Lena Linderson; Agneta Christensen
• organization: Dept of Physical Geography and Ecosystem Science
• alternative title: Monitoring of grazing by geese on reed : a method development : partial project in the follow up of environmental effects, caused by the new water regulation in lake Vänern
• year: 2009
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: Kilsviken, vattenreglering, Vänern, naturvård, bladvass, gåsbete, bete, gäss, gås, naturgeografi, geografi
• publication/series: Lunds universitets Naturgeografiska institution - Seminarieuppsatser
• report number: 171
• language: Swedish
• additional info: Agneta Christensen, Länsstyrelsen, Västra Götaland.
• id: 1858562
• date added to LUP: 2011-03-24 16:19:33
• date last changed: 2011-12-19 12:27:09