Glacifluviala avlagrings- och erosionsformer i sydöstra Skåne : en sedimentologisk och geomorfologisk undersökning

Abstract (Swedish)

Populärvetenskaplig sammanfattning: Då den senaste landisen smälte av från Skåne skapades komplicerade landformer som gör det mycket svårt att tolka isens rörelser. Sedan mitten av 1800-talet har forskningen pågått för att finna lösningen på dessa. Huvudsakligen har former som skapats direkt av landisen studerats. Resultatet av forskningen har visat att isen drog sig tillbaka mot norr och nordost i norra och centrala Skåne. Samtidigt berördes södra Skåne och Danmark av isframstötar från en baltisk isström från söder- och sydost. I denna studie har ett område i sydöstra Skåne analyserats för att återskapa bildningssätten för de former som isens smältvatten skapat.

För att få en bra överblick över dräneringsmönstret i sydöstra Skåne, gjordes en karta som visar områdets landformer, en s k geomorfologisk karta. Denna framställdes genom att studera flygbilder och visar positiva och negativa smältvattenformer. För att urskilja även de strukturer som inte är skapade av smältvatten och därmed få en komplett bild av landskapet, framställdes reliefkartor. Detta gör det lättare att sätta in de studerade formerna i ett större sammanhang. För att ytterligare underlätta tolkningarna och analyserna för formerna klassificerades dessa i olika kategorier som baserades på deras form och utseende.

För att komplettera de kartor som framställts gjordes sedimentologiska undersökningar i två av områdets åsformationer, Kåsebergaåsen och Hörupsåsen. Dessa innefattar dels fältundersökningar, dels laboratorieundersökningar. De negativa, erosiva, formerna behandlas som ett större, sammanhängande system, med två huvuddalstråk, Fyledalen och Ullstorpsdalen. Erosionen av dalarna har sannolikt skett under isen, och kopplas närmast till s k tunneldalar.

Smältvattenformerna i området har bildats i samband med isavsmältning, men hur och i vilken riktning har tolkats på olika sätt. Vid avsmältningen är det uppenbart att området täcktes av dödis. Isälvsavlagringarna visar även på att det inte rör sig om en successivt tillbakadragande iskant, utan snarare på en utbredd, flack dödis. Både åsarnas och dalarnas längdsträckning pekar på att smältvattnet har rört sig från öst mot väst.

Den baltiska is, som bildat backlandskapet i väster, har i vår tolkning inte direkt påverkat studieområdet, utan utgjort en begränsande faktor som hindrat smältvattnet att rinna västerut. De tidigare rekonstruktionerna beskriver det aktuella området som en gränszon mellan den avsmältande nordostisen och den aktiva baltiska isströmmen. Enligt vår uppfattning är det möjligt att det bågformiga mönstret av åsar och smältvattenkanaler har bildats i övergångsområdet mellan långsammare gående inlandsis i norr, samtidigt som baltisk is strömmade västerut, d v s under inverkan av båda isrörelserna.

Abstract (Swedish)

Weichselisens avsmältningsskede i Skåne var mycket komplicerat, vilket har föranlett en
stundtals svårtolkad glacialmorfologi. I de norra och centrala delarna av Skåne retirerade isen
mot norr och nordost, samtidigt som södra Skåne och Danmark berördes av lobformade
isframstötar från en baltisk isström från söder- och sydost. Sedan länge har forskning pågått
för att finna lösningen på isens rörelsemönster under deglaciationen, emellertid har
huvuddelen fokuserats på isräfflor, distribution av ledblock samt moräner.
Ett område i sydöstra Skåne har, med hänsyn tagen till de ackumulativa och erosiva
glacifluviala formerna, studerats och analyserats för att rekonstruera bildningssätten för de
respektive formerna samt de avsmältningsförhållanden som rådde i det aktuella området. Att
nå fram till slutsatser om dessa, innebär att olika moment har behandlats under arbetets gång.
En genomgång av Skånes deglacaitionshistoria samt hur smältvattnet i inlandsisen rör sig och
verkar, utgör inledningen till själva studien. Dessutom beskrivs den allmänna bildningsmiljön
för glacifluvialt utbildade ackumulations- och erosionsformer. Denna beskrivning används
som underlag till den klassificering som utgör en del av arbetets resultat.
För att få en bra överblick över sydöstra Skåne och dess dräneringsmönster, skapades en
geomorfologisk karta med hjälp av fjärranalys. Kartan visar glacifluviala former med en
positiv eller negativ relief. För att få en mer objektiv bild av landskapets struktur, skapades
även reliefkartor. Härvid framträdde även de strukturer som inte var av glacifluvialt ursprung,
vilket ger en mer komplett bild av landskapet och medför att det är lättare att sätta in de
studerade formerna i ett större sammanhang. För att underlätta inför resonemanget om
bildningsteorier för de glacifluviala formerna, klassificerades dessa i olika kategorier baserade
på form och utseende. Inom ackumulationsformerna erhölls följande kategorier: stora,
kontinuerliga åsformer; upphöjda platåområden; kulliga områden; mindre, flacka och
oregelbundna ryggformer. Erosionsformerna delades in i kategorierna: stora huvuddalar;
flacka, trågformade bidalar; branta, djupa bidalar samt spridda dalstråk.
Sedimentologiska undersökningar utfördes i två av åsformationerna för att komplettera de
kartor som framställts. Undersökningarna innefattar två delar, dels en fältarbetsdel, där
skärningar loggas, dels en laborationsdel, där prover från skärningarna analyseras. I fält
utfördes framför allt litofaciesklassifikation och paleoströmanalys, medan
kornstorleksanalyser och bergartsanalyser skedde i laboratoriet.
I Kåsebergaåsen studerades två skärningar, vilka korrelerades och sammanfördes. I de
nedersta delarna av åsen finns ett stenigt grus avlagrat. Detta övergår, uppåt i åsen, successivt
till allt finare material, med avbrott för lersedimentation med jämna mellanrum. De övre
delarna utgörs av slamströmmar och flygsand. De skiftande fraktionerna i sedimenten talar för
en cyklicitet i avsättningen, där strömhastigheten efter varje lerdepositionen åter ökat. En
trolig teori för åsens bildning är att den nedre, grova delen avlagrats i en tunnel under en aktiv
is, men att de övre, finkornigare delarna deponerats i en öppen kanal i stagnerad is. Diamikten
i de allra översta delarna har troligen deponerats som slamströmmar, då den materialrika isen
runt omkring smält av.
Hörupsåsen är mindre än Kåsebergaåsen, men utgör ändå ett markant drag i landskapet. Åsen
byggs upp av ett starkt vittrat, stenigt skiffergrus. Ovanpå detta återfinns en osorterad diamikt, innehållande klaster av fint material. Åsen har troligtvis avlagrats i en aktiv tunnel med höga
strömhastigheter, som successivt har kollapsat och övergått till en öppen kanal i stagnerad is.
Precis som hos Kåsebergaåsen härrör troligen det diamikta lagret från slamströmmar från den
omgivande isen.
Även de andra klassernas bildningsteorier diskuteras, där de upphöjda platåområdena, såsom
Köpinge backar och Örup – Benestad fältet, troligen utgörs av ett iskontaktdelta – en
kamesbildning – respektive en dalfyllnad, vilken saknar tecken på iskontakt. De kulliga
områdena med tydliga dödisformer och iskontakter är karakteristiska för kamestopografi med
avsättning på dödis eller mellan stora isblock. Vidare uppvisar de mindre, flacka
oregelbundna ryggformerna ingen iskontakt och har troligvis bildats i en flack, supra- eller
englacial depression i en spricka i isen, eller i dödismiljö.
De erosiva formerna behandlas som ett större, sammanhängande, denritiskt system, med två
huvuddalstråk, Fyledalen och Ullstorpsdalen. Flera teorier finns om hur Fyledalen bildats,
men eftersom den skär genom unga glacifluviala avlagringar måste den vara yngre än dessa
och formationen kopplas därmed till erosion under deglaciationen. Mellan Ullstorpsdalen och
Örup – Benestad fältet finns ett tydligt samband och avlagringen sammankopplas med den
smältvattenerosion som utbildat dalen.
Uteroderingen av dalarna i området har sannolikt skett subglacialt, och kopplas morfologiskt
närmast till s k tunneldalar. De enorma vattenmängder som krävts för att utforma dalarna kan
härstamma dels från supraglacialt smältvatten, som produceras i betydande mängder vid en
klimatförbättring, dels från jökulhlaups.
Genom bergartsanalyserna kopplas isälvsavlagringarna till de skånska isströmmarna.
Materialet utgörs till stor del av lokalt material, men även material från Östersjösänkan
förekommer, särskilt i Kåsebergaåsens övre delar, som till skillnad från de undre delarna i
samma ås och Hörupsåsen som består av huvudsakligen skiffer, domineras av urberg och
kalksten. Denna materialzonering, med höga halter lokalt material i botten och längre
transporterat material i de övre delarna, medför att relationen mellan isälvsmaterialets innehåll
och nordostis respektive ungbaltisk is, inte är helt given. Paleoströmmätningarna tillsammans
med materialproveniens pekar på en strömföring i åsarna huvudsakligen från öst till väst.
De glacifluviala formerna i området har sannolikt bildats i samband med isavsmältning. Hur
och i vilken riktning har emellertid tolkats på olika sätt (t ex Holmström 1904, Lagerlund
1987, Houmark-Nielsen & Kjær 2003, 2005 och Ringberg 1988, 2003). Vid deglaciationen är
det dock uppenbart att området täcktes av dödis och isälvsavlagringarna visar på att det inte
rör sig om en successivt retirerande iskant, utan snarare på en regionalt utbildad flack dödis.
Både åsarnas och dalarnas längdsträckning pekar på en is med en tryckgradient i det
subglaciala grundvattnet mot väster, vilket medför att isytan var högst i öster.
Den baltiska is, som bildat backlandskapet i väster, har i vår tolkning inte direkt påverkat
studieområdet, utan snarare utgjort en begränsande faktor som hindrat vidare dränering av
smältvattensmassorna västerut. De flesta tidigare rekonstruktionerna anger att det aktuella
området låg i gränszonen mellan den avsmältande nordostisen och den aktiva baltiska
isströmmen och enligt vår uppfattning är det möjligt att det bågformiga mönstret av åsar och
smältvattenkanaler har bildats i övergångsområdet mellan långsammare gående inlandsis i
norr samtidigt som baltisk is strömmade västerut, d v s under inverkan av båda isrörelserna.

Abstract

The deglaciation of the Weichselian ice sheet was very complicated and the resulting
landscape has been perplexing different researchers throughout the 20th century. In the
northern parts of Scania, the ice sheet receded towards north and northeast, while a dynamic
ice stream with fast flowing ice influenced southern Scania and Denmark. The earlier
researchers have mainly focused on striae, the distribution of erratics and tills.
An area in the southeast of Scania has been studied and analyzed, with respect to the
glaciofluvial accumulative and erosive morphology, to be able to reconstruct the formation of
the landscape and the environment of deglaciation in the studied area.
To get at good sense of understanding, different kinds of reconstructions has been studied as
well as the dynamics and melt water regime of glaciers and ice sheets. The general formation
of glaciofluvial landforms, erosive and accumulative, is described. To get a general view of
the study area, remote sensing produced a geomorphological map. The map illustrates the
glaciofluvial landforms with positive and negative relief. A more objective and complete
picture of the landscape is reached by combining the morphological map with a relief map,
made in ArcGIS (ESRI, California, USA). The glaciofluvial landforms, found in the study
area, were classified based on shape and appearance.
Sedimentological investigations were made in two of the eskers, which dominate the southern
part of the study area. A probable theory of formation for the Kåseberga esker is that the
lower, coarser material, is deposited in a tunnel under an active ice, while the finer sediments
in the upper parts are deposited in an open channel in a stagnant ice sheet. The Hörup esker is
a little bit smaller than the Kåseberga esker, but is still a distinct feature in the landscape. The
esker has formed in an active tunnel with high flow velocity. The tunnel has successively
collapsed and changed into an open channel in a stagnant ice. The rest of the positive
landforms, as well as the negative landforms are discussed and analysed with respect to their
formation and environment of deglaciation. The connection between the various landforms is
also discussed.
The glaciofluvial landforms in the study area have most likely been formed in connection to a
melting ice sheet. During the deglaciation, it is apparent that the area was covered by stagnant
ice and the glaciofluvial landforms show that the ice wasn’t successively retreating, but
instead a regionally formed, flat dead ice body. The extension of the eskers, as well as the
valleys, argue that the pressure gradient in the ground water of the ice was towards west.
The Baltic ice, which created the hummocky terrain west of the study area, has, according to
our interpretation, formed a restrictive wall and blocked further drainage of the melt water
westwards. Some of the earlier reconstructions of the deglaciation (Holmström 1904,
Lagerlund 1987, Houmark-Nielsen & Kjær 2003, 2005 and Ringberg 1988, 2003) state, that
the study area was situated in the border zone between the melting Northeast ice and the
active Baltic ice stream and according to our opinion it is possible that the curved pattern of
eskers and melt water channels have been formed in the transition area between slower
moving, inland ice in the north at the same time as the Baltic ice stream was flowing towards
west, i e under the influence of both ice movements.

• author: Florén, Kerstin and Ohlsson, Mona
• supervisor: Jonas Åkerman; Lena Adrielsson
• organization: Dept of Physical Geography and Ecosystem Science
• alternative title: Glaciofluvial depositional and erosional landforms in southeastern Scania, Sweden : a sedimentological and geomorphological survey
• year: 2006
• type: H1 - Master's Degree (One Year)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: glacialmorfologi, geografi, naturgeografi, Skåne
• publication/series: Lunds universitets Naturgeografiska institution - Seminarieuppsatser
• report number: 124
• language: Swedish
• id: 1963084
• date added to LUP: 2011-05-17 11:18:52
• date last changed: 2011-12-13 15:57:02