Advanced

Råd eller Dåd - främjandeansvarets nedre gräns

Larsson, Sara LU (2012) JURM02 20112
Department of Law
Abstract (Swedish)
Syftet med denna uppsats är att undersöka och försöka fastställa var den nedre gränsen går för när medhjälp till brott kan medföra straffrättsligt ansvar. Medverkansansvaret är stadgat i 23 kap. 4 § BrB och omfattar alla former av deltagande i brott. Enligt bestämmelsen fodras för straffrättsligt ansvar att den medverkande har främjat gärningen med råd eller dåd; medverkan kan således vara både fysisk och psykisk.

Den teoretiska utgångspunkten har varit att försöka undersöka om legalitetsprincipen kan anses vara tillgodosedd avseende främjandeansvarets nedre gräns. Principen fungerar som en rättssäkerhetsgarant på så sätt att den innebär att det ska finnas en förutsebarhet kring vad som är straffbart och inte och ställer således vissa... (More)
Syftet med denna uppsats är att undersöka och försöka fastställa var den nedre gränsen går för när medhjälp till brott kan medföra straffrättsligt ansvar. Medverkansansvaret är stadgat i 23 kap. 4 § BrB och omfattar alla former av deltagande i brott. Enligt bestämmelsen fodras för straffrättsligt ansvar att den medverkande har främjat gärningen med råd eller dåd; medverkan kan således vara både fysisk och psykisk.

Den teoretiska utgångspunkten har varit att försöka undersöka om legalitetsprincipen kan anses vara tillgodosedd avseende främjandeansvarets nedre gräns. Principen fungerar som en rättssäkerhetsgarant på så sätt att den innebär att det ska finnas en förutsebarhet kring vad som är straffbart och inte och ställer således vissa krav på straffrättslig lagstiftning och rättstillämpning. Medverkansbestämmelsen torde inte uppfylla legalitetsprincipens krav på att utformningen av straffbestämmelser ska vara tydliga och inte lämna ett alltför stort utrymme för tolkning. Kraven på förutsebarhet kan därför inte anses vara uppfyllda genom den utformning 23 kap. 4 § BrB har idag.

Ett främjande av en gärning är straffbart såsom medverkan, även om detta inte är en betingelse för att gärningen ska komma till stånd. Detta medför att även den som endast obetydligt bidragit till den brottsliga gärningen kan drabbas av medverkansansvar. Den dominerande uppfattningen synes vara att ett främjande kan ske trots att brottets genomförande motverkas. Förklaringen till detta torde vara att medhjälparens ambition att hjälpa manifesterar ett psykiskt stöd till gärningsmannen. Trots att dennes faktiska handlande motarbetar gärningen kan således medhjälpshandlingen ändå stärka gärningsmannen i dennes uppsåt. (Less)
Abstract
The purpose of this essay is to examine when complicity in crime and specifically aiding as defined in the Swedish Penal Code can be taken into consideration, also to analyse the dividing line between criminal and non-criminal participation.

The theoretical approach has been to look into whether the principle of legality can be considered satisfied, and especially whether chapter 23, section 4 of the Penal Code is sufficiently precise and clear or if it leaves too much room for interpretation. Taking rule of law in consideration it is essential that both individuals and representatives of the courts are able to foresee on what grounds complicity in crime can be judged. The present regulation does not seem to fulfil these criteria.

... (More)
The purpose of this essay is to examine when complicity in crime and specifically aiding as defined in the Swedish Penal Code can be taken into consideration, also to analyse the dividing line between criminal and non-criminal participation.

The theoretical approach has been to look into whether the principle of legality can be considered satisfied, and especially whether chapter 23, section 4 of the Penal Code is sufficiently precise and clear or if it leaves too much room for interpretation. Taking rule of law in consideration it is essential that both individuals and representatives of the courts are able to foresee on what grounds complicity in crime can be judged. The present regulation does not seem to fulfil these criteria.

Punishment shall be imposed not only on the perpetrator of a crime but also on anyone who furthered it by advice or deed. It is not necessary for the aid to be of any significance, but furthering may only be considered as complicity if it can have influenced the crime. The prevailing opinion is that even a counteraction can be considered as furthering of a crime. This can be explained by considering that the accomplice’s attempt to help provides moral support in spite of its failure, and it can therefore strengthen the intent of the perpetrator. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Larsson, Sara LU
supervisor
organization
alternative title
Advice or Deed - a study of aiding in crime
course
JURM02 20112
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Medhjälp, Straffrätt
language
Swedish
id
2292784
date added to LUP
2012-02-16 15:15:59
date last changed
2012-02-16 15:15:59
@misc{2292784,
  abstract     = {The purpose of this essay is to examine when complicity in crime and specifically aiding as defined in the Swedish Penal Code can be taken into consideration, also to analyse the dividing line between criminal and non-criminal participation. 

The theoretical approach has been to look into whether the principle of legality can be considered satisfied, and especially whether chapter 23, section 4 of the Penal Code is sufficiently precise and clear or if it leaves too much room for interpretation. Taking rule of law in consideration it is essential that both individuals and representatives of the courts are able to foresee on what grounds complicity in crime can be judged. The present regulation does not seem to fulfil these criteria.

Punishment shall be imposed not only on the perpetrator of a crime but also on anyone who furthered it by advice or deed. It is not necessary for the aid to be of any significance, but furthering may only be considered as complicity if it can have influenced the crime. The prevailing opinion is that even a counteraction can be considered as furthering of a crime. This can be explained by considering that the accomplice’s attempt to help provides moral support in spite of its failure, and it can therefore strengthen the intent of the perpetrator.},
  author       = {Larsson, Sara},
  keyword      = {Medhjälp,Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Råd eller Dåd - främjandeansvarets nedre gräns},
  year         = {2012},
}