Några problem avseende återbäringskrav i samband med olovliga värdeöverföringar

Abstract (Swedish)

Uppsatsen behandlar i huvudsak tre mer eller mindre avgränsade problem med anknytning till återbäringsinstitutet i 17 kap ABL. Ett grundläggande problem med regleringen av värdeöverföringar är att de ofta upptäcks långt efter att de genomfördes, vilket ger upphov till en viss typ av problem.

Den första problemställningen som behandlas rör värderingsfrågor. De frågetecken som finns i denna del rör främst utdelning av sak. Vad är det egentligen som ska återbäras? Räcker det att saken återbärs eller ska en eventuell värdeförändring också kompenseras. Är det möjligt att istället behålla saken och ersätta sakens värde? Sammanfattningsvis kan konstateras att rättsläget är oklart men att majoriteten i doktrinen är överens om att en viss kompensation för värdeförändring ska tillkomma bolaget. Huvudregeln är vidare att det är själva saken som ska återbäras och en värdeersättning är endast möjlig i undantagsfall.

Den andra problemställningen som behandlas rör preskription. Preskriptionstiden för värdeöverföringar följer allmänna regler om preskription och denna inträffar således efter tio år. Värdeöverföringar sker ofta mellan bolag inom samma koncern. Vad gäller för preskription mellan bolag i sådan intressegemenskap? I ett tidigare rättsfall har en värdeöverföring mellan bolag i intressegemenskap, inte i direkt koncernförhållande, prövats och preskription befunnits löpa mellan bolagen. Dock kunde intressegemenskapen innebära att kraven på preskriptionsavbrott sattes lägre. I ett fall som prövats av Högsta domstolen under hösten 2011 aktualiserades en liknande situation mellan bolag i samma koncern. Högsta domstolen konstaterade att preskription kan löpa mellan bolag i samma koncern. Frågan om preskriptionsavbrott prövades inte då detta ”ostridigt” inte hade skett.

Den tredje problemställningen i uppsatsen avser talerätt. Tanken är att talan om återbäring till bolaget ska ske från bolagets sida. Normalt sett förs talan genom styrelsen eller om bolaget är i konkurs, konkursförvaltaren. I uppsatsen behandlas borgenärers och aktieägares talerätt och frågan om dessa har någon möjlighet att föra talan om återbäring. Sammanfattningsvis kan konstateras att deras möjligheter att föra talan för bolagets räkning är försnillande små.

Abstract

This paper essentially describes three more or less defined issues related to the institution “Value transfers” in Section 17 in the Swedish Companies Act (2005:551). An underlying problem with the regulation of value transfers is that a value transfer often is revealed much later than the transaction took place, which causes a certain type of problems.

The first issue described concerns valuation. The questions that arise in this part mostly concerns distribution of things. What is it actually that shall be restituted? Is it enough to bring the distributed thing back or shall a subsequent change of value be compensated? Shall it be possible to keep the distributed thing and compensate the company for the value of the thing? In summary it can be stated that the legal situation is unclear, the majority of the doctrine agrees to that certain compensation for a change of value shall be given to the company. Furthermore, the main rule is that the thing itself shall be restituted to the company and that a compensation of value shall be possible only as an exception.

The second issue described concerns limitation. The time of limitation for value transfers follows the general rules of limitations and the limitation period is ten years. Value transfers often take place between companies in a group of companies. What are the terms of limitation between companies in such privity? In a previous case a value transfer between two companies in privity, not in an actual company group, was judged and limitation was found possible between the two companies. Nevertheless the privity could mean that there was a lower requirement for an interruption of the period of limitation. This autumn, the Swedish Supreme Court assessed a similar transaction with companies in a company group. The Supreme Court found that limitation was possible also between these companies. The question regarding interruption of the period of limitation was not tested since it was ”undisputed” that no interruption had taken place.

The third issue in the paper concerns the right to take legal action. The idea is that the company itself shall take action for restitution to the company. Normally it is the board, or if the company is bankrupt it is the administrator, that takes action. The paper describes the possibilities for owners and creditors to take action for restitution. To sum up, it can be stated that their ability to take action for restitution is really small.

• author: Andersson, Annika
• supervisor: Torsten Sandström
• organization: Department of Law
• alternative title: Some issues regarding claims for restitution in connection with unlawful value transfers
• course: JURM02 20112
• year: 2012
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Associationsrätt, olovliga värdeöverföringar, borgenärsskydd, värdering, återbäring, preskription, talerätt
• language: Swedish
• id: 2300474
• date added to LUP: 2012-02-17 11:00:21
• date last changed: 2012-02-17 11:00:21