Early to early Middle Ordovician conodont biostratigraphy of the Tamsalu drill core, central Estonia

Abstract

This investigation examines the distribution of conodont elements in the Early to early Middle Ordovician Latorpian, Volkhovian, Kundan and Aserian stages of the Tamsalu drill core in central Estonia. Slightly more than 24, 600 conodont elements from 17 samples were examined, and the biostratigraphic results were compared to previous works on conodont biostratigraphy from localities in Estonia, Russia and Öland, Sweden. The samples are indicative of the Oepikodus evae Zone, the Baltoniodus navis Zone, the Paroistodus originalis Zone, the Baltoniodus norrlandicus Zone, the Lenodus variabilis Zone, the Yangtzeplacognathus crassus Zone, the Eoplacognathus pseudoplanus Zone, (the latter including the Microzarkodina hagetiana and the Microzarkodina ozarkodella subzones) and finally the Eoplacognathus suecicus Zone. The thicknesses of the different stages (Latorpian, Volkhovian, Kundan and Aserian) are compared between the following localities in Estonia: Tamsalu, Kaugatuma, Ohesaare, Rumba, Kullamaa, Mäekalda, Tartu, Taga-Roostoja and Ontika. Two new species, Parapaltodus n. sp. A and Texania n. sp. A, are described.

Abstract (Swedish)

Populärvetenskaplig sammanfattning: Conodonter är mikrofossil av en grupp numera utdöda ryggsträngsdjur eller tidiga ryggradsdjur, conodontdjuren. De små fosfatiska tandliknande strukturerna finns i huvudsak bevarade i marina karbonatbergarter från sen kambrium till sen trias. Conodonter har varit föremål för vetenskapliga studier sedan mer än hundra år tillbaka i tiden och den som först beskrev dem var J. C. Pander (1856). Deras värde inom vetenskapen, framförallt inom biostratigrafin, fortsätter att öka, därför att man kan datera bergarter med hjälp av specifika conodonttaxa, eller genom en kombination av olika conodonttaxa göra en indelning av lager i olika zoner och subzoner och korrelera dessa globalt. Detta är möjligt då conodonterna hade en snabb morfologisk evolution, var små (mikrofossil) och de var relativt vanligt förekommande med en global spridning. Däremot är conodontdjurets mjukdelar ytterst sällan bevarade. De används också inom olje- och gasindustrin då deras färg ger en indikation om vilken upphettningsgrad det omgivande berget en gång varit utsatt för och antyder potential för kolväteutvinning. Conodonter är ganska resistenta mot diagenes och tektoniska förändringar och framför allt är de ganska lätta att preparera fram genom att använda en svag syra eller genom användning av fysiska metoder.

Syftet med min studie var att jämföra conodontfaunan i en borrkärna från Tamsalu i centrala Estland med tidigare undersökta likåldriga lokaler i Estland: Mäekalda, Tartu, Taga-Roostoja, Ontika och Kaugatuma och från Sverige (Öland). De 17 insamlade proverna har indelats i zoner och subzoner alltefter artinnehåll. De zoner/subzoner som är representerade i denna undersökning är: Oepikodus evae-, Baltoniodus navis-, Paroistodus originalis-, Baltoniodus norrlandicus-, Lenodus variabilis-, Yangtzeplacognathus crassus- och Eoplacognathus pseudoplanus zonen (denna zon indelas i Microzarkodina hagetiana- och Microzarkodina ozarkodella subzonerna) och till sist Eoplacognathus suecicus zonen. Dessa zoner förekommmer även i de andra, tidigare nämnda lokalerna med några få undantag, där någon art och /eller zon/subzon inte identifierats vilket i sin tur kan bero på att just den nivån inte varit föremål för någon undersökning. De vanligast förekommande conodontsläktena är Baltoniodus, Drepanoistodus och Microzarkodina.

Den undersökta borrkärnan från Tamsalu representerar en sekvens deponerad i en grundare del av palaeobassängen än de övriga tidigare undersökta lokalerna, men förmodligen på något större djup än den sekvens som finns beskriven från den norra delen av Estland (Mäekalda). Arten Periodon flabellum i O. evae zonen finns representerad i alla lokaler förutom i Tartu, vilken indikerar en öppen ocean med djupt vatten. Denna art förekommer rikligt bara vid ett transgressionsmaximum och då framförallt i den nedre delen av rampzonen. En annan art som kännetecknar en transgressionshändelse är P. originalis. Vid en regression är däremot arter för grundhav som Semiacontiodus cornuformis och möjligen Microzarkodina, representerade.

En annan del i undersökningen var att jämföra mäktigheterna av (Latorp, Volkhov, Kunda och Aseri) mellan Tamsalu-borrkärnan och de andra lokalerna (Kaugatuma, Ohesaare, Rumba, Kullamaa, Mäekalda, Tartu, Taga-Roostoja och Ontika) i Estland. Denna jämförelse visade att etagerna hade sin största mäktighet i västra, mellersta och östra Estland, medan de minskade sin mäktighet i den norra delen.

I samband med identifikationen av artinnehållet i borrkärnan upptäcktes två nya arter, Parapaltodus n. sp. A och Texania n. sp. A. Dessa två arter finns inte beskrivna i tidigare publicerat material.

• author: Sjöstrand, Lisa
• supervisor: Anita Löfgren
• organization: Department of Geology
• alternative title: Biostratigrafi i underordovicium och undre mellanordovicium i en borrkärna från Tamsalu, centrala Estland
• year: 2003
• type: H1 - Master's Degree (One Year)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: Ordovician, Latorpian, Volkhovian, Kundan, Aserian, conodonts, biostratigraphy, Parapaltodus n. sp. A, Texania sp. A, Tamsalu, Estonia
• publication/series: Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet
• report number: 156
• language: English
• id: 2342824
• date added to LUP: 2012-12-05 13:52:30
• date last changed: 2012-12-05 13:52:30