Lapillituff som bevis för underjurassisk vulkanism av strombolikaraktär i Skåne

Abstract

Central Scania, southern Sweden, is penetrated by more than one hundred basaltic volcanic necks of Jurassic age. Pyroclastics, related to the volcanic necks, has been investigated to reveal the volcanic environment, and the eruptive character required to produce the pyroclastics. In this study a strombolian volcanic character is suggested, due to textural and petrographical evidence. Magnetic data support this interpretation, with indications of some reworking of the pyroclastics. The sediment, a lapilli tuff, is clay altered due to early diagenetic processes, but traces of palagonite reveal the former basaltic composition of the lapilli tuff. The volcanoes were part of a monogenetic volcanic field and deposition of the pyroclastic sediment took place on land, close to oceanic water.

Abstract (Swedish)

Populärvetenskaplig sammanfattning: I centrala Skåne finns det rester av fler än ett hundra vulkaner. De var aktiva för mer än 170 miljoner år sedan, under första delen av tidsperioden jura. På några ställen finns det kvar lite av det material som vulkanerna spottade ut. Det är inte lava, utan millimeter- till centimeterstora fragment av pimpsten, så kallade lapilli, som har kastats upp en bit i luften, ungefär 1200°C varma. Under luftfärden hann de svalna något. Efter avsättningen har materialet bildat bergarten lapillituff. Det har skett genom att varma vattenlösningar har cirkulerat i sedimentet och avsatt bland annat mineralet kalcit, som ett cement.

Lapillituffen har undersökts, för att ta reda på den vulkaniska karaktär som rådde under jura, och för att få en inblick i hur landskapet kan ha sett ut. Olika metoder har använts. Bland annat har jag mikroskoperat, för att se vilka mineral som finns i lapillituffen och för att titta på bergartens strukturer. Dessa studier har kompletterats med att undersöka bergartens magnetiska egenskaper, med så kallad paleomagnetism. Alla bergarter innehåller små mängder magnetiska mineral. Den magnetiska riktning som mineralen får vid avsvalning under 580°C, kan mätas i en känslig detektor. Genom att stegvis upphetta bergartsprov och mäta riktningen efter varje upphettning, kan man få reda på vid vilken temperatur materialet föll ner på marken efter sin luftfärd.

Undersökningarna visar att materialet kastades ut från vulkanerna med en mild explosivitet, som gjorde att materialet slungades upp några hundra meter i luften, för att därefter landa nära vulkanerna. Denna typ av vulkanism kallas för stromboli-vulkanism, namngivet efter den italienska vulkanen Stromboli. De vulkaner som bildas av strombolivulkanism (så kallade scoriakoner), blir sällan högre än ett par hundra meter. De förekommer ofta många tillsammans, med bara någon kilometers mellanrum och dominerar ofta hela landskap, tillsammans med materialet de har kastat ut. Under tidig jura var Skåne delvis ett grunt hav, med långa havsarmar, som flikade sig in i landskapet. De flesta av vulkanerna har troligen stått på land, men nära ett hav.

• author: Augustsson, Carita
• supervisor: Uppgift saknas
• organization: Department of Geology
• alternative title: Lapillituff as evidence of Lower Jurassic strombolian volcanism in Scania, southern Sweden
• year: 1999
• type: H1 - Master's Degree (One Year)
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: Scania, Sweden, lapilli tuff, pyroclastics, Jurassic, Strombolian, paleomagnetism, basalt
• publication/series: Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet
• report number: 109
• language: Swedish
• id: 2344342
• date added to LUP: 2012-10-30 15:51:34
• date last changed: 2012-10-30 15:52:12