Något om rätten att överklaga beslut om tillstånd avseende vistelse i Sverige

Abstract

Decisions made by the public administration of the Swedish state can be appealed in accordance with the Administrative Procedure Act (förvaltningslagen, 1986:223). The Administrative Procedure Act is applicable to anyone who is under Swedish jurisdiction regardless if the person has a permit to reside in Sweden or not. However, all decisions by public administration cannot be appealed in accordance with the general rules in the Administrative Procedure Act. In some areas of the law, more specific rules apply. One of these areas is the immigration law. Therefore, the possibilities to appeal decisions regarding permits to reside in Sweden are regulated in the Aliens Act (utlänningslagen, 2005:716).

Decisions concerning permits to reside in Sweden in obedience to the Aliens Act may only be appealed in accordance with chapter 14 in the Aliens Act. Thus, not all decisions regarding permits to reside in Sweden can be appealed. This is a clear deviation from the main principle in the Administrative Procedure Act according to which all decisions may be appealed. During a long period of time, immigration law was considered an area of the law only of national interest. This is the reason why the possibility to appeal immigration law decisions is limited. Each state is free to legislate the laws it finds appropriate concerning foreigners right to enter, reside and work in its territory. The same applies regarding the possibility to appeal such decisions.

However, the Swedish Aliens Act has changed a lot the last couple of decades. The change is due to the international conventions and obligations Sweden has committed to comply to. These international conventions and obligations come primarily from the United Nations, the Council of Europe and the European Union. Legislation from the European Union is the main reason to why the Aliens Act has changed.

The possibilities to appeal decisions regarding permits to reside in Sweden depend on the character of the permission. E.g. the possibility to appeal decisions regarding residence permits based on asylum grounds can always be appealed whereas residence permits for employment may not be appealed. Generally the more severe intervention the decision has for the individual, the greater possibilities to appeal are granted. Therefore decisions regarding refusal-of-entry and expulsion may always be appealed. A decision to grant a permit cannot be appealed.

The right to appeal decisions also depends on the citizenship of the applicant. There are two reasons for this. First, because some citizens don’t need permits to reside in Sweden. Citizens from Denmark, Norway, Finland and Iceland don’t need permits to enter, reside or work in Sweden. EEA nationals and their family members don’t need residence permit. EEA nationals may reside in Sweden in accordance with the rules of residence right. EEA nationals and their family members don’t need a permit to work in Sweden. Because some nationals don’t need a permit for residing in Sweden, there is no need for options to appeal. Citizens from countries outside the EEA, third-country nationals, are not exempt from the demand for permits (if they can’t derive rights to EEA nationals).

The second reason for the importance of the citizenship is because some nationalities are granted wider possibilities to appeal. The right to appeal, and the legal protection of these citizens, is therefore greater. The most significant difference lies between EEA nationals and third-country nationals. The laws of the European Union ensures all EEA nationals and their family members the right to remedies which are far more far-reaching in comparison with the ones granted third-country nationals. The conclusion is that different citizens are entitled different remedies and possibilities to appeal.

The legislative assembly in Sweden has, because of the aforementioned reasons, wished to level out the differences between different citizens. The possibilities for EEA nationals to appeal almost all decisions have also increased the possibilities for third-country nationals to appeal. Therefore the differences between the different groups of citizens are not as significant. The Swedish legislative assembly has made the Aliens Act as equal as possible regarding the right to appeal. This means increased costs for judicial reviews, larger demands on the system of courts and a greater workload for the authorities. On the other hand better and wider possibilities to appeal ought to increase the establishment of uniform practice from the courts and larger legal rights of the individual. In the long run that is positive, both for the individual and for the society in general.

When legislating about the right to appeal decisions regarding permits to reside in Sweden the legislative assembly needs to take many aspects into consideration. Two of these aspects are the legal rights of the individual and the demand for efficiency. The Swedish legislative assembly has ensured the individual huge possibilities to appeal. Thus, demands for e.g. efficiency is playing a secondary role in favour of the legal rights of the individual. The legislative assembly’s view is noticed not only in the way the Aliens Act grants individuals the right to appeal, but also in the way the system of the courts are formed.

Abstract (Swedish)

Förvaltningsbeslut som gått den enskilde emot kan överklagas i enlighet med bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:223). Denna ordning gäller för samtliga som befinner sig under svensk jurisdiktion oberoende av medborgarskap och oaktat huruvida personen i fråga har tillstånd att vistas i landet eller inte. Dock tillåts inte alla beslut fattade av svenska förvaltningsmyndigheter överklagas enligt de generella reglerna i förvaltningslagen. Vissa rättsområden har ansetts kräva mer specifika regler varför speciallagstiftning äger tillämpning. Ett sådant rättsområde är utlänningsrätten. Möjligheterna att överklaga beslut om tillstånd avseende vistelse i Sverige regleras därför i utlänningslagen (2005:716).

Förvaltningsmyndighets beslut enligt utlänningslagen får enbart överklagas i enlighet med de förutsättningar som anges i 14 kap. utlänningslagen. Det betyder att endast vissa beslut avseende vistelse i Sverige äger överklagbarhet. Övriga beslut har fullföljdsförbud. Ett sådant regelsystem är ett tydligt avsteg från huvudregeln i förvaltningslagen om att samtliga beslut får överklagas. Anledningen till att den utlänningsrättsliga överklaganderätten är inskränkt beror på att utlänningsrätten under lång tid betraktats som ett rättsområde endast av nationellt intresse. Respektive land stiftar lagar avseende utlänningars rätt till vistelse på statens territorium efter eget huvud. Detsamma gäller även möjligheterna att överklaga sådana beslut.

Emellertid har den svenska utlänningslagstiftningen i stor utsträckning kommit att förändras de senaste decennierna. Detta är till övervägande del till följd av de internationella konventioner och förpliktelser som Sverige har åtagit sig att efterfölja. Dessa är främst hänförliga till Förenta Nationerna, Europarådet och Europeiska unionen. Framförallt är utlänningslagstiftningen påverkad av Sverige medlemskap i EU och den unionsrättsliga lagstiftningen. Således har utlänningsrätten förändrats och därmed även reglerna för överklagande.

Möjligheterna till överprövning av beslut om tillstånd för rätt till vistelse i Sverige utgår i mångt från den materiella rättens typ. Det är tillståndets karaktär som avgör huruvida det är överklagbart eller inte. Exempelvis tillförsäkras den som ansöker om uppehållstillstånd på grund av asylskäl rätt att överklaga sådant beslut medan den som söker tillstånd för t.ex. arbete i Sverige inte ges möjlighet att överklaga. Generellt kan sägas att ju mer ingripande beslutet är för den enskilde desto större rättssäkerhetsgarantier tillförsäkras. Således kan beslut om avvisning eller utvisning alltid överklagas. Beslut att bevilja tillstånd är inte överklagbart.

Vidare är rätten att överklaga avhängig vilket medborgarskap den som ansöker innehar. Anledningarna till en sådan ordning har främst två förklaringar. För det första beror det på att vissa grupper av medborgare är undantagna krav på tillstånd. Nordiska medborgare är undantagna kravet på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd för inresa, vistelse och arbete i Sverige. EES-medborgare och deras familjemedlemmar är undantagna kravet på uppehållstillstånd för vistelse i Sverige. EES-medborgare och deras familjemedlemmar får vistas i Sverige enligt reglerna om uppehållsrätt. EES-medborgare är även undantagna kravet på arbetstillstånd. Då tillstånd inte krävs torde rätten överklaga beslut om sådant tillstånd vara oviktig. Tredjelandsmedborgare, det vill säga personer som inte kommer från länder inom EES-kretsen, är inte undantagna krav på tillstånd för vistelse i riket (under förutsättning att de inte kan härleda rättigheter till EES-medborgare).

Den andra anledningen till medborgarskapets betydelse för rätten att överklaga är att vissa grupper av medborgare tillförsäkras ett starkare rättssäkerhetsskydd och överklagandemöjligheter. Framförallt finns en klar åtskillnad mellan EES-medborgare och tredjelandsmedborgare. Genom unionsrätten tillförsäkras EES-medborgare och deras familjemedlemmar rättsmedel som är mer långtgående än vad tredjelandsmedborgare kan åtnjuta. EES-medborgare och deras familjemedlemmar kan överklaga nästintill alla typer av beslut. Dock med undantag för uppehållsrätt. Således existerar olika former av rätt till överklagande.

Den svenske lagstiftaren har emellertid önskat utjämna skillnaderna i de rättsliga skyddsnät som tillförsäkras den enskilde avseende överklagandemöjligheter. På grund av de utvidgade rättigheter som tillfaller EES-medborgare har även tredjelandsmedborgare getts ökad överklaganderätt. Således är skillnaderna mellan EES-medborgares och tredjelandsmedborgares möjligheter till överprövning rent konkret inte så markanta. Lagstiftaren har eftersträvat att samtliga utländska medborgare som ansöker om tillstånd, oaktat medborgarskap, ska tillförsäkras ökade överprövningsmöjligheter. Det medför visserligen förhöjda processekonomiska kostnader, större krav på instansordningssystemet för överklagande samt ökad arbetsbörda för de som är satta att handlägga ansökningar om tillstånd för vistelse i landet. Dock torde ökade överklagandemöjligheter leda till bland annat goda möjligheter till enhetlig praxisbildning genom domstols dom, samt ökad rättssäkerhet till gagn både för den enskilde och för samhället i stort.

Vid lagstiftning om rätt till överklagande av tillstånd för vistelse i Sverige tas hänsyn till en mängd aspekter. Två av de mest centrala är rättsäkerhet och effektivitet. Lagstiftaren har önskat en ordning där den enskilde tillförsäkras stora möjligheter till överprövning. Således får processekonomiska krav och hänsyn till effektivitet stå tillbaka till förmån för den enskildes rättssäkerhet. Lagstiftarens syn märks inte enbart på möjligheterna till överklagande utan även på instansordningssystemets utformning.

• author: Larsson Jarälv, Christofer
• supervisor: Bengt Lundell
• organization: Department of Law
• alternative title: About the right to appeal decisions regarding permits to reside in Sweden
• course: JURM02 20121
• year: 2012
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förvaltningsprocessrätt, migrationsprocess, utlänningsrätt, rätten att överklaga beslut om tillstånd avseende vistelse i Sverige.
• language: Swedish
• id: 2431011
• date added to LUP: 2012-08-31 14:28:17
• date last changed: 2012-08-31 14:28:17