Advanced

Konsensus eller handlingsfrihet? En komparativ studie av den svenska regleringen avseende beslutanderätt vid gemensam vårdnad och den engelska regleringen gällande parental responsibility

Lindkvist, Martina LU (2012) JURM02 20121
Department of Law
Abstract (Swedish)
Syftet med förevarande uppsats är att utifrån en komparativ studie av svensk och engelsk rätt beskriva hur respektive lands regleringar gällande beslutanderätten vid gemensam vårdnad och parental responsibility är utformade samt vad ifrågakommande lagstiftningar innebär.

Huvudregeln i svensk rätt avseende beslutanderätt vid gemensam vårdnad är att konsensus ska föreligga mellan vårdnadshavarna när beslut som rör barnets personliga angelägenheter fattas. I den engelska lagstiftningen gällande parental responsibility är utgångspunkten den motsatta. En person med föräldraansvar får i de allra flesta situationer handla utan den andra vårdnadshavarens samtycke. Den likhet som föreligger mellan lagstiftningarna är att de båda medger... (More)
Syftet med förevarande uppsats är att utifrån en komparativ studie av svensk och engelsk rätt beskriva hur respektive lands regleringar gällande beslutanderätten vid gemensam vårdnad och parental responsibility är utformade samt vad ifrågakommande lagstiftningar innebär.

Huvudregeln i svensk rätt avseende beslutanderätt vid gemensam vårdnad är att konsensus ska föreligga mellan vårdnadshavarna när beslut som rör barnets personliga angelägenheter fattas. I den engelska lagstiftningen gällande parental responsibility är utgångspunkten den motsatta. En person med föräldraansvar får i de allra flesta situationer handla utan den andra vårdnadshavarens samtycke. Den likhet som föreligger mellan lagstiftningarna är att de båda medger möjlighet till tvistelösning i domstol vad gäller frågor som rör den faktiska vårdnaden, boende och umgänge. I övrigt är skillnaderna stora. Den engelska rättsordningen har ett mångfacetterat tvistelösningssystem som möjliggör domstolsprövning av frågor i vilka personer med parental responsibility inte kan enas. Den svenska rätten saknar möjlighet till tvistelösning i andra fall än avseende den faktiska vårdnaden, boende och umgänge. De handlingsalternativ som står en vårdnadshavare till buds i en situation då den andra vårdnadshavarens samtycke inte kan erhållas är att begära ensam vårdnad om barnet, handla trots bristande samtycke eller låta status quo råda. Vad gäller frågor som rör vissa hälso- och sjukvårdsåtgärder finns emellertid sedan 1 maj 2012 en möjlighet för socialnämnden att besluta att en åtgärd ska vidtas om en av vårdnadshavarna motsätter sig åtgärden och det krävs för att tillgodose barnets bästa.

Både den svenska och den engelska rätten kan medföra konsekvenser för barnet och föräldrarna. Följderna av den svenska regleringens avsaknad av möjligheter till tvistelösning är så långtgående att lagstiftningen är i behov av en reform. Regeringen synes utgå från att föräldrar alltid har förmågan att sätta barnets intressen framför sina egna, vilket får anses vara en idealistisk syn på föräldraskapet som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Trots att föräldrar till följd av lagändringen år 2006 i större utsträckning än tidigare kan tilldelas ensam vårdnad om ett barn, kvarstår det faktum att gemensam vårdnad i de allra flesta fall är den vårdnadsform som främst tillgodoser barnets bästa. För att den svenska rätten ska kunna främja ett gemensamt föräldraskap mellan vårdnadshavare som inte lever tillsammans, krävs att inspiration hämtas från den engelska lagstiftningen och att tvistelösningsmöjligheter införs i någon form. (Less)
Abstract
The purpose of this essay is to describe and compare the Swedish regulation concerning joint custody and the English regulation regarding parental responsibility.

In Swedish law the principle rule is that both parents should make all decisions regarding a child together, if they have joint custody. In English law the starting point is that each person with parental responsibility may act alone and without the other (or others) in meeting that responsibility. The main similarity between the two regulations is that they both provide dispute resolution by the court regarding custody/ parental responsibility, the child’s residence and contact with the child. Apart from this, the differences between the Swedish and the English law are... (More)
The purpose of this essay is to describe and compare the Swedish regulation concerning joint custody and the English regulation regarding parental responsibility.

In Swedish law the principle rule is that both parents should make all decisions regarding a child together, if they have joint custody. In English law the starting point is that each person with parental responsibility may act alone and without the other (or others) in meeting that responsibility. The main similarity between the two regulations is that they both provide dispute resolution by the court regarding custody/ parental responsibility, the child’s residence and contact with the child. Apart from this, the differences between the Swedish and the English law are major. The English law has a multifaceted dispute settlement system, which enables involvement by the court if persons with parental responsibility do not agree of questions regarding the child. The Swedish law, on the other hand, does not provide any dispute settlement system regarding questions that do not concern custody, the child’s residence or contact with the child. A parent who cannot agree with the other parent regarding a decision concerning a child has three options; apply for sole custody, take actions in spite the fact that the other parent does not agree or let status quo prevail. However, since the 1st of May 2012, socialtjänsten is entitled to decide that a measure regarding certain kinds of healthcare shall be carried out if it is necessary because of the welfare of the child.

The English and the Swedish legislation both entail consequences for the child and it’s parents. The consequences from the Swedish regulation not providing possibilities for dispute resolution are extensive and require a reform of law. The Government seems to take the view that parents always have the capability to put the child’s interests above their own. This is an idealistic view of parenthood, which does not always conform to the reality. Following the law reform in 2006, the courts may decide on sole custody to a greater extent than before. Despite this, joint custody is nevertheless in most situations in the welfare of the child. To promote joint parenthood in Swedish law, the legislators need to find inspiration in the English law and establish methods of dispute resolution in the Swedish legislation. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Lindkvist, Martina LU
supervisor
organization
alternative title
Consensus or freedom of action? A comparative study of the Swedish law regarding right of decision in case of joint legal custody and the English law regarding parental responsibility
course
JURM02 20121
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
familjerätt, beslutanderätt vid gemensam vårdnad, parental responsibility
language
Swedish
id
2607267
date added to LUP
2012-08-31 15:23:54
date last changed
2012-08-31 15:23:54
@misc{2607267,
  abstract     = {The purpose of this essay is to describe and compare the Swedish regulation concerning joint custody and the English regulation regarding parental responsibility. 

In Swedish law the principle rule is that both parents should make all decisions regarding a child together, if they have joint custody. In English law the starting point is that each person with parental responsibility may act alone and without the other (or others) in meeting that responsibility. The main similarity between the two regulations is that they both provide dispute resolution by the court regarding custody/ parental responsibility, the child’s residence and contact with the child. Apart from this, the differences between the Swedish and the English law are major. The English law has a multifaceted dispute settlement system, which enables involvement by the court if persons with parental responsibility do not agree of questions regarding the child. The Swedish law, on the other hand, does not provide any dispute settlement system regarding questions that do not concern custody, the child’s residence or contact with the child. A parent who cannot agree with the other parent regarding a decision concerning a child has three options; apply for sole custody, take actions in spite the fact that the other parent does not agree or let status quo prevail. However, since the 1st of May 2012, socialtjänsten is entitled to decide that a measure regarding certain kinds of healthcare shall be carried out if it is necessary because of the welfare of the child. 

The English and the Swedish legislation both entail consequences for the child and it’s parents. The consequences from the Swedish regulation not providing possibilities for dispute resolution are extensive and require a reform of law. The Government seems to take the view that parents always have the capability to put the child’s interests above their own. This is an idealistic view of parenthood, which does not always conform to the reality. Following the law reform in 2006, the courts may decide on sole custody to a greater extent than before. Despite this, joint custody is nevertheless in most situations in the welfare of the child. To promote joint parenthood in Swedish law, the legislators need to find inspiration in the English law and establish methods of dispute resolution in the Swedish legislation.},
  author       = {Lindkvist, Martina},
  keyword      = {familjerätt,beslutanderätt vid gemensam vårdnad,parental responsibility},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Konsensus eller handlingsfrihet? En komparativ studie av den svenska regleringen avseende beslutanderätt vid gemensam vårdnad och den engelska regleringen gällande parental responsibility},
  year         = {2012},
}