Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Språkutveckling, stamningsdebutålder och hereditet som prediktorer för permanent stamning Journal- och enkätstudie

Asker-Arnason, Lena (2003) LOGM81 20031
Logopedics, Phoniatrics and Audiology
Abstract (Swedish)
Denna enkät- och journalstudies syfte var att kartlägga förekomsten av samtidig språkstörning
hos de barn som ratt diagnosen stamning samt att se hur denna och andra faktorer, såsom
förekomst av stammande släktingar, stamningsdebutålder och kön hade betydelse får om
stamningen upphörde eller kvarstod. Övergripande syfte var att finna prediktorer som gör det
lättare att identifiera de barn som löper stor risk att fortsätta stamma i vuxen ålder får att kunna
inrikta logopediska resurser mot dem. Inalles 142 patienter, l 07 pojkar och 35 flickor födda
1983-1996, som ratt diagnosen stamning under åren 1994-2000 vid Universitetssjukhuset i
Lund, besvarade själva eller genom sina föräldrar en enkät med frågor om språkutveckling,
... (More)
Denna enkät- och journalstudies syfte var att kartlägga förekomsten av samtidig språkstörning
hos de barn som ratt diagnosen stamning samt att se hur denna och andra faktorer, såsom
förekomst av stammande släktingar, stamningsdebutålder och kön hade betydelse får om
stamningen upphörde eller kvarstod. Övergripande syfte var att finna prediktorer som gör det
lättare att identifiera de barn som löper stor risk att fortsätta stamma i vuxen ålder får att kunna
inrikta logopediska resurser mot dem. Inalles 142 patienter, l 07 pojkar och 35 flickor födda
1983-1996, som ratt diagnosen stamning under åren 1994-2000 vid Universitetssjukhuset i
Lund, besvarade själva eller genom sina föräldrar en enkät med frågor om språkutveckling,
stammande släktingar och nuvarande stamningsstatus. Logopedjournalerna granskades, och
uppgifter om stamningsdebutålder registrerades, liksom uppgifter om språkutveckling.
Resultaten visade, att 46,5 % av barnen hade haft problem med språkutvecklingen. En större
andel pojkar med stamning än flickor med stamning hade samtidiga spräkutvecklingsproblem.
Det var vanligare med permanent stamning hos dem som haft problem med språkutvecklingen.
När det gällde stamningsdebutålder fanns också skillnader. Barn som började stamma tidigt
slutade stamma i högre grad än de som böljade stamma senare. Bland dem som hade släktingar
som stammat i vuxen ålder var det en betydligt större andel som fortfarande stammade. De, vars
stammande släktingar endast stammat som barn, löpte inte större risk att bli stamma permanent
än de som inte hade stammande släktingar.
Resultaten tyder på, att samtliga undersökta faktorer är viktiga prediktorer och kan användas vid
riskbedömning får fortsatt stamning. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Asker-Arnason, Lena
supervisor
organization
course
LOGM81 20031
year
type
H1 - Master's Degree (One Year)
subject
language
Swedish
id
2911794
date added to LUP
2012-07-23 11:48:01
date last changed
2012-07-23 11:48:01
@misc{2911794,
  abstract     = {Denna enkät- och journalstudies syfte var att kartlägga förekomsten av samtidig språkstörning
hos de barn som ratt diagnosen stamning samt att se hur denna och andra faktorer, såsom
förekomst av stammande släktingar, stamningsdebutålder och kön hade betydelse får om
stamningen upphörde eller kvarstod. Övergripande syfte var att finna prediktorer som gör det
lättare att identifiera de barn som löper stor risk att fortsätta stamma i vuxen ålder får att kunna
inrikta logopediska resurser mot dem. Inalles 142 patienter, l 07 pojkar och 35 flickor födda
1983-1996, som ratt diagnosen stamning under åren 1994-2000 vid Universitetssjukhuset i
Lund, besvarade själva eller genom sina föräldrar en enkät med frågor om språkutveckling,
stammande släktingar och nuvarande stamningsstatus. Logopedjournalerna granskades, och
uppgifter om stamningsdebutålder registrerades, liksom uppgifter om språkutveckling.
Resultaten visade, att 46,5 % av barnen hade haft problem med språkutvecklingen. En större
andel pojkar med stamning än flickor med stamning hade samtidiga spräkutvecklingsproblem.
Det var vanligare med permanent stamning hos dem som haft problem med språkutvecklingen.
När det gällde stamningsdebutålder fanns också skillnader. Barn som började stamma tidigt
slutade stamma i högre grad än de som böljade stamma senare. Bland dem som hade släktingar
som stammat i vuxen ålder var det en betydligt större andel som fortfarande stammade. De, vars
stammande släktingar endast stammat som barn, löpte inte större risk att bli stamma permanent
än de som inte hade stammande släktingar.
Resultaten tyder på, att samtliga undersökta faktorer är viktiga prediktorer och kan användas vid
riskbedömning får fortsatt stamning.},
  author       = {Asker-Arnason, Lena},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Språkutveckling, stamningsdebutålder och hereditet som prediktorer för permanent stamning Journal- och enkätstudie},
  year         = {2003},
}