Dispens från strandskyddet - statistisk analys av strandskyddsärenden efter förändringen i lagstiftningen 2009

Abstract (Swedish)

Strandskyddslagstiftningen och allemansrätten är unika globalt sett. Strandskyddets syfte är att bevara den goda livsmiljön för växter och djur samt att trygga förutsättningarna för allmänhetens tillgång till kusterna. 1 juli 2009 trädde den förändrade strandskyddslagstiftningen i kraft. De huvudsakliga målen med förändringen var enligt propositionen att främja utvecklingen i landsbygden med god tillgång till stränder men även begränsa nybyggnationen i övriga delar av landet. Detta skulle göras genom stärkta regler och en mer restriktiv tillämpning. Ett ökat lokalt och regional inflytande genom en förändrad maktfördelning vid strandskyddsdispenser ansågs nödvändigt.

Den förändrade strandskyddsregleringen innebär bland annat att huvudansvaret för beslutande om strandskyddsdispenser förflyttades från länsstyrelserna till kommunerna. Många kommuner hade sedan innan samma beslutanderätt genom delegation från länsstyrelsen. Genom den nya lagstiftningen gjordes detta dock helt till en helt kommunal angelägenhet. I den tidigare lagstiftningen kunde Naturvårdsverket överklaga dispenser men den möjligheten togs bort i samband med den nya lagstiftningen. Länsstyrelsen gavs också en ny roll som granskande myndighet med möjlighet att överpröva och upphäva kommunernas dispensbeslut.

För att bevilja dispens så ska den aktuella anläggningen falla under något av de ”särskilda skälen” i 7 kap 18 c § MB. Vad som anses vara ”särskilda skäl” vid beslut om strandskyddsdispens eller vid upphävande av strandskyddet i ett specifikt område har specificerats och kraven har i princip skärpts i och med den nya lagstiftningen.

Hur den nya lagstiftningen tillämpas på kommunal nivå och sedan granskas hos länsstyrelsen är avgörande för strandskyddets syfte att bevara den goda livsmiljön för växter och djur samt att trygga förutsättningarna för allmänhetens tillgång till kusterna. Hur dessa myndigheters nya makttilldelning fungerar i praktiken och om det tillgodoser strandskyddets syfte är dock relativt oklart.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och klargöra kommun och länsstyrelses hantering av den nya makttilldelningen i samband med den förändrade strandskyddsregleringen. Uppsatsen syftar även till att genom statistisk analys av strandskyddsärenden utreda antalet strandskyddsdispenser i tre högexploaterade kommuner samt hur dessa sedan granskas och eventuell överprövas av länsstyrelsen. De kommuner som valts är Sotenäs, Tanums och Lysekils kommun i Bohuslän, alla dessa tre har Länsstyrelsen i Västra Götalands län som granskande myndighet. Vidare har även uppsatsen som syfte att ur ett framtidsperspektiv ifrågasätta och analysera hur strandskyddet upprätthålls och vad den nya lagstiftningen kommer att ha för konsekvenser för bevarandet av kusternas livsmiljö. Slutligen syftar denna uppsats att klargöra och utreda den kritik som riktats mot den förändrade strandskyddsregleringen och värdera den i relation till den statistiska analysen av strandskyddsärenden.

Abstract

Shoreline protection law and the right of commons are unique from a
global perspective. The purpose of the shoreline protection law is to
promote and maintain a good habitat for plants and animals and to
secure the basis for the public's access to the coastline. On the 1st
of July 2009 the new and changed shoreline protection law took effect.

The main purpose of the change was to promote rural development and to
further limit the construction of new buildings on the coastline of
other parts of the country. This would be done through enhanced rules
and a more restrictive application. An increase of local and regional
influence through a changed balance of power when it came to decisions
on dispensation from the shoreline protection law was considered to be
necessary.

The altered law meant, for instance, that the main responsibility when
it comes to decisions regarding dispensations was moved from the
provincial government to the municipality. Many municipalities already
had that same right through delegation from the provincial government.
Through this new legislation this was now an entirely municipal
affair. With the previous legislation, the Environmental Protection
Agency had the possibility to appeal against dispensations but that
possibility was removed with the new legislation. The provincial
government was also given a new role, as an examining office with the
possibility to appeal against any dispensations.

In order to grant dispensation from the law, the facility in question
must come under one of the "special reasons" stated in 7 kap 18 c §
MB. These "special reasons" were specified in the new legislation.
How well the new legislation for the shoreline protection law is
applied by the municipalities and later examined by the provincial
government is crucial for the shoreline protection law's purpose to
keep the good habitat for wildlife, and to secure the basis for the
public's access to the coastline. How it really works, and whether or
not it really serves the purpose of the law, is uncertain.

The purpose of this essay is to investigate how the municipalities and
the provincial governments handles the responsibilities they were
given with the new legislation. This essay also aims to, through
statistic analysis of cases affected by the law of shoreline
protection in three highly exploited areas, determine how these
municipalities decides on these cases and how later the provincial
government examines those decisions. The municipalities chosen for
this essay are those of Sotenäs, Tanum and Lysekil in Bohuslän, all of
them with the provincial government of Västra Götaland as the
examining authority. Furthermore, this essay aims to question and
analyze how the protection of the shoreline is upheld with future
development in mind, and how this development might affect the
preservation of the coastline. This essay also aims to clarify and to
investigate the criticism that has been directed against the changed
legislation and to evaluate it with the results of the statistic
analysis in mind.

• author: Scabuzzo, Ornella
• supervisor: Annika Nilsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Exemption from shoreline protection: statistical analysis of shoreline protection issues after the change in legislation in 2009
• course: JURM02 20122
• year: 2012
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• language: Swedish
• id: 3158027
• date added to LUP: 2013-05-13 12:52:12
• date last changed: 2014-07-14 10:41:30