Advanced

Fingerad arbetsbrist - personliga skäl eller arbetsbrist?

Friholm, Emelie LU (2012) HARH16 20122
Department of Business Law
Abstract (Swedish)
Enligt lagen om anställningsskydd krävs det saklig grund för uppsägning. Saklig grund kan utgöra antingen personliga skäl eller arbetsbrist. Den här uppsatsen kommer främst att behandla fingerad arbetsbrist. Man talar om fingerad arbetsbrist när en arbetsgivare påstår att verksamhetsrelaterade skäl utgjort grunden för uppsägningen när de egentliga grunderna är hänförliga till arbetstagaren personligen. Uppsägningens tillåtlighet får då prövas utifrån den verkliga grunden.

En anledning till att fingerad arbetsbrist har uppstått är att grunderna för personliga skäl inte alltid utgör saklig grund för uppsägning, så som arbetsbristen gör. Enligt praxis utgör arbetsbrist normalt sett saklig grund, vilket gör att domstolen sällan prövar... (More)
Enligt lagen om anställningsskydd krävs det saklig grund för uppsägning. Saklig grund kan utgöra antingen personliga skäl eller arbetsbrist. Den här uppsatsen kommer främst att behandla fingerad arbetsbrist. Man talar om fingerad arbetsbrist när en arbetsgivare påstår att verksamhetsrelaterade skäl utgjort grunden för uppsägningen när de egentliga grunderna är hänförliga till arbetstagaren personligen. Uppsägningens tillåtlighet får då prövas utifrån den verkliga grunden.

En anledning till att fingerad arbetsbrist har uppstått är att grunderna för personliga skäl inte alltid utgör saklig grund för uppsägning, så som arbetsbristen gör. Enligt praxis utgör arbetsbrist normalt sett saklig grund, vilket gör att domstolen sällan prövar arbetsbristen, om det inte anses befogat att göra så.
I förarbetena till LAS har arbetstagare givits rätten att få uppsägningar prövade i domstol om de kan göra sannolikt att uppsägningen är hänförlig till dem personligen, och inte till arbetsbrist som arbetsgivaren anför. I mål om fingerad arbetsbrist bedömer domstolen först huruvida en arbetstagare kan göra sannolikt att uppsägningen är hänförlig till denne personligen. Om arbetstagaren kan göra det sannolikt övergår domstolen till att bedöma om arbetsgivaren kan styrka att det föreligger företagsekonomiska eller organisatoriska grunder bakom uppsägningen. Arbetsgivaren ska således visa att arbetsbrist föreligger genom att närmre redogöra för de företagsekonomiska eller organisatoriska skäl som ligger bakom beslutet.

Bevisbörderegeln har framställts genom praxis och syftar främst till att skydda arbetstagare mot godtyckliga uppsägningar. För att domstolen ska acceptera arbetsbristen krävs det att arbetsgivaren visar att det skett en verklig förändring i verksamheten. Om det skulle komma fram att arbetsgivaren haft dolda motiv bakom en arbetstagares uppsägning, har det inte betydelse så länge arbetsgivaren kan styrka att det faktiskt föreligger arbetsbrist i verksamheten.


Bestämmelserna i LAS är utformade på ett sätt som gör att personliga skäl inte kan utgöra grunden för en uppsägning om det föreligger reell arbetsbrist.
Så även om tillåtligheten av en uppsägning prövas utifrån den verkliga grunden är det svårt att avgöra om den verkliga grunden är verksamhetsrelaterade skäl eller inte.

I rättspraxis är det relativt sällsynt att arbetstagarens påstående om fingerad arbetsbrist godtas och det finns idag bara tre avgöranden där domstolen har konstaterat att arbetsbristen varit fingerad. Orsakerna till varför domstolen så sällan anser att arbetsbristen är fingerad är därför att arbetsgivare idag har en arbetsledningsrätt varpå de har befogenhet att fatta beslut som rör verksamheten. Domstolen ställer därför inte så höga beviskrav på arbetsgivare att bevisa den anförda arbetsbristen och speciellt då den är av företagsekonomisk art.

I uppsatsen tas det upp fler tänkbara orsaker till varför domstolen så sällan anser att arbetsbristen är fingerad och det ges även förslag på tänkbara lösningar på detta problem. Ett förslag skulle kunna vara att saklig-grund pröva arbetsbristen i likhet med den saklig-grund prövning som görs av personliga skäl. Problemet med detta förslag är att en mer ingående saklig-grund prövning av arbetsbristen skulle inskränka på arbetsgivarnas fria verksamhetsledningsrätt. Ett annat kanske mer realistiskt förslag till att förstärka arbetstagarens ställning är att införa ett vidareutbildningskrav vid förutsedda verksamhetsförändringar samt en förhöjd uppsägningslön för arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist. I uppsatsen ges det fler förslag än de ovan nämnda på tänkbara lösningar till att förstärka arbetstagares ställning vid arbetsbristuppsägningar. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Friholm, Emelie LU
supervisor
organization
alternative title
Hur bevisbördan är utformad vid fingerad arbetsbrist utifrån bestämmelserna i LAS samt vad innebörden för respektive part är.
course
HARH16 20122
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Arbetsbrist, Personliga skäl, Saklig grund, Splittrad motivbild, Bevisbörderegeln
language
Swedish
id
3168504
date added to LUP
2012-11-19 16:26:56
date last changed
2012-11-19 16:26:56
@misc{3168504,
  abstract     = {Enligt lagen om anställningsskydd krävs det saklig grund för uppsägning. Saklig grund kan utgöra antingen personliga skäl eller arbetsbrist. Den här uppsatsen kommer främst att behandla fingerad arbetsbrist. Man talar om fingerad arbetsbrist när en arbetsgivare påstår att verksamhetsrelaterade skäl utgjort grunden för uppsägningen när de egentliga grunderna är hänförliga till arbetstagaren personligen. Uppsägningens tillåtlighet får då prövas utifrån den verkliga grunden. 

En anledning till att fingerad arbetsbrist har uppstått är att grunderna för personliga skäl inte alltid utgör saklig grund för uppsägning, så som arbetsbristen gör. Enligt praxis utgör arbetsbrist normalt sett saklig grund, vilket gör att domstolen sällan prövar arbetsbristen, om det inte anses befogat att göra så.
I förarbetena till LAS har arbetstagare givits rätten att få uppsägningar prövade i domstol om de kan göra sannolikt att uppsägningen är hänförlig till dem personligen, och inte till arbetsbrist som arbetsgivaren anför. I mål om fingerad arbetsbrist bedömer domstolen först huruvida en arbetstagare kan göra sannolikt att uppsägningen är hänförlig till denne personligen. Om arbetstagaren kan göra det sannolikt övergår domstolen till att bedöma om arbetsgivaren kan styrka att det föreligger företagsekonomiska eller organisatoriska grunder bakom uppsägningen. Arbetsgivaren ska således visa att arbetsbrist föreligger genom att närmre redogöra för de företagsekonomiska eller organisatoriska skäl som ligger bakom beslutet. 

Bevisbörderegeln har framställts genom praxis och syftar främst till att skydda arbetstagare mot godtyckliga uppsägningar. För att domstolen ska acceptera arbetsbristen krävs det att arbetsgivaren visar att det skett en verklig förändring i verksamheten. Om det skulle komma fram att arbetsgivaren haft dolda motiv bakom en arbetstagares uppsägning, har det inte betydelse så länge arbetsgivaren kan styrka att det faktiskt föreligger arbetsbrist i verksamheten.


Bestämmelserna i LAS är utformade på ett sätt som gör att personliga skäl inte kan utgöra grunden för en uppsägning om det föreligger reell arbetsbrist. 
Så även om tillåtligheten av en uppsägning prövas utifrån den verkliga grunden är det svårt att avgöra om den verkliga grunden är verksamhetsrelaterade skäl eller inte. 

I rättspraxis är det relativt sällsynt att arbetstagarens påstående om fingerad arbetsbrist godtas och det finns idag bara tre avgöranden där domstolen har konstaterat att arbetsbristen varit fingerad. Orsakerna till varför domstolen så sällan anser att arbetsbristen är fingerad är därför att arbetsgivare idag har en arbetsledningsrätt varpå de har befogenhet att fatta beslut som rör verksamheten. Domstolen ställer därför inte så höga beviskrav på arbetsgivare att bevisa den anförda arbetsbristen och speciellt då den är av företagsekonomisk art. 

I uppsatsen tas det upp fler tänkbara orsaker till varför domstolen så sällan anser att arbetsbristen är fingerad och det ges även förslag på tänkbara lösningar på detta problem. Ett förslag skulle kunna vara att saklig-grund pröva arbetsbristen i likhet med den saklig-grund prövning som görs av personliga skäl. Problemet med detta förslag är att en mer ingående saklig-grund prövning av arbetsbristen skulle inskränka på arbetsgivarnas fria verksamhetsledningsrätt. Ett annat kanske mer realistiskt förslag till att förstärka arbetstagarens ställning är att införa ett vidareutbildningskrav vid förutsedda verksamhetsförändringar samt en förhöjd uppsägningslön för arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist. I uppsatsen ges det fler förslag än de ovan nämnda på tänkbara lösningar till att förstärka arbetstagares ställning vid arbetsbristuppsägningar.},
  author       = {Friholm, Emelie},
  keyword      = {Arbetsbrist,Personliga skäl,Saklig grund,Splittrad motivbild,Bevisbörderegeln},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Fingerad arbetsbrist - personliga skäl eller arbetsbrist?},
  year         = {2012},
}