Varumärkesskydd för personnamn – ett nödvändigt komplement till skyddet i lagen om namn och bild i reklam?

Abstract (Swedish)

Ett personnamn kan på olika sätt skyddas mot utnyttjande i kommersiella sammanhang. I svensk rätt finns, genom lagen om namn och bild i reklam, ett grundläggande skydd mot att näringsidkare utnyttjar annans personnamn i marknadsföring. Ändå väljer somliga att dessutom varumärkesskydda sitt namn enligt reglerna i VML. I denna uppsats redogörs för hur varumärkesskyddet skiljer sig från skyddet i lagen om namn och bild i reklam. Utifrån denna jämförelse behandlas frågan huruvida en person, ur ren skyddssynpunkt, egentligen har något att vinna på att få sitt namn varumärkesskyddat.

Lagen om namn och bild i reklam förbjuder näringsidkare att utan samtycke utnyttja annans namn i sin marknadsföring. Lagens marknadsföringsbegrepp omfattar alla kommersiella reklammeddelanden, oavsett medium och inbegripet uppgifter på förpackningar och etiketter. För att lagens förbudsregler ska bli tillämpliga krävs dock att en viss person pekas ut genom användningen av namnet. Således är det i första hand användning av ovanliga namn, och namn på allmänt kända personer, som omfattas av lagens förbud.

Att ett namn är varumärkesskyddat innebär som utgångspunkt att ingen annan än rättighetsinnehavaren i näringsverksamhet får använda ett kännetecken som är förväxlingsbart med namnet. Skyddet omfattar alltså användning av namnet i näringsverksamhet. Här föreligger en skillnad mot lagen om namn och bild i reklam, som endast skyddar mot utnyttjande i marknadsföring. Eftersom marknadsföringsbegreppet ges en vidsträckt innebörd, är lagen dock tillämplig även vid de flesta formerna av varumärkesanvändning. En i sammanhanget viktigare skillnad mellan VML och lagen om namn och bild i reklam är att VML skyddar namnet i sig, och inte ställer något krav på att en viss person kan identifieras genom användningen. Följaktligen är det i första hand personer vars namn är frekvent förekommande i Sverige, som ur skyddssynpunkt har några större vinster att göra på att varumärkesskydda sina namn, eftersom dessa personer i många fall är oskyddade enligt lagen om namn och bild i reklam. Behovet av ett varumärkesskydd kan dock variera, bl.a. beroende på om personen ifråga är allmänt känd eller inte.

Uppsatsen tar också upp frågor beträffande uppkomsten av respektive skydd. Medan skyddet i lagen om namn och bild i reklam uppstår automatiskt, finns det i VML ett antal kriterier som måste vara uppfyllda för att en person ska kunna erhålla varumärkesskydd för sitt namn. Ett centralt problem är kravet på att namnet ska ha särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det används för. Att ett namn, precis som vilket kännetecken som helst, kan förvärva särskiljningsförmåga genom inarbetning står klart. EUD har dessutom i ett avgörande från 2004 fastslagit att ett efternamn kan ha ursprunglig särskiljningsförmåga, även om det rör sig om ett frekvent förekommande namn i registreringslandet. En rimlig tolkning av avgörandet är dock att ovanliga namn, i större utsträckning än vanligt förekommande namn, har förutsättningar att bli skyddade som varumärken utan föregående inarbetning.

Abstract

There are several ways to protect a personal name against exploitation in commercial contexts. Swedish law provides, through Act (1978:800) on Names and Images in Advertising (“the Names Act”) fundamental protection against tradesmen´s use of another person´s name in marketing. Nevertheless, some people choose to protect their names as trademarks, in accordance with regulations found in the Swedish Trademark Act (2010:1877), henceforth titled VML. This essay will discuss how trademark protection found in VML differs from protection derived from the Names Act. It will be portrayed, through this comparison, whether or not an individual, from a strict protection point of view, in fact gains anything from having his name protected as a trademark.

The Names Act prohibits tradesmen to use another person’s name within their marketing. The marketing concept derived from the Names Act covers all commercial advertising messages, regardless of medium and including information on packages and labels. However, the Names Act is only applicable when a certain person can be identified as a result of the use of the name. Thus, it is primarily the usage of uncommon names, and names of widely recognized persons, that are legally covered through prohibition by the Names Act.

A name that is subject to trademark protection grants exclusive rights to the proprietor and prevents all third parties from unauthorized use of the name, or any sign confusingly similar with that name, within the course of trade. A difference thus exists in comparison with the Names Act, whose scope of protection is limited to exploitation in marketing. Due to the fact that the marketing concept is given an extensive meaning, the Names Act can be applied on most types of trademark use as well. The two acts are therefore applicable in many corresponding situations.

A more important distinction between VML and the Names Act is that VML protects the name itself, without requiring that a specific person can be identified through the usage of the name. Consequently, it is primarily individuals whose names commonly occur in Sweden that might require trademark protection for their names, since these persons often do not enjoy protection in accordance with the Names Act. However, the need for trademark protection may vary, inter alia depending on whether or not the person in question is widely recognized.

Moreover the essay discusses the origin of each type of protection, respectively. While the protection in the Names Act emerges automatically, there are a number of criteria that must be fulfilled in order to obtain trademark protection. One fundamental issue is that the name must be distinctive. Like all signs, a name can acquire distinctive character through use. Furthermore, the EU court has, in a judgment from 2004, established that a surname can possess original distinctiveness, despite being a common surname within the state of registration. A reasonable interpretation of the ruling is however, that uncommon names, to a larger extent than common names, have prerequisites to gain protection as trademarks, without previous use.

• author: Losell, Jakob
• supervisor: Ulf Maunsbach
• organization: Department of Law
• alternative title: Trademark protection for personal names – a necessary complement to protection through the Swedish Act on Names and Images in Advertising?
• course: JURM02 20122
• year: 2012
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förmögenhetsrätt, immaterialrätt, personnamn
• language: Swedish
• id: 3349636
• date added to LUP: 2013-01-28 13:13:55
• date last changed: 2013-01-28 13:13:55