Äganderättsförbehåll. En studie med fokus på sakrättsliga aspekter.

Abstract (Swedish)

Sammanfattning
I denna studie utreds vad som gäller för att ett äganderättsförbehåll skall vara sakrättsligt giltigt enligt den svenska rättsordningen, och om det bör införas äganderättsförbehåll som ger den som säkerställt egendomen ett sakrättsligt starkare skydd än idag, dvs. om den som sålt en vara på kredit bör ges större möjlighet att ta tillbaka de levererade varorna till följd av köparens uteblivna betalning. Enligt nuvarande regler har nämligen inte den som säkerställt varor med stöd av äganderättsförbehåll separationsrätt i köparen konkurs, om köparen fått tillåtelse att förfoga varorna genom vidareförsäljning, konsumering eller bearbetning. Det krävs således inte något faktiskt förfogande. I flera europeiska rättsordningar har den som säkerställt egendomen ett sakrättsligt starkare skydd än i Sverige. Detta innebär att i dessa rättsordningar har den som säkerställt varor med stöd av äganderättsförbehåll separationsrätt till de säkerställda varorna fram tills att köparen faktiskt förfogat över dem.

För att ett äganderättsförbehåll skall vara sakrättsligt giltigt måste följande förutsättningar vara uppfyllda: förbehållet måste ha gjorts innan den säkerställda egendomen kommer i köparens besittning, förbehållet måste avse ett bestämt föremål, förbehållet får endast säkerställa köpeskillingen och därmed sammanhängande förbindelser, och säljaren måste vara den som lämnar krediten. Ett äganderättsförbehåll anses dock inte vara sakrättsligt giltigt om den säkerställda egendomen blir tillbehör till fast egendom, infogas i annan lös egendom eller om köparen överlåtit, konsumerat eller på annat sätt har förbrukat den säkerställda egendomen. Dessutom anses ett äganderättsförbehåll vara sakrättsligt ogiltigt om köparen medgivits förfoganderätt över den säkerställda egendomen genom vidareförsäljning, konsumering eller förbrukning.

Eftersom avtal om kommission, finansiell leasing och konsignation påminner mycket om återförsäljaravtal, kan kommersiella parter som vill kringgå ett äganderättsförbehålls sakrättsliga ogiltighet vid förfoganderätt, ge sitt avtal sken av att vara avtal om kommission, finansiell leasing eller konsignation, eftersom dessa avtal till skillnad från återförsäljaravtal ger säljaren separationsrätt vid köparens utmätning eller konkurs. Därmed har det ansetts finnas ett behov att ge den som säkerställt egendom med äganderättsförbehåll ett sakrättsligt starkare skydd. Det finns dessutom många fördelar med att ge den som säkerställt egendom med äganderättsförbehåll ett sakrättsligt starkare skydd, som t.ex. förenlighet med andra västeuropeiska rättsordningar, bättre rättsekonomi samt rättstekniska och praktiska fördelar.

Abstract

Summary
This study investigates the requirements for when the retention of title clause is under indefeasible protection in the Swedish legal system, and if the legal effect of the Swedish retention of title clause should be amended to give the person who sold goods on credit a greater opportunity to take back the goods that has been delivered, as a result of the buyer's non-payment. The current rules do not provide a separation right for the person who provides goods under a retention title clause in the event of the buyer’s bankruptcy where the buyer was permitted to dispose the goods through resale, consuming or processing. An actual disposal is thereby not required. Several European legal systems provide the person who provides goods under a retention title clause a stronger protection compared to Sweden. This means that those who provide goods under such clause in those jurisdictions have a right to separation of the secured goods up until the buyer has received the actual possession of those.

For a retention of title clause to be under indefeasible protection, the following conditions must be met: the clause must have been made before the secured goods came into possession of the buyer, the clause must apply to a specific item, the clause may only ensure the purchase price and related obligations, and the vendor must be the creditor. A retention of title is not considered to be under indefeasible protection if the secured property is turned into immovable property, incorporated into another movable property, or if the buyer has transferred, consumed or otherwise used up the secured property. Moreover, a retention of title clause lacks indefeasible protection where the buyer has given permission to dispose of the secured property by resale, consuming or consumption.

Since agreement on commission, finance leases and consignment are reminiscent of distributor agreement, commercial partners who want to circumvent the retention of title’s lack of indefeasible protection in relation to resale can pretend to enter agreements on commission, finance lease or consignment, as these agreements provides a separation right in the event of the buyer’s bankruptcy, unlike distributor agreement. It has thus been argued that there is a need to give the person who provides goods under a retention title clause a stronger protection. Moreover, there is a great support for giving the person who provides goods under a retention title clause an indefeasible protection through legislation, such as compatibility with other Western European legal systems, improvements on economic and technical aspects of law as well as practical advantages.

• author: Morales Huerta, Madeleine
• supervisor: Patrik Lindskoug
• organization: Department of Law
• alternative title: Retention of title clause. A study focusing on aspects of indefeasible rights.
• course: JURM02 20122
• year: 2012
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Äganderättsförbehåll, Förstärkta äganderättsförbehåll, Sakrätt
• language: Swedish
• id: 3350709
• date added to LUP: 2013-01-31 12:43:54
• date last changed: 2013-01-31 12:43:54