Separationsrätt i kommissionsförhållanden Särskilt om kommittentens separationsrätt i fall av s.k. kommission i vidsträckt mening
(2012) JURM02 20122Department of Law
- Abstract (Swedish)
- Kommission enligt 2009 års KommL innebär att en mellanman (kommissionären) i eget namn, men för en huvudmans (kommittentens) räkning, säljer eller köper lös egendom. Kommissionsförhållandet framstår emellertid som något säreget ur sakrättslig synpunkt, framförallt mot bakgrund av regleringen av kommittentens borgenärsskyddade äganderätt (s.k. separationsrätt) till lös egendom som finns hos kommissionären, se 23 § KommL. Nämnda reglering innebär att kommittenten tillerkänns en omfattande separationsrätt till lös egendom som kommissionären innehar för att sälja till tredje man, eller förvärvar från densamme. Vid s.k. försäljningskommission - när kommissionären säljer lös egendom i eget namn men för kommittentens räkning - är kommittenten... (More)
- Kommission enligt 2009 års KommL innebär att en mellanman (kommissionären) i eget namn, men för en huvudmans (kommittentens) räkning, säljer eller köper lös egendom. Kommissionsförhållandet framstår emellertid som något säreget ur sakrättslig synpunkt, framförallt mot bakgrund av regleringen av kommittentens borgenärsskyddade äganderätt (s.k. separationsrätt) till lös egendom som finns hos kommissionären, se 23 § KommL. Nämnda reglering innebär att kommittenten tillerkänns en omfattande separationsrätt till lös egendom som kommissionären innehar för att sälja till tredje man, eller förvärvar från densamme. Vid s.k. försäljningskommission - när kommissionären säljer lös egendom i eget namn men för kommittentens räkning - är kommittenten bibehållen separationsrätten till lös egendom som har lämnats till kommissionären för försäljning till dess tredje man övertar äganderätten till egendomen genom sitt förvärv, se 23 § första stycket KommL. Detta gäller även om mellanmannen har en avtalad rätt att förfoga över egendomen för egen räkning före slutbetalning. Vid s.k. inköpskommission - när kommissionären köper in lös egendom i eget namn men för kommittentens räkning - uppkommer separationsrätt till det inköpta omedelbart för kommittenten, även om egendomen har förvärvats med kommissionärens egna medel, se 23 § andra stycket KommL.
Inom doktrinen har det länge diskuterats huruvida KommL:s regler angående kommittentens separationsrätt i 23 § KommL kan tillämpas analogt i fall av s.k. kommission i vidsträckt mening, dvs. när en mellanman i eget namn men för en huvudmans räkning företar andra rättshandlingar än köp och försäljning av lös egendom. Mellanmannen kan exempelvis utföra tjänster i förhållande till tredje man, hyra ut egendom till tredje man, eller låna ut pengar till tredje man. Om 23 § andra stycket KommL kan tillämpas analogt i exempelvis fall av tjänstekommission skulle alltså huvudmannen tillerkännas direkt separationsrätt till av mellanmannen upparbetade tjänstefordringar framför mellanmannens allmänna borgenärskollektiv, utan något krav på särskilt sakrättsligt moment (denuntiation till tredje man, dvs. fordringsgäldenären).
I den rättsvetenskapliga diskursen kring frågan huruvida 23 § andra stycket KommL kan tillämpas analogt i fall av kommission i vidsträckt mening har teorier om lagrummets förhållande till sakrättens allmänna krav för förvärv av separationsrätt blivit föremål för omfattande analys. En uppfattning inom doktrinen är att reglerna om inköpskommission i 23 § andra stycket KommL står i strid med traditions- och denuntiationsprincipen eftersom kommittenten tillerkänns direkt separationsrätt till inköpt lös egendom (exempelvis lösöre eller enkla fordringar) även om egendomen har förvärvats för kommissionärens egna medel till vilka kommittenten aldrig har haft separationsrätt. Mot bakgrund av detta anses det ligga nära till hands att göra ett liknande åsidosättande av kraven på tradition eller denuntiation i fall av kommission i vidsträckt mening för att exempelvis tillerkänna huvudmannen direkt separationsrätt till av mellanmannen upparbetade tjänstefordringar mot tredje man.
En annan uppfattning inom doktrinen är att regleringen av inköpskommission i 23 § andra stycket KommL bygger på att den inköpta egendomen ska anses passera förbi kommissionärens förmögenhet utan att någonsin ingå i densamma. I sådana fall krävs inte något särskilt sakrättsligt moment för att kommittenten ska tillerkännas separationsrätt till den inköpta egendomen, utan det är fullt tillräckligt att kommittentens anspråk är individualiserat enligt den s.k. specialitetsprincipen. Mot bakgrund av detta måste 23 § andra stycket KommL anses helt förenlig med traditions- och denuntiationsprincipen och kommittenten kan endast rikta framgångsrika separationsrättsanspråk mot egendom som passerar förbi kommissionärens förmögenhet. Separationsrätt i flera fall av kommission i vidsträckt mening kan därmed uteslutas enligt denna teori eftersom den egendomen som huvudmannen i dessa fall riktar separationsrättsanspråk mot - exempelvis tjänstefordringar vid tjänstekommission - inte kan anses passera förbi mellanmannens förmögenhetsmassa, utan istället ingår i densamma.
Mot bakgrund av ovannämnda rättsvetenskapliga diskurs avser denna uppsats att besvara frågan om gällande rätt ger stöd för att tillämpa 23 § KommL analogt i fall av kommission i vidsträckt mening. Av särskilt intresse är om 23 § KommL kan tillämpas analogt för att tillerkänna huvudmannen separationsätt till egendom hos mellanmannen i fall av s.k. tjänstekommission, fastighetsköpskommission, utlåningskommission och uthyrningskommission.
Dessutom avser uppsatsen att besvara frågan om 23 § andra stycket KommL kan anses stå i strid med traditions- och denuntiationsprincipen, samt hur bedömningen av detta förhållande påverkar möjligheten att tillämpa 23 § andra stycket KommL analogt i fall av kommission i vidsträckt mening.
Innehållet i denna uppsats kan sammanfattas enligt följande. Inledningsvis ges en överblick över rättsläget beträffande kommittentens separationsrätt i de kommissionsförhållanden där 23 § KommL är direkt tillämplig, s.k. kommission i inskränkt mening. Frågan om 23 § KommL kan tillämpas analogt för att tillerkänna huvudmannen separationsrätt i fall av kommission i vidsträckt mening har emellertid lämnats öppen av lagstiftaren och måste avgöras efter en helhetsbedömning av den enskilda kommissionstypen.
När det gäller fastighetsköpskommission har en sådan helhetsbedömning gjorts i NJA 1984 s. 772 varvid HD uteslöt huvudmannens separationsrätt vid inköpskommission av fast egendom. De överväganden som gjordes i NJA 1984 s. 772 synes emellertid kunna begränsas till fastighetsrättens område och ger därmed inte någon ledning för bedömningen av huvudmannens separationsrätt övriga fall av kommission i vidsträckt mening. Tjänstekommission, utlåningskommission och uthyrningskommission synes inte ha varit föremål för prövning i praxis, (även om vissa rättsvetenskapsmän menar att NJA 2001 s. 872 ger stöd för att huvudmannen ska tillerkännas separationsrätt i fall av tjänstekommission). Rättsläget avseende huvudmannens separationsrätt i fall av tjänstekommission, utlåningskommission och uthyrningskommission är således oklart och bör bli föremål för en framtida prövning i praxis.
Undersökningen i denna uppsats visar dessutom att 23 § andra stycket KommL måste anses stå i strid med traditions- och denuntiationsprincipen, särskilt om man beaktar det huvudsakliga ändamålet med dessa principer, dvs. att motverka borgenärsbedrägerier. Att ett liknande åsidosättande av kraven på tradition och denuntiation är motiverat även i fall av tjänstekommission, uthyrningskommission och utlåningskommission torde emellertid inte alls vara självklart. En helhetsbedömning av respektive kommissionstyp måste istället göras, varvid risken för borgenärsbedrägerier, omsättningens intresse, praktiska överväganden, och tredje mans rätt vid kommission bör tillmätas särskild vikt. Huruvida kommittenten har ett verkligt ekonomiskt intresse i kommissionärens verksamhet torde också vara av stor betydelse för att avgöra om 23 § KommL kan vara analogt tillämplig i ett fall av kommission i vidsträckt mening.
Den rättsvetenskapliga teorin om att kommittentens separationsrätt enligt 23 § KommL bygger på att kommissionsgodset passerar förbi kommissionärens förmögenhet, torde däremot inte kunna användas för att avgöra om 23 § KommL kan tillämpas analogt i fall av tjänstekommission, utlåningskommission eller uthyrningskommission. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/3350741
- author
- Morawetz, Fredrik LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- The passing of ownership in commission agency - regarding "broadly defined commission agreements"
- course
- JURM02 20122
- year
- 2012
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Kommissionsavtal, separationsrätt, kommission i vidsträckt mening
- language
- Swedish
- id
- 3350741
- date added to LUP
- 2013-01-29 14:39:12
- date last changed
- 2013-03-07 12:12:16
@misc{3350741,
abstract = {{Kommission enligt 2009 års KommL innebär att en mellanman (kommissionären) i eget namn, men för en huvudmans (kommittentens) räkning, säljer eller köper lös egendom. Kommissionsförhållandet framstår emellertid som något säreget ur sakrättslig synpunkt, framförallt mot bakgrund av regleringen av kommittentens borgenärsskyddade äganderätt (s.k. separationsrätt) till lös egendom som finns hos kommissionären, se 23 § KommL. Nämnda reglering innebär att kommittenten tillerkänns en omfattande separationsrätt till lös egendom som kommissionären innehar för att sälja till tredje man, eller förvärvar från densamme. Vid s.k. försäljningskommission - när kommissionären säljer lös egendom i eget namn men för kommittentens räkning - är kommittenten bibehållen separationsrätten till lös egendom som har lämnats till kommissionären för försäljning till dess tredje man övertar äganderätten till egendomen genom sitt förvärv, se 23 § första stycket KommL. Detta gäller även om mellanmannen har en avtalad rätt att förfoga över egendomen för egen räkning före slutbetalning. Vid s.k. inköpskommission - när kommissionären köper in lös egendom i eget namn men för kommittentens räkning - uppkommer separationsrätt till det inköpta omedelbart för kommittenten, även om egendomen har förvärvats med kommissionärens egna medel, se 23 § andra stycket KommL.
Inom doktrinen har det länge diskuterats huruvida KommL:s regler angående kommittentens separationsrätt i 23 § KommL kan tillämpas analogt i fall av s.k. kommission i vidsträckt mening, dvs. när en mellanman i eget namn men för en huvudmans räkning företar andra rättshandlingar än köp och försäljning av lös egendom. Mellanmannen kan exempelvis utföra tjänster i förhållande till tredje man, hyra ut egendom till tredje man, eller låna ut pengar till tredje man. Om 23 § andra stycket KommL kan tillämpas analogt i exempelvis fall av tjänstekommission skulle alltså huvudmannen tillerkännas direkt separationsrätt till av mellanmannen upparbetade tjänstefordringar framför mellanmannens allmänna borgenärskollektiv, utan något krav på särskilt sakrättsligt moment (denuntiation till tredje man, dvs. fordringsgäldenären).
I den rättsvetenskapliga diskursen kring frågan huruvida 23 § andra stycket KommL kan tillämpas analogt i fall av kommission i vidsträckt mening har teorier om lagrummets förhållande till sakrättens allmänna krav för förvärv av separationsrätt blivit föremål för omfattande analys. En uppfattning inom doktrinen är att reglerna om inköpskommission i 23 § andra stycket KommL står i strid med traditions- och denuntiationsprincipen eftersom kommittenten tillerkänns direkt separationsrätt till inköpt lös egendom (exempelvis lösöre eller enkla fordringar) även om egendomen har förvärvats för kommissionärens egna medel till vilka kommittenten aldrig har haft separationsrätt. Mot bakgrund av detta anses det ligga nära till hands att göra ett liknande åsidosättande av kraven på tradition eller denuntiation i fall av kommission i vidsträckt mening för att exempelvis tillerkänna huvudmannen direkt separationsrätt till av mellanmannen upparbetade tjänstefordringar mot tredje man.
En annan uppfattning inom doktrinen är att regleringen av inköpskommission i 23 § andra stycket KommL bygger på att den inköpta egendomen ska anses passera förbi kommissionärens förmögenhet utan att någonsin ingå i densamma. I sådana fall krävs inte något särskilt sakrättsligt moment för att kommittenten ska tillerkännas separationsrätt till den inköpta egendomen, utan det är fullt tillräckligt att kommittentens anspråk är individualiserat enligt den s.k. specialitetsprincipen. Mot bakgrund av detta måste 23 § andra stycket KommL anses helt förenlig med traditions- och denuntiationsprincipen och kommittenten kan endast rikta framgångsrika separationsrättsanspråk mot egendom som passerar förbi kommissionärens förmögenhet. Separationsrätt i flera fall av kommission i vidsträckt mening kan därmed uteslutas enligt denna teori eftersom den egendomen som huvudmannen i dessa fall riktar separationsrättsanspråk mot - exempelvis tjänstefordringar vid tjänstekommission - inte kan anses passera förbi mellanmannens förmögenhetsmassa, utan istället ingår i densamma.
Mot bakgrund av ovannämnda rättsvetenskapliga diskurs avser denna uppsats att besvara frågan om gällande rätt ger stöd för att tillämpa 23 § KommL analogt i fall av kommission i vidsträckt mening. Av särskilt intresse är om 23 § KommL kan tillämpas analogt för att tillerkänna huvudmannen separationsätt till egendom hos mellanmannen i fall av s.k. tjänstekommission, fastighetsköpskommission, utlåningskommission och uthyrningskommission.
Dessutom avser uppsatsen att besvara frågan om 23 § andra stycket KommL kan anses stå i strid med traditions- och denuntiationsprincipen, samt hur bedömningen av detta förhållande påverkar möjligheten att tillämpa 23 § andra stycket KommL analogt i fall av kommission i vidsträckt mening.
Innehållet i denna uppsats kan sammanfattas enligt följande. Inledningsvis ges en överblick över rättsläget beträffande kommittentens separationsrätt i de kommissionsförhållanden där 23 § KommL är direkt tillämplig, s.k. kommission i inskränkt mening. Frågan om 23 § KommL kan tillämpas analogt för att tillerkänna huvudmannen separationsrätt i fall av kommission i vidsträckt mening har emellertid lämnats öppen av lagstiftaren och måste avgöras efter en helhetsbedömning av den enskilda kommissionstypen.
När det gäller fastighetsköpskommission har en sådan helhetsbedömning gjorts i NJA 1984 s. 772 varvid HD uteslöt huvudmannens separationsrätt vid inköpskommission av fast egendom. De överväganden som gjordes i NJA 1984 s. 772 synes emellertid kunna begränsas till fastighetsrättens område och ger därmed inte någon ledning för bedömningen av huvudmannens separationsrätt övriga fall av kommission i vidsträckt mening. Tjänstekommission, utlåningskommission och uthyrningskommission synes inte ha varit föremål för prövning i praxis, (även om vissa rättsvetenskapsmän menar att NJA 2001 s. 872 ger stöd för att huvudmannen ska tillerkännas separationsrätt i fall av tjänstekommission). Rättsläget avseende huvudmannens separationsrätt i fall av tjänstekommission, utlåningskommission och uthyrningskommission är således oklart och bör bli föremål för en framtida prövning i praxis.
Undersökningen i denna uppsats visar dessutom att 23 § andra stycket KommL måste anses stå i strid med traditions- och denuntiationsprincipen, särskilt om man beaktar det huvudsakliga ändamålet med dessa principer, dvs. att motverka borgenärsbedrägerier. Att ett liknande åsidosättande av kraven på tradition och denuntiation är motiverat även i fall av tjänstekommission, uthyrningskommission och utlåningskommission torde emellertid inte alls vara självklart. En helhetsbedömning av respektive kommissionstyp måste istället göras, varvid risken för borgenärsbedrägerier, omsättningens intresse, praktiska överväganden, och tredje mans rätt vid kommission bör tillmätas särskild vikt. Huruvida kommittenten har ett verkligt ekonomiskt intresse i kommissionärens verksamhet torde också vara av stor betydelse för att avgöra om 23 § KommL kan vara analogt tillämplig i ett fall av kommission i vidsträckt mening.
Den rättsvetenskapliga teorin om att kommittentens separationsrätt enligt 23 § KommL bygger på att kommissionsgodset passerar förbi kommissionärens förmögenhet, torde däremot inte kunna användas för att avgöra om 23 § KommL kan tillämpas analogt i fall av tjänstekommission, utlåningskommission eller uthyrningskommission.}},
author = {{Morawetz, Fredrik}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Separationsrätt i kommissionsförhållanden Särskilt om kommittentens separationsrätt i fall av s.k. kommission i vidsträckt mening}},
year = {{2012}},
}