Äldres självbestämmanderätt i fråga om liv eller död – en rättsvetenskaplig studie om särbehandling på grund av ålder inom hälso- och sjukvården med problematisering kring självmord

Abstract (Swedish)

Denna socialrättsliga uppsats utgör mitt examensarbete inom juristprogrammet. Syftet med studien är att klargöra om regleringen kring självbestämmanderätten inom hälso- och sjukvården tillåter särbehandling av äldre och om det i så fall orsakar avvägningsproblem i förhållande till självmordsbenägna äldre. För att kunna uppnå syftet har jag undersökt om hög ålder tillåts påverka element i självbestämmanderätten samt förutsättningarna för tillämpning av lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och nödrättsbestämmelsen (24 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)). Vidare har jag genomfört en jämförelse mellan hur hög ålder och självmordsförsök påverkar självbestämmanderätten för att undersöka om det finns en avvägningskonflikt.

För att besvara de frågor jag ställt har jag valt att använda mig av den klassiska juridiska metoden. Metoden innebär att det material som jag använt först och främst består av lagtext, förarbeten och prejudikat. Jag har även använt andra rättskällor såsom doktrin, föreskrifter och allmänna råd utfärdade av myndigheter och artiklar med mera. För att belysa problematiken kring gruppen äldre har jag i denna uppsats valt att utgå från ett teoretiskt perspektiv kallat ålderismen. Med detta avses fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till särbehandling. För att göra användningen av ålderismen möjlig har jag valt att undersöka om det framkommer äldrestereotyper i förarbetena inom hälso- och sjukvårdens område.

Mina slutsatser innebär först att det framkommer äldrestereotyper i förarbetena inom hälso- och sjukvårdens område som består i att äldre jämfört med yngre anses ha svårt att tillgodogöra sig information, inte vill ha lika mycket information samt har svårt att vara delaktiga i vården. Vidare anses det finnas en vikt i att de känner trygghet och inte utsätts för oro. Avseende självbestämmanderätten leder detta till en bild av att äldre skulle ha svårare att utöva denna rätt. En individs ålder får också påverka flera element inom självbestämmanderätten. Detta gäller bland annat hälso- och sjukvårdspersonalens informationsskyldighet som uttryckligen ska individanpassas och beslutskompetensbedömningen. Individens ålder kan även påverka vilken nytta patienten har av en behandling. Nyttan påverkar sedan i sin tur exempelvis tillämpligheten av det hypotetiska samtycket.

Även förutsättningarna för tillämpning av lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och nödrättsbestämmelsen (24 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)) tillåter att det sker en särbehandling av äldre. Min slutsats utifrån detta är att äldre i större utsträckning behåller ansvaret över sig själva även om de är psykiskt sjuka, missbrukare eller befinner sig i en nödsituation. Paternalism, det vill säga när någon annan bestämmer i individens ställe, får då begränsad tillämplighet i förhållande till äldre. I uppsatsen utgår jag från att paternalism och autonomi är varandras motsatser. Om autonomin ingår som en del av definitionen av självbestämmanderätten innebär det att även självbestämmanderätten påverkas av paternalismens begränsade tillämplighet.

På frågan, om det finns en avvägningskonflikt mellan hur åldern och självmordsförsöket påverkar självbestämmanderätten, är svaret ja. De två instrumenten drar i olika riktningar både rörande självbestämmanderätten och tillämpligheten av lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och nödrättsbestämmelsen (24 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)). De två faktorerna blir därför svåra att förena.

Abstract

This essay on social and welfare law is part of my final examination at law school. The aim is to clarify if the regulation about the right to self-determination in the Swedish health care system allows different treatment of elderly and if so is the case, if it causes problems in relations to conditions for suicidal elderly. The subject is relevant partly because elderly persons often are considered as a weak group which can have difficulties in obtaining similar rights as others, partly because they are the group which commits most suicides in Sweden. To reach the aim I have studied if age is allowed to affect elements in the right to self-determination and the prerequisites to apply the justification rule necessity in the Swedish Penal Code, the legislation about compulsory psychiatric care and the legislation about compulsory care of abusers. I have also investigated if age respective attempted suicide affects the right to self-determination in different ways.

I have chosen a method which is often used to answer jurisprudence questions concerning Swedish law. It is called the classical legal method. This method means in first hand using law text, preambles and precedents as materials. I have also used other materials such as doctrines, documents issued by public authorities and articles. To explore the problems about the elderly group I have chosen to use a theoretical perspective called ageism. This is to be understood as prejudices and stereotype ideas which omit from a persons age and can lead to different treatments. To make it easier to use ageism in this essay I have chosen to examine if there emerges any age stereotypes in the preamble to the health care laws.

My conclusions enlightens that there are some age stereotypes in the preambles to the health care laws. The age stereotypes includes for example that elderly compared to younger have more difficulties to utilize information, do not want as much information and have difficulties to be involved in their health care. Moreover it seems more important they feel safety and no anxiety. If we observe this in the context of the right to self-determination it seems elderly have more difficulties to practise this right. There are also several parts in this right which are allowed the influence of high age. Example on this is the information duty of the health care personal which explicitly shall be adjusted to the individual. Another example is the assessment of the patient’s decision capability. A person’s age also affects the benefit of a treatment. The benefit then affects for example the applicability of the hypothetical consent.

Different treatment of elderly is also allowed according to the laws about the justification rule necessity, the legislation about compulsory psychiatric care and the legislation about compulsory care of abuses. The laws do not have the same applicability as for others. This means that the elderly keep the right to self-determination even if they have mental illness, abuse drugs or are in a situation where the legislation about necessity can be applicable.
The answer to the question, if age respective attempted suicide affects the right to self-determination in different ways, is yes. These two factors pull in opposite direction both with regard to the right to self-determination and the applicability of the justification rule necessity, the legislation about compulsory psychiatric care and the legislation about compulsory care of abuses. This makes it difficult to unite these two factors.

• author: Karlsson, Sabina
• supervisor: Titti Mattsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Self-determination of the elderly on questions of life and death – a jurisprudence study pertaining to different treatment of the elderly in the health care system with paticular reference to suicide
• course: JURM02 20122
• year: 2012
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Socialrätt, Hälso- och sjukvårdsrätt, Självbestämmanderätt, Ålderism, Självmord, Suicid, Äldre, Paternalism, Social and welfare law, Ageism, Suicide
• language: Swedish
• id: 3358517
• date added to LUP: 2013-01-29 14:40:04
• date last changed: 2013-01-29 14:40:04