Meddelarskydd för privatanställda. Behövs lagstiftning om utökat meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet?

Abstract

For long there has been an ongoing debate about whether or not employees working in the private sector should have the right to publish information about their workplace. Several commissions have taken form regarding this issue, but none of them have led to legislation. In June 2012 it was decided that a new commission shall investigate this matter, this time regarding sectors financed by public funds, primarily in the field of healthcare and education.

The aim of this paper is to investigate and to form an opinion about whether or not there is a need for legislation concerning the right for employees, working in the private sector, to publish information about their workplace. In order to do that I need to determine what kind of protection employees working in the public sector as well as in the private sector already have regarding the freedom of speech.

Employees working in the public sector are protected by the constitutional freedom of expression which gives them the right to publish information about any subject they want, with a few exceptions. Employees working in the private sector are only protected by impunity, the right to be anonymous and the confidentiality of sources. They are not protected from investigations initiated by their employers or from retaliation. Besides the constitutional freedom of expression, there are other regulations protecting employees when expressing critique.

My conclusion is that employees can rapport and publish information about certain kinds of severe malpractice. However, the complexity of the regulations make them hard to interpret. My opinion is that there is a need for legislation giving employees, working in the private sector financed by public funds, a right to publish information about malpractice concerning their workplaces. One way to do so is to give them the same right to publish information as employees working in the public sector, but there are also other alternatives.

Abstract (Swedish)

Det har länge förts en debatt om huruvida medelarskyddet för privatanställda bör utökas. Flera utredningar har gjorts på området, men ingen har lett till mer omfattande lagstiftningsåtgärder. I juni år 2012 beslutades att frågan om stärkt meddelarskydd för privatanställda ska ses över igen, nu avseende offentligt finansierad verksamhet och framförallt sådan verksamhet som avser vård, skola och omsorg.

Syftet med det här arbetet ligger i linje med utredningen. Syftet är att utreda och göra en bedömning av behovet av lagstiftning om utökat meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. För att kunna göra det har jag behövt fastställa vilket skydd offentliganställda och privatanställda har idag när de framför kritik och lämnar uppgifter för offentliggörande. Offentliganställda omfattas av meddelarfriheten och alla delar av meddelarskyddet. Privatanställda omfattas av straffriheten, rätten att vara anonym och förbudet att avslöja meddelarens identitet, men inte av efterforskningsförbudet och repressalieförbudet.

Utöver den grundlagsskyddade meddelarfriheten och meddelarskyddet, finns andra regleringar som skyddar anställda då de framför kritik. Enligt LAS ska uppsägningar vara sakligt grundade och vid avgörande av om kritik utgör saklig grund för uppsägning beaktas om uttalandet är illojalt, bryter mot en tystnadsplikt eller omfattas av kritikrätten. Privatanställda kan genom FHL alltid offentliggöra information om brott som kan leda till fängelse, eller information om andra allvarliga missförhållanden. Vid sidan av kritikrätten finns lagstadgade rapporterings- och anmälningsskyldigheter, som uppställer en skyldighet inom vissa verksamheter att rapportera respektive anmäla missförhållanden. Privatanställda kan även ges motsvarande en meddelarfrihet och ett meddelarskydd genom avtal.


Jag tycker att det i stort sett finns en tillräcklig reglering för att privatanställda ska kunna rapportera och offentliggöra vissa typer allvarliga missförhållanden. Regelverken är dock svåröverskådliga och det är svårt att avgöra vilken typ av kritik som omfattas av skyddet. Min uppfattning är att det behövs lagstiftning som gör det möjligt för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet att avslöja missförhållanden och oegentligheter, utöver de möjligheter och skyldigheter som finns enligt gällande rätt. Det kan ske genom ett utökat meddelarskydd, men även på andra sätt.

• author: Persson, Stina
• supervisor: Vilhelm Persson
• organization: Department of Law
• alternative title: Freedom of speech for private sector employees
• course: JURM02 20131
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Arbetsrätt, Förvaltningsrätt, Statsrätt
• language: Swedish
• id: 3516007
• date added to LUP: 2013-08-19 12:34:51
• date last changed: 2013-08-19 12:34:51